att ge sig själv en ny chans |
Hon drar sig automatiskt in i ett hörn och försöker smälta in i bakgrunderna. Hon är svettig efter ett långt gympass, skönt trött i benen och för några sekunder känner hon kontrollen pulsera i ådrorna. Kanske att hon äntligen har börjat lära sig igen. Livet. Skönt, tänker hon, skönt att jag har varit duktig idag.
När solen skiner in genom fönstrena allra längst upp på väggen och smeker hennes bleka hud vänder hon sig om. Med ryggen mot väggen funderar hon lite över hur långt hon kommit med sig själv, hur livet blivit, varit och kanske kommer bli en dag. Hon tänker på vilka kläder hennes personlighet framhävs av och vilka färger hon ser pigg ut i. På att det äntligen har blivit sommar och att hoppet faktiskt har nått även henne tillslut.
Två av hennes klasskompisar kommer in genom den grå dörren in till damernas, båda är röda i ansiktet av utmattning efter att ha tränat länge. Precis som henne. Hon bryr sig inte riktigt, Patricia och Fannie har aldrig riktigt pratat med henne heller. De är bara den sortens klasskompisar man är trevlig mot men aldrig pratar med om det inte gäller skolarbete. Deras välformade kurvor kastar långa skuggor på väggen bredvid Elin. De är sådär lagom stora, mjuka kurvor som ger silkeslena silhuetter. Det är väl inte så att hon egentligen önskade sig de där formerna själv, men hon skulle vilja vara lika mjuk och jämn. Fast hälften så bred även om ingen av de två tjejerna är mer än normalviktiga. Först när hon hör ordet ”kalorier” lyssnar hon på vad de egentligen pratar om. ”none of my business” tänker hon först, men tillslut kan hon bara inte låta bli.
”Är 124 kalorier mycket?” undrar Fannie och håller upp en sån där liten chokladkaka man kan köpa i skolkafeterian för fem kronor.
Svaret bara halkade ur henne, helt utan mening. ”För dig är det ingenting”. Pinsamt, tänker hon. Nu fattar de ju att jag har lyssnat. Men ingen av de båda tjejerna verken gör omedvetna grimaser eller verkar tycka hon är jobbig.
”vad vet du om kalorier egentligen? Du behöver väl inte hålla koll på sånt?” frågar Fannie vänligt med en menande blick mot Elins kropp.
Paniken och ångesten stiger inuti henne och hon svarar snabbt ”äh, onödigt vetande bara”. För ingen i den nya klassen ska veta något om hennes förflutna. Det var ju därför hon flyttade hit, för att hon flydde alla rykten och svarta blickar. Inte heller verkar de misstänka något, de vänliga tjejerna. Att Elin är expert på kaloriräkning i huvudet och vet hur många nätter det tar att träna bort choklad. För egentligen handlar det ju inte om de där siffrorna på omslagspappret, bara smutsigheten som kommer när man faktiskt har svalt och inte spytt.
Ingen ska ju någonsin få veta igen.
Det bara blev. Kommentera gärna tips & sånt :)
|
| Kommentarer | | ira - 2 maj 11 - 15:17 | riktigt bra
<3 | | glasbubblan - 28 jan 10 - 14:17 | du är riktigt bra på att fånga mig i orden,
man blir fast bara av rubriken och sen fortsätter det
och fortsätter och sen blir man "sur" när det tar slut :P | | IrMiS - 28 jan 10 - 11:54 | Tyckte det var jätte bra och en utmärkt novell. Öpplösningen kunde vait något längre, det hade blivigt mycket intressantare då. Innehållet var jätte bra och gav en bra inblick, och du hade en snygg inledning
Good Work!
//Irma | | gummianka - 28 jan 10 - 00:20 | | den låter riktigt bra fortsätt så :) |
|
|
|
