En lampas dikt |
En gång var jag en liten sokel,
i en liten skrivbordslampa.
Om natten var jag släckt,
Om dagen var jag tänd,
Mitt liv var en glödtråd som sakta blev bränd.
En gång var jag en liten sokel,
i en liten skrivbordslampa.
Jag levde bakom glas,
som en dag gick i kras,
Då lampan blev så varm att den nådde sin extas.
Och mitt liv som en sokel på en lampa,
det tog slut.
Jag anade att inget
skulle bli såsom förut.
Ej längre en lampa,
utan stjärnan på min scen,
Äntligen fri
att kunna stå på egna ben.
|
|
|
|
