" Klarblå ögon." - Skoluppsats. |
Klarblå ögon.
”Det finns inget du kan göra, allt är redan för sent, hon är död och det är inte ditt fel.”
Orden ekade i Davids huvud, orden som gjorde så ont. Alla runt omkring honom sa att det inte var hans fel, att han inte kunde hjälpa det som hade hänt den kvällen. Men det var lögner, allt var bara lögner, det var hans fel och han kunde hindrat det som hände, om han bara hade vågat ta risken.
Det var för två veckor sedan snart…
- Så du kan inte fixa det eller?
- Självklart? Varför skulle jag inte kunde göra det? Jag har faktiskt kontakter…
- Precis, så se till att få dricka till festen då, annars kan du drömma om att få vara med oss på nyår.
Sarah kollade på David med sina klarblå ögon, dom gnistrade av hennes självsäkerhet och man såg på henne att hon skulle göra vad hon kunde för att övertala David att skaffa alkohol till festen.
Hon vände sig om för att gå men David tog tag i hennes arm.
- Sarah, jag gör det för din skull, men kom inte och klaga på mej om något händer. Okej?
Hon kollade på honom. Hennes ögon gnistrade mer än förut, denna gången av lycka.
- Jag visste väl att jag kunde lita på dig. Hon pussade honom på kinden och gick där ifrån.
Dagen därpå var kall och ruggig. Himlen över staden var mörk och dyster.
David var på väg mot festen, han hade dricka med sig, som han lovat Sarah. Vanligtvis på nyår brukade han vara på bra humör, men inte idag. Han hade en stor klump i magen och ångest ända upp till halsen när han gick genom stadens trånga gator.
” Varför är jag så orolig? Ingeting kan ju hända… Vi kommer festa och ha kul, ingen kommer komma till skada pga. mig. Jag är väl bara lite mesig för att jag aldrig druckit förut, det är säkert så här för alla andra också.”
Han suckade men tankarna blåste bort när han började närma sig huset och när han såg hur många av hans vänner som var där.
Kvällen flöt på och alla hade roligt. Musiken var på högsta volym och alla dansade.
Några bråkade, men inte på fullt allvar. Andra fann kärlek, på allvar. Gamla par upptäckte varandra, och nya par bilades.
David kollade sig runt i rummet som han var i. De flesta hade druckit ganska mycket och vissa hade till och med däckat i soffan eller på golvet, meddans vissa inte hade druckit någonting alls. David hade tagit några glas av den hembryggda spriten, men han var inte så berusad så att han inte förstod vad som hände eller så att han inte hade kontroll över sig själv.
Klockan började närma sig tolv. Alla förberedde sig inför att skjuta iväg raketerna. David och Sarah gick ihop ner till grusplanen nedanför lägenheten som de festat i.
Tystnaden ljöd. Ingen av dem sa något förrän de hade börjat närma sig planen.
- Tycker du inte att det ska bli kul med ett nytt år då? Hon kollade på honom samtidigt som hon gick med högklackat och en drink i handen.
- Jo, det ska det väll bli. Ett nytt år med nya möjligheter. Han log och kollade upp mot himlen. Har du tänkt på vad du vill bli? Jag menar ”när du blir stor”. Han skrattade till. Hon log mot honom och sa:
- Jag vet inte riktigt, vill bli modell, men jag har nog inga chanser inom den branschen.
- Hur vet du det? Du ser inte dålig ut, om du trodde det... David skulle precis vända sig om mot Sarah när raketerna började spraka och täcka himlen.
Det var vackert. Hela himlen blev röd, blå och grön. Några raketer liknade stora stjärnor meddans andra bildade mönster. Bullret av alla fyrverkerier och ljudet av sånger som sjöngs gjorde att man förstod att nu var det ett nytt år. Man såg inget av den mörka och dystra himlen som nyss varit där, utan istället såg man bara underbara, färgsprakande raketer. David njöt av att stå där, stå där tillsammans med Sarah och att fira nyår tillsammans med henne. Han flyttade sig lite närmre henne och sa:
- Gott nytt år, nu är det 2009!
Båda skrattade, och höll om varandra.
När de kom in i lägenheten igen, var det bråk. Någonting hade gjort att två av killarna i klassen börjat störa sig på varandra. Glasflaskor, ölburkar, skräp och glassplitter var överallt, en kruka hade gått sönder och soffkuddarna var sönderslitna, och mitt i rummet stod de båda killarna mot varandra med hot i blicken.
- Du ska dö, hör du det?!
- Nej, ikväll ska bara ett liv spillas och det är ditt!
De greppade tag i varandra och började slåss.
Att ligga på golvet och försöka slå sin motståndare när man är berusad verkade inte vara så lätt. Det såg väldigt svårt ut i alla fall…
Sarah kom inspringande från hallen, in i rummet. Efter mycket om och men, fick hon isär killarna.
- Vad håller ni på med? Är ni helt dumma i huvudet? Vad tjänar det till att slåss?
Hon kollade på dem samtidigt som hon hämtade andan. Den ena killen vände sig om mot henne och sa långsamt:
- Jag ska berätta för dig, det handlar faktiskt om dig… Denna idioten till människa påstår att ni har något ihop? Stämmer det? Han svamlade när han sa det och det märktes att han inte hade någon aning om vad han pratade om.
