Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Hans ända dotter

Jag känner hur rakbladens egg skär in mot min handflata men
jag trycker bara hårdare, jag kan inte sluta. Bladet blänker
mot badkarets kant. Brevet hade jag redan rivit sönder i
småbitar och slängt i toastolen. De blöta bitarna blandades
till en klump och om man tog upp dem skulle man omöjligt
kunna utskilja några bokstäver. Det var bäst så, ingen
skulle någonsin få veta varför jag valde att ta det här
steget. Jag fortsatte att stirra på de vassa sakerna i min
hand. I min fantasi såg dem inte längre så farliga ut.
Om någon hade bett mig att återberätta brevet hade jag
såklart inte gjort det, men jag skulle inte ha haft några
problem med det. Orden spelas upp i min hjärna gång på
gång. Bilderna har etsat sig fast på min näthinna. Jag
vill inte se bilderna, jag vill inte återuppleva känslan.
Varför skickade han det till mig? Jag hade redan
tillräckligt ”fuck – of – pain” redan. Mörker. Egentligen
syns det inte så mycket på bilderna men om man kollar
nogrannt så kan man precis utskilja två kroppar. Våra
kroppar, MIN kropp och hans. Jag gjorde inte speciellt
mycket motstånd. Jag kände ju honom, trodde jag. Aldrig
att han skulle göra något sådant mot mig. Jag kommer
egentligen inte ihåg så mycket men jag känner smärtan.
Det brinner. Jag har ingenting att jämföra det så det är
inte så lätt att beskriva. Jag vill bara förtränga
allting. Han var full och jag nog inte heller så jätte
nykter. Jag hade sagt nej. Jag lovar. När jag tänker efter
skrek jag nog till och med. Han hade inte slutat för det.
”Din jävla hora!” Så inleddes brevet. Det gjorde mig
ingenting, jag kände inte precis mer smärta för att någon
kastade smutsiga ord över mig. Men det är just vad jag är.
Smutsig. Det är inte här jag hör hemma. När min familj får
reda på det. Åh! Inte om, när! För en sekund lät jag
rakbladet nästan falla ur min hand. Gråtattackerna
skakade mig. Sen tog jag tillbaka rakbladet och tröck.
Helt plötsligt drabbades jag av panik. Men då var det
försent.


Tidnignarna nästa dag. ”Presidentens dotter hittad livlös i hemmet! Fadern misstänkt för våldtäkt”
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
SeMig - 24 feb 10 - 21:19
Svar: vet inte om du är ironisk eller inte, hur som helst så
kommer jag nog hålla till på poeter.se där jag heter Vaniljsmak

Skriven av
Belles
6 feb 10 - 19:38
(Har blivit läst 68 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord