(M/M) I varje andetag - kapitel 35 |
..... ehehhe. Jag ber eder om förlåtelse för min oacceptabla försening. Meeeen jag har inte haft någon ork till att skriva på den här historien. Så är det.
Men jag tackar ändå hjärtligt för kommentarerna på förra kapitlet och nu skall jag sluta skriva en massa trams och låta er läsa. Spenatsmurf.
Kapitel 35
Jag har mött skönheten själv med trygghet utstrålande från sin kropp och känslan av säkerhet utsöndrandes ur sina ögon. Skönheten den vackra med helande smekningar. Den fagra man som tog min sorg och ersatte den med sin kärlek. Skönheten själv som plåstrade om min såriga själ.
Den vackra den fagra den omänskliga man bröt sig in i min obrytbara mur som skapades för att hålla alla andra på ett avstånd från mitt möra inre. Han krossade min mur och lät den sedan byggas upp igen med också honom innanför.
Det var aldrig min mening att berätta för dig, Christoffer. Jag hade lovat mig själv att i samma stund jag flyttade hem till min bror skulle jag lämna allt det där bakom mig. Jag lovade mig själv att inte låta en endaste själ få vetskap om min vidrigaste tid i mitt liv. Jag ville inte att någon skulle få veta, men till dig, Christoffer, till dig berättade jag allt.
Det är så dumt, dumt, dumt
Och det är skumt, skumt, skumt
Att vissa bara vill slåss
Dom verkar triv-trivas
När dom får kiv-kivas
Jag hade nästan glömt bort det dåliga som hände under min första halva av gymnasietiden, för jag hade varit fullt upptagen med att tänka på dig, vara med dig. Från den stund jag först träffade dig var det som om mina knivskarpa minnen övertäcktes av en dimmig hinna. Du lyckades få mig att ibland glömma vad dem gjort och när vi sedan blev tillsammans slutade jag helt att tänka på det. Det gick förvånansvärt lätt och jag tror att det hade dröjt ett bra tag tills jag blivit påmind om den tiden ifall du inte hade ställt just frågan vars svar ville få reda på varför jag bodde hemma hos Jonas.
Innan jag började berätta trodde jag att jag skulle bryta ihop efter det att du hört mina ord. Jag var säker på att jag inte skulle kunna släppa iväg de tankarna igen och istället skulle jag tvingas stå ut med det var evig sekund, men så blev det inte. Jag grät länge där jag låg i din famn, inte alls lika lång tid som du förvisserligen, men efter, när vi båda samlat ihop oss, så gjorde det inte ont. Visst kändes det, men det smärtade inte utan det bara skavde. Det var som om det var en vidrig händelse i ett annat liv, något som hände för så länge sedan att känslorna inte riktigt mindes hur starka de brukade vara. Fast det var ungefär så det var. Jag levde ett liv innan jag mötte dig, Christoffer, och ett efter.
Herregud så du såg på mig! Det var som om världens all smärta hade placerat sig i dina ögon och jag visste att det berodde på mig. Det gjorde ont i dig av att se mig må dåligt på grund av några minnen och jag tror du förstod, på riktigt, hur jag kände mig varje gång du bröt ihop. Trots att vi hade varit tillsammans under en sådan kort tid, hade jag sett dig gråta näst intill oräkneliga gånger, medan du enbart sett mina tårar falla några få gånger.
Dina tårar Hjärter Dam vill bara trösta
så när faller du i gråt
när faller du isär
När faller du för vinden som har burit allt det där
När faller du tillbaka till den du faktiskt är
Du sov över hos mig den natten med, men till skillnad mot föregående natt hände ingenting. Vi låg bara i varandras närhet och levde genom att dela på samma luft. Det var det jag verkligen älskade med just dig – att du kunde få mig att slappna av och framför allt leva, utan att göra någonting. Du gav mig så fruktansvärt mycket, Christoffer. Det gjorde du.
Jag trodde aldrig att jag skulle få se, i dina ögon, en obehindrad kärlek. Jag insåg, förmodligen i samma ögonblick som du själv, att det hat du hade mot dig själv på grund av att du var tillsammans med mig utplånades och efter det var det som om alla frågor funnit sitt svar. När du och jag kom varandra så nära två människor kan komma varandra, kastades en pil in i mitt hjärta och talande om för mig att ingenting annat är just du spelade lika stor roll. Du blev mitt manus och jag var den lycksamma skådespelaren som fick läsa ur dig. Om du mådde bra, kopierade jag den känslan och använde den på mig själv.
Du, du, du, du, du, du, du, du, du, du, du, du, du är min nu
Och det är allt som betyder nåt
Du, du, du, du, du, du, du, du, du, du, du, du, du är min nu
Och det är allt som betyder nåt
Det fanns tre ord jag så gärna ville viska i ditt öra, tre ord att värma dig själ med, men jag sade dem aldrig. Jag var rädd att mina tre ord skulle skrämma iväg dig, trots att självhatets armé lämnat din kropp och rusat iväg för att kriga mot någon annan. Även om jag aldrig sade det högt då, så måste du ha förstått genom mina handlingar att jag faktiskt älskade dig. Jag älskade dig, Christoffer.
Känslan att vara ett med dig, att känna dig inuti mig, det var obeskrivlig. Det var inte det att jag aldrig gjort det förr, för det hade jag, med tre personer. Nej, det som gjorde det hela så fantastiskt var det faktumet att det var du, Christoffer Stjärnström, som jag var så nära det enbart gick.
Det fanns inget du och jag, utan bara ett enda stort och gigantiskt vi.
Jag har mött skönheten själv med frågetecken utsuddade från sin panna och kunskapsrika fingrar lekandes i min kropp. Skönheten den vackra med fjäderlätta berörningar.
Den vackra, den fagra, den omänskliga man såg på mig med förälskelse i blicken och självhatet bortskrämt till fjärran land. Han formade sina läppar till ett leende och i det leende fanns löftet om en gemensam framtid.
(Låtarna som var med: Smurfarna – Tjaba Smurfar Hallå, Lars Winnerbäck – Fru Hjärter Dam, Lasse Lindh – Historia No. 1)
Jag är grym och tar med en Smurftext, så det så.
Och ja, nu vill jag gärna veta vad ni tycker om detta kapitel, för jag tror inte att jag är nöjd med det. Fast jag har inte bestämt mig ännu.
Kommertarer (är jag dålig som tänkte att det hette "dromedarer" först? -.-') är uppskattade.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Andastyst - 4 mar 10 - 11:23- Betyg:  | Jeeesh. Jag har inte varit inne här på länge av lite olika
anledningar, och jag hade nästan glömt hur otroligt bra det
här är!!! Men så måste jag bara kommentera en liten sak...
VADÅ "JAG ÄLSKADE DIG?????" Är det bara jag som hetsar över
valet av tempusform eller ligger det nån elak liten undermening
nånstans?? Mög. Men älska älska älska denna novell!!! | | WalkingTheDemon - 3 feb 10 - 20:29 | | bra <3 | | addictedXO - 3 feb 10 - 13:25- Betyg: | | aww så söttt. mejla! | | idantica - 3 feb 10 - 11:23 | | Åh. Jag bara älskar ditt sätt att använda ord på, du gör det på ett helt eget vis och det viset är bra vackert. Och jag halvdog på slutet. | | NeMriA - 2 feb 10 - 17:59 | | Jesus. Du har talang. Ge mig. Mojhoj. | | Jurrie - 2 feb 10 - 17:59- Betyg: | O_O åååååh du är sjukt duktig!
Och pojkarna är sååååååå gulliga xd ^^ |
|
|
|
