fall out. *oneshot* |
Jag biter febrilt på mina tunna naglar som redan är nerbitna till nagelbandet. Jag fingrar med ena handen på mitt silverhalsband som hängt runt min hals sen jag fyllde två. Det har alltid gett mig tur och tur är just vad jag behöver nu. Jag stänger mina ögon och tänker på vad som kan hända.
Samtidigt känner jag hur farten ökar. Jag rycker till och känner hur mitt hjärta börjar slå snabbare.
Han lägger armarna om mig och trycker ner sin näsa i mitt blonda hår. ”var inte rädd” viskar han lugnt i mitt öra samtidigt som han försiktig kysser min hals.
”inte vara rädd?” fnyser jag, ”ska jag inte vara rädd för det här?” fortsätter jag och försöker vrida mitt huvud bakåt, för att se honom i ögonen, se om han menar allvar. Men han hindrar mig med ännu fler kyssar. ”nej... du ska vara livrädd!!” Linus brottar ner mig på golvet i det lilla flygplanet. Samtidigt accelererar flygplanet ännu lite till och jag biter mig nervöst i underläppen.
”gör er redo!” ropar plötsligt piloten. Min mage börjar vända sig ut och in och jag tror jag ska spy. Mitt hjärta slår dubbla slag och jag tror jag slutade andas för en stund.
Linus tar min hand ”du klarar det här, älskling” säger han och ger mig en lätt puss på kinden. Jag blänger argt på honom. Han skrattar bara åt mig och ler sedan stort. Trots all min rädsla får jag fram ett litet leende. Jag kramar hans hand så hårt så jag tror att den ska trilla av och ändå fortsätter mina ben att skaka. Jag kolar ut ur ett fönster i flygplanets dörr och funderar på om jag ska låtsas svimma eller bara fortsätta vara rädd. Jag kollar ner i dem vitna molnen. De ser så fluffiga, mjuka och härliga ut.
Jag ser i ögonvrån hur Linus sneglar på mig och försöker sedan följa min blick. ”du måste medge att det ser lite härligt ut i alla fall?” säger han och försöker få mig att svara ja. Jag väljer att inte svara alls utan fortsätter att stirra ut på molnen. ”kom igen” Linus knuffar mig lite i axeln. ”jag ville ju att det skulle vara lite kul också inte bara att du skulle vara sur på mig resten av ditt liv” jag inser att Linus kanske börjat tröttna på min sura attityd. Han hade ja faktiskt gett mig detta i min 15 års present och jag tyckte faktiskt att det skulle bli riktigt häftigt. ”förlåt, och tack säger jag och ger honom en kram och en lätt kyss.” Han ler. Jag älskar hans leende. Hans vita tänder, hans röda, mjuka läppar som spänns. Jag ler tillbaka.
Vi tar på oss utrustningen och jag ber att Linus ska kolla min ordentligt tusentals gånger. ”Det är dags!” piloten ropar till oss och jag känner återigen hur mitt hjärta börjar slå snabbare. Dörren öppnas och vi får hålla oss fast i handtag som finns jämte dörren på insidan. Jag tar Linus hand. ”Jag älskar dig Linus” säger jag. Jag vet inte om det hördes men det kändes bra att ha sagt det.
Sen kastar vi oss ut. Allt går så fruktansvärt fort. Allt känns så ... Underbart!
|
| Kommentarer | | Niightdance - 2 feb 10 - 18:50 | | Wow. Först fattade jag inte vad den handlade om och blev snurrig, men sedan flög det upp framför mig, Fantastiskt!! | | yllop - 2 feb 10 - 07:28 | knyttet_2- tack!:) vi hade en uppgift i skolan att skriva om ett ögonblick.
det var tvunget att vara minst en sida och fick vara max en och en halv. Därför blev den så kort.
men bra att du gillade den!:) | | Knyttet_2 - 1 feb 10 - 19:30 | Så bra!
Du fick med så många händelser på så kort text. |
|
|
|
