[TwilightFF] Bree [Serie 2, del 4] |
Hejsan, är verkligen ledsen att jag inte skrivit på några veckor.
Men nu är jag tillbaka :D
Läs och njut! :)
Jag satt där under trädet, lutandes mot den som stöd. Jag orkade inte gå tillbaka till huset. Alla skulle bara fråga om jag mådde bra, var jag varit och andra saker. Jag orkade inte bry mig om det. Jag skulle stanna här ett tag till och sedan gå tillbaka.
Något knakade en bit bort. Jag kollade hastigt bort mot ett av träden, barken glänste svagt i månes ljus och doldes när molnen skymde månen. Jag fortsatte att stirra mot träden men såg inget och ingen.
” Är någon där? ” prövade jag, lite rädd faktiskt men höll rösten stadig och i balans. Jag lutade mig tillbaka mot trädet igen och tänkte på vilken bil Alice valt åt mig. Jag hoppades på att hon hade valt något som skulle passa mig som en svart Jaguar eller något liknande. Och verkligen inte en grön Porsche, usch. Jag log för mig själv och hörde något knakande igen. Jag ställde mig snabbt upp på båda fötterna och kollade mot träden igen där jag hört det knakande från början. Jag började bli irriterad, jag gick sakta mot träden.
” Någon där? ” frågade jag men den här gången mer irriterat. Jag bet ihop käkarna och kollade bakom det första trädet. Jag hoppade till när jag såg Edward bakom trädet. Han tryckte sin rygg mot trädet som om han försökte göra sig osynlig, det såg ganska skrattretande ut. Jag flinade åt hans konstiga position men kollade sedan allvarligt när jag kom på att jag var sur. Edward slappnade av och ställde sig med ansiktet mot mig, han klappade mig på huvudet som han brukade göra. Jag förväntade mig att han skulle hålla, Edward skakade på huvudet med näsan lite rynkad. Så det betydde ” Nej ”, vad var han då här för?.
” Jag är här för att be dig komma tillbaka ” Edward höjde ena ögonbrynet förväntansfullt, jag skakade sakta på huvudet.
”Nej jag vill inte. Inte än ”.
” Varför inte? ”.
” För jag är sur … på Tanya ” svarade jag, okej, jag var väl inte så sur längre men ändå. Jag tyckte att det var fel av henne när jag litade på henne.
” Du, syrran ” Edward lade ena sin hand på min axel, jag inte något litet barn som behövde tröst. Edward ville att jag skulle komma tillbaka och det skulle jag snart, men inte än. ” Joseph bara sitter i soffan i erat rum alldeles förvirrad och har ingen aning om vart och varför du stack ”. Jag kände ett stick i magen av att jag gjort så. Jag kunde till och med föreställa mig Joseph sitta i soffan funderandes över varför jag stack. Det var taskigt gjort av mig. Edward hade träffad den rätta punkten, jag ångrade mig för jag stack. Jag kollad ner i marken och sparkade på en kvist som låg framför mina fötter. Edward närmade sig mig och kramade om mig, jag lutade huvudet mot hans axel och kramade tillbaka.
” Varför måste du alltid ha rätt? ” frågade jag när jag släppte taget om Edward och började sakta promenera tillbaks mot huset.
” Jag vet inte ” Edward plutade med läpparna och ryckte på axlarna.
” Edward, kommer du ihåg när jag kom tillbaka med Joseph? ”.
” Ja. När Emmett kom upp till honom, haha, Joseph blev nog lite rädd ” jag log åt minnet av Emmett och Joseph, jämfört med Emmett är Joseph inte så stor.
Vi klev ut ur skogens glänta, alla lamporna inomhus var tända och lyste upp lite av trappans väg uppåt. Jag joggade upp för trapporna med Edward bakom mig och öppnade dörren. När jag klev in genom dörren stod Alice där med huvudet på sned. Edward rufsade om mig i håret så jag var tvungen att lägga det på plats igen. Jag kollade på Alice, hon stod där och kollade på mig med sina bärnstens färgade ögon.
” Alice ” sa jag och skuttade fram till henne på 2 korta steg.
” Vet du ” sa Alice och sprack upp i ett stort leende. Hennes perfekta vita tänder bländade mig nästan.
” Vad? ” sa jag och lät ointresserad.
” Jag har 2 bra nyheter, okej? Beredd? ” jag nickade. ” Jag har köpt en bil till dig, du får den imorgon. Och… jag skickade skissen jag ritade till Mrs. Fride och hon har börjat på klänningen ” det var bra nyheter. Jag kramade om Alice hårt och vägrade släppa tills Alice sa; ” Han väntar på dig ”. Jag släppte henne snabbt och rusade upp för trapporna, genom korridoren och sedan till vårt rum. Och mycket rätt. Joseph låg på ryggen i soffan och hade en vit kudde framför ansiktet som täckte. Det såg fånigt ut men jag brydde mig inte. Jag sprang fram till honom och satte mig på knä på golvet bredvid hans ansikte, tog bort kudden och lade den på hans mage istället. Jag kysste honom lätt på kinden och väntade på reaktion. Joseph vred sakta på huvudet och kollade på mig, han blinkade och satte sig hastigt upp, kollandes på mig. Jag trodde jag hade gjort något fel eftersom han verkade så stött, jag drog mig upp på fötter och satte mig ner på soffan bredvid honom. Han suckade tyst för sig själv och log efteråt. Han närmade sig mig och kysste mig, hans läppar pressades hårt mot mina. Desperat kände jag hans händer pressade mig närmare honom. Jag hade absolut inget emot det, hans kyssar och rörningar kändes som om det var det ända som höll mig levande vid det ögonblicket.
Vi båda avslutade kyssen samtidigt, Joseph satte sig upp i soffan och jag lutade huvudet i hans knä. Vi satt och låg där resten av natten, Joseph smekte mig över håret och andades lugnt.
Gillade ni den?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) | idacarlsson - 5 feb 10 - 21:13- Betyg:  | SUPER BRA ! (som vanligt!)
längtar till nasta :D <3 | | izzzzy - 30 jan 10 - 17:14 | | Tack :) | Angelab - 30 jan 10 - 13:18- Betyg:  | | den är.... värkligen.... speciel | | Sandra353 - 29 jan 10 - 22:35- Betyg: | | Så söt och så jätte bra :D<33 | | Matildaaaz - 29 jan 10 - 20:11- Betyg: | | Asbra som vanligt ! :) | | josefine_95 - 29 jan 10 - 13:29- Betyg: | jätte bra skrivet
kommentera mina dikter=) |
|
|
|
