Vår kärlek är som vinden som stormade sig fram.
Den väkte liv i glöden,
Som tändes och som bran,
Men vinden avtog sakta,
Och elden bran utt,
och kvar fans bara askan av det som var förut ,
Men kanske under askan,
En liten glöd fins kvar,
och vinden karnske åter blåser,
liv i det som var.
