S P E L A D I N R O L L [del ett M/M] |
DEL ETT
Jag ser på när de tränger in dig i ett hörn samtidigt som de kastar elaka kommentarer på dig. Dina ögon är redan tårfyllda, det gick fortare än vanligt.
Du ser på mig en kort stund, som om du trodde att jag skulle ingripa, hjälpa dig, men du vet redan att det aldrig skulle hända, aldrig.
Jag lägger ett mörkt leende på mina läppar, du ser mig, tydligt, och nu faller dina tårar ner för dina kinder.
"Hahaha," hör jag någon ropa. "Den jäveln gråter redan!"
De andra pojkarna skrattar åt kommentaren, även jag, fast det inte var ett dugg roligt.
Jag ser mig omkring, korridoren är tom, den sista lektionen slutade för över en halvtimme sedan, jag visste att du brukar dröja kvar en stund efter att de andra eleverna har försvunnit med sina glada miner och vackra skratt, det var en perfekt tid att ge sig på dig.
Några av pojkarna har bakat undan, de ser skrattande på när de som står kvar runt dig spottar
på dig och drar av dig dina skor. Du gråter inte längre, du bara ligger där och tar emot loskorna och ger dem dina skor.
"Ah! Jag har dem!" ropar en av dem och vänder sig mot mig. "Yono, ta emot!"
Han kastar dem till mig, en i taget, och jag tar fångar dem, en i varje hand.
Jag ser på dem, de är faktist ganska snygga, vita sneakers med gröna detaljer och svarta skosnören.
"Shit!" ropar jag och skrattar högt. "Vart hittade du det här skräpet?! I soporna utanför myrorna?!"
De andra skrattar, högt. Du ligger kvar på golvet med slutna ögon.
Jag ser ner på dina skor, ler för mig själv.
"Det här åker dit det hör hemma," skrattar jag och ser mig omkrig efter närmsta soptunna, hittar den och kastar dina skor.
Jag ser på de andra, medelar att det är dags att gå innan en lärare kommer.
Bakom mig hör jag någon ropa:
Jag vet att du har hört den kommentaren ofta, det är alltid samma kille som ropar den till dig, jag kommer inte ihåg hans namn.
Hans namn är inte viktigt, det finns bara ett namn jag bryr mig om, Gabriel.
Utanför skolan splitras gruppen och jag börjar gå vägen hem.
Jag hör mitt namn ropas bakaom mig.
"Yono! Yono!"
Jag stannar upp, vänder mig om för att se vem som ropar, Niklas, Nick, Nikke, han som kallar sig min bästa vän, kommer springandes emot mig.
Han stannar och flåsar av ansträngningen, hans kondition är inte den bästa.
Jag ser på honom, väntar på att ska säga vad han ville.
"Vill du hitta på något?" frågar han.
Jag skakar på huvudet,
"Nej, mycket läxor," svarar jag, vänder mig om och går där i från, lämnar honom ståendes på cykelbanan.
|
| Kommentarer | | Rainbow-escape - 8 feb 11 - 20:16 | | Ser framemot fortsättningen! ;D | | Usami - 29 jan 10 - 23:49 | | jättebra, men tänk lite mer på stavningen kanske ;) | | xSuperCookieDuck - 29 jan 10 - 09:38 | Ippppppp :D <3
brabrabrabrabrabra :D | | blackgirl - 28 jan 10 - 16:12 | | den här är jättebra |
|
|
|
