s.å - att du kan |
Att du bara kan göra som du gör,
att du bara får gå lös.
Du härjar runt och river i mitt innersta,
där ingen har rätt att gå in.
Du rev sönder min kind,
och sa inte förlåt.
Du bara försvann och låtsades som om
du och jag aldrig blivit ett.
Att du bara kunde ta mitt varma, mjuka
och göra det till ditt,
utan tillstånd.
Jag bara lät dig gå in,
förstod inte var jag tackade ja till.
Och du log,
och sa att allt kommer ordna sig.
När jag ska sova så tänker jag på dig,
hur hade det varit att jämt dela säng med dig?
När jag vaknar så tänker jag på dig,
hade du stannat hos mig på morgonen?
När jag promenerar tänker jag på dig,
vad hade vi pratat om?
Du skulle aldrig ha gått lös,
och rivit runt i jakt på det obefintliga.
|
|
|
|
