Vilsen |
Livet lär,
Tankarna dom tär.
Hur ska jag gå,
finner ingen väg.
Det som varit klart
jag inte längre ser
Känner mig vilsen
bortappad, övergiven och liten.
Jag som var så stor,
finns knappt kvar
Ute, ensam i ödemarken
finner jag inga svar.
Vad hände?
allting gick så fort
Min stig som låg framför mig
färdig att följas
är som bort blåst.
Ensam, fryser
kallt och grått
Jag står nu kvar utan nått.
Vad gjorde jag för fel
denna gång?
|
| Kommentarer | | candela - 14 aug 05 - 06:16 | "bortappad, övergiven och liten.
Jag som var så stor,"
ingen kan alltid vara stor -ibland maste man fa vara ett
litet litet pyre. sa som du skrev i "bara du" sa maste man
ibland bara fa vila pa nagons axel coh bara vara liten... |
|
|
|
