Skratten ekar
i mina öron.
Jag tar in alla ljud.
Jag tar in alla uttryck.
Händerna som är
överallt.
Mina ögon inget ser.
Rummet darrar.
Jag hör mina egna andetag,
som blir ett med dofterna.
Korridoren är plötsligt
mycket kortare.
När allt plötsligt
blir tyst och du är borta,
hör jag mig själv gråta.
Jag dunkar mitt huvud
och skriker på det kalla.
