När jag rider... |
När jag rider
Känner jag en slags samhörighet med hästen
Jag känner dess muskler spännas, i takt med mina egna
Andhämtningen blir likadan som min
Dess steg blir lätta och det är som om vi flyger
Min häst och jag
När hästen sätter fart i gallopp
Blir rörelserna längre och smidigare
Hovarna nuddar inte längre marken
Nej, vi svävar ovanför den
Jag känner vinden i mitt hår
Och solen som värmer min rygg
Jag ser gröna ängar och hör kvittrande fåglar
Allt känns underbart och jag känner mig så lycklig
Men en dag får allt ett plötsligt slut
Det blir för dyrt att behålla den
Och det är inte längre jag och min häst
Det är bara jag.
|
| Kommentarer | | crytime - 5 feb 10 - 20:11 | Jag känner igen mig i samhörigeten man känner med hästen, man får ett speciellt band med dom.
Synd att det ska vara så sjukligt dyrt med hästar!! :(
Men, bra skrivet! |
|
|
|