- Nej det gör det inte. För guds skull, ni behöver väll inte slåss för en sådan sak? Gå och lägg dig.
Alla började skratta, och efter ett tag blev festen som vanligt igen.
När klockan började närma sig fyra på morgonen, började de flesta gå hem eller lägga sig i soffan som var söndersliten, några låg på golvet och några låg någon annanstans där det fanns plats.
Det var fortfarande mörkt ute och Sarah kom fram till David.
- Du skulle inte kunna skjutsa mig hem?
- Tyvärr inte, jag gick hit…
- Men Petterson har däckat, du kan ta hans bil?
- Nej, jag vill inte köra när jag har druckit. Hon kollad på honom.
- Jävla mes.
Hon vände sig om och gick därifrån. Han kollade efter henne och han såg att hon gick fram till en av de äldre killarna, Simon hette han. De gick ut och David följde efter dom. Han såg på lång väg att killen inte var nykter, mycket mer berusad än han själv.
- Sarah! Hon ignorerade honom. Sarah!? Hon struntade fortfarande i honom och klev in i bilen.
Han sprang fram till den öppna rutan.
- Du får inte åka, han är inte nykter!
Bilen började köra och David försökte hindra att de åkte, men de hann köra iväg. Allt han såg var en bil som körde iväg, och som åkte från den ena sidan till andra sidan på grusvägen. David vände sig för att springa in i huset igen, det var då allt hände. Han hörde ett skrik, ett skärande skrik, ett skrik från Sarah. Ett brak, ett brak från en bil som kraschat. David vände sig om, allt gick som i ”slow motion”, allt var som i en film. Han kollade på vägen som bilen försvunnit bort mot. Nu såg han inte en bil, utan två. Han började springa, springa bort mot de kvaddade bilarna. Det var rök i luften och han försökte se om han såg någon son rörde sig.
- Hallå? Hör någon mig? Hallå? David fick inget svar till en början, men efter ett tag hörde han någon som flämtade.
Han kollade under den ena välta bilen. Där under låg Simon, killen som skjutsat Sarah, det var han som visade klartecken på att han levde.
Plötsligt, när David vände sig om för att hämta hjälp, var det människor överallt. Människor som ville hjälpa till, killar och tjejer från festen, människor från sjukhuset, polisen var där, alla var där.
Det var inte längre mörkt ute, det var tidig morgon, hur hade han kunnat hamna här? Han måste ha svimmat.
Mitt i all kaos upptäckte David att Sarah inte var någonstans i hans sikte. Han kollade förtvivlat runt omkring sig. Hon låg en bit bort, på den leriga grusvägen med ett skynke över sig. Han sprang till henne och satte sig på knä. Han drog bort det vita skynket som nu mera var rött, rött av blod.
Hon hade sår över hela kroppen och hon såg blek ut.
- Sarah? Han andades fort efter att ha sprungit. Sarah? Hör du mej? Han fick fortfarande inget svar. Han vände sig om mot bilarna som var längre bort. Hallå?! Kan någon hjälpa mej?! Hon är blek och hon blöder?! HJÄLP! Han skrek, han försökte få kontakt med någon av ambulanspersonalen, men ingen verkade bry sig.
Han lyfte upp Sarah i sin famn, hon var kall och tung.
- Fan… Fan… FAN! Du får inte dö! Hör du det!? Du får inte dö! Du får inte! Skriket övergick i gråt.
Dropparna föll från Davids ögon, ner på hans kinder och ner i den blöta jorden på grusvägen.
Sarah låg i hans famn, med öppna sår och öppna ögon. Ögonen var inte längre klarblå, de var svarta, lika svarta som mörkret i en grav.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | carrou_mrs_cool - 31 jul 06 - 20:50- Betyg:  | ojj! du skriver som en gud.
du är jätteduktig på att förklara miljöer å liknande...
//Carline | | ingenspeciell - 12 jul 06 - 06:04 | | gaah, detta är min kladd.. jag kommer snart att lägga upp den färdiga variationen av "Klarblå ögon." Hoppas ni vill läsa den också. Tack för alla kommentarer, det betyder alltid väldigt mycket för mig ^^ | | hejjaghetersanna - 1 jun 06 - 02:31 | | mjau! i love it | | DiktensSorg - 1 jun 06 - 02:21 | | bra.... | | jessii_ - 30 maj 06 - 18:58 | | Braa Skrivet !! Blicken ville inte dras därifrån hehe ;) | | ingenspeciell - 27 maj 06 - 08:53 | Tack för alla komentarer!
Och, nej den är inte baserad på en verklig händelse. (; | | Bellisen - 27 maj 06 - 04:46 | | Jätte bra skrivet det är väl inte sant? | | Sandra91 - 27 maj 06 - 04:41 | Asså shit..
Jag ryser precis som Noomie.
Så otroligt bra skrivet! | | hjerta - 26 maj 06 - 22:15- Betyg: | | wohoo! snacka om bra skrivet! :) | | jojohaanna - 26 maj 06 - 21:59- Betyg: | | åh vad ba skrivet : ) |
|
|
|
