En tanke |
”Jag har funderat på att sluta leva”, sa han. Jag nickade
sammanbitet.
Jag visste inte vad jag skulle svara, så jag drog ett skämt
-Min hund har ingen näsa
-hur luktar den?
-fruktansvärt
Vi skrattade. Han också.
Sedan dog skrattet ut och han vände sig mot mig igen och sa
”du vet, det ändrar ingenting”
När han sa det så började jag gråta som om det var mig det
var synd om.
Jag ville blunda mig fri från alla åtaganden.
Den här situationen var ny för mig.
Han ville ta livet av sig.
Han ville ha MIN hjälp.
Jag försökte igen:
-Min hund har ingen näsa…
Han svarade inte längre.
Han tvingade mig att ta mitt ansvar
som vän
som medmänniska.
Men jag är ledsen, jag ser dig hellre dö
än arbetar upp modet för att hjälpa dig.
”Du är överkänslig som ett ollon” sa han och skrattade till.
”Torka tårarna, jag skulle väl aldrig”…
Nikotinet slog som timmerstockar mot underarmarna när jag
drog blosset på balkongen.
|
| Kommentarer | | tjejenfin - 7 feb 10 - 19:06 | | fyndigt, snyggt skrivet! |
|
|
|
