Varulvsskolan. |
Varulvs skolan. del 1.
den nya tjejen..
Varulvsskolan.. Alltså Varulvsskolan är en skola där blivande varulvar går.
Deras schema är inte som vanliga skolors scheman.
Alla elever på Varulvsskolan bor också på Varulvsskolan.
Bara utvalda barn kan bli varulvar.
Man vet att barnen är utvalda om dom har en liten silvrig varg på handledens insida.
Oftast ser man inte den silvriga vargen föränn barnet är 14 år.
Då träder sagta konturerna fram. Och med åren fylls den i.
Oftast blir föräldrarna upprörda och vägrar skicka iväg sitt barn.
Vilket är otroligt korkat. För då barnet blir ändå varulv.
Bara att dom inte kan kontrollera när och var dom ska bli varulvar.
För dom får aldrig styrkan att hantera det.
Då slutar det ofta med att dom sticker ut i skogen under någon vargjakt och "boom" så tas deras päls hem av någon motbjudande jägare.
Om man dör när man är varulv eller "varg" som vissa kallar det, dör man också när man är människa.
Men på skolan lär vi oss också hur viktigt det är att ingen får veta att man är en varulv..
Och det vet jag. För jag går andra året på "Varulvsskolan" och har nyss fyllt 15.
//Lucida
Kapitel 1.
Jag gick i korridoren påväg mot min mentor Layla´s rum.
Jag knackade försiktigt på.
"Kom in!" Ropade Layla med sin sammets röst.
Jag gick in i rummet.
"Du kan sätta dig där." Sa Layla och pekade på en röd stol.
Jag gick och satte mig.
Laylas långa gyllen bruna hår var utsläppt och hängde ner för axlarna.
Hennes mörkbruna ögon såg på mig.
Layla var min favorit lärare och min mentor.
Hon var lång och smal och hennes hud var ljust brun.
Hon hade på sig en kort olivvgrön tubklänning med vollanger nertill.
Hon hade skor i samma nyans med små guld bitar på.
Layla log varmt mot mig.
Jag log tillbaka.
"Jag kallade hit dig för att det ska komma en nya flicka hit." Sa Layla.
Jag blev förvånad.
Jag blev inte förvånad över att en ny flicka skulle komma.
Jag blev förvånad över att varför Layla ville prata med mig om det.
"Du har ju alltid delat rum med Sarah.. Men jag tror att det blir bäst om Sarah flyttar in hos Judy istället. För den nya flickan är... Ja jag skulle i vilket fall som helst vela att hon flyttar in hos dig. Så du kan.. hmm.. Ja alltså du är ju andra års elev. Flickan som kommer hit är ju första års elev och så och jag skulle vilja att hon bodde hos dig så du kan hålla ögonen på henne eller inte direkt hålla ögonen på henne men nåt i den stilen kanske.." Sa Layla nervöst.
Jag fattade ingenting..
"Men.. Jag vill helst dela rum med Sarah.. Fast det kan ju bli kul att träffa nån ny. Men jag ska väl inte va den nya tjejens mentor eller nåt ?" Sa jag förvirrat.
"Nej det ska du inte." Sa Layla mjukt.
"Vem ska vara hennes mentor då?" Frågade jag.
"Det är inte bestämt än. Du vet ju att en lärare helst ska vara mentor. Men vi har inte tillräckligt många lärare eller äns tillräckligt många vuxna på skolan." Sa Layla.
Min blick höll fast vid hennes röda läppar. Jag sa inget. För jag visste vad Layla skulle säga.
"Lucida. Det skulle betyda väldigt mycket om du ville ta på dig ansvaret som den nya flickans mentor." Sa Layla.
Precis som jag förväntat mig. Räckte det inte med att jag inte skulle få dela rum med min bästa kompis längre ?!
Min blick sjönk ner i golvet.
"Lucida. Snälla, snälla du?" Bad Layla.
Jag svarade inte.
"Lucida.. du är andraårselev. Du är mogen för det här nu." Sa Layla.
"Precis jag är bara andraårselev! Varför tar du inte Zoey som är tredjeårselev eller varför inte Will som är fjärdeårselev ?! Jag har två år kvar att gå här. Välj nån som är fjärdeårselev istället." Sa jag.
"Då blir åldersskillnaden för stor.." Började Layla.
"Hur kan du säga så?! Du är ju många år äldre än mig!" Sa jag surt.
"Snälla Lucida." Sa Layla mjukt och hon bad nästan.
Jag tittade upp och mötte hennes blick. Det såg nästan ut som hon skulle börja gråta. Hennes ögon var blanka och hon såg sorgsen ut.
"Okej då." Sa jag.
Layla sken upp.
"Åh tack så jätte mycket!" Sa hon och log brett.
Jag log.
"Men jag måste iväg nu. För Sarah ska väl packa sina saker?" Frågade jag.
"Ja, det ska hon. För den nya flickan kommer om ungefär en timme. Jag kommer ta med henne till ditt rum då." Sa Layla.
Jag nickade och började gå.
"Glöm inte att hon kommer vara förvirrad och ha fruktansvärd värk i hela kroppen! Du minns väl hur det var när du var ny?!" Ropade Layla efter mig.
"Ja då!" Ropade jag.
Jag skyndade mig in i mitt rum.
Jag fick syn på Sarah.
Hon stod med ryggen mot mig och packade sina två resväskor.
"Hej Sarah." Sa jag.
Sarah vände sig mot mig.
"Hej Lucida!" Sa Sarah och skyndade sig fram för att krama om mig.
"Jag hörde att du skulle flytta." Sa jag och fortsatte krama Sarah.
"Ja, men jag ska bara byta rum." Sa Sarah och kramade mig en sista gång innan hon backade.
"Vill du ha hjälp och packa ?" Frågade jag och log.
"Ja, du skulle kunna hämta mina saker i badrummet och lägga dom i min blåa necessär." Sa Sarah.
Jag nickade och gick in i badrummet.
Jag tog ner Sarah´s blåa necessär och la i hennes saker.
När jag kom ut var Sarah klar med resten av packningen.
"Är du klar?" Frågade jag och log.
"Mm." Sa Sarah och log.
"Vilket blir ditt nya rum?" Frågade jag.
"Samma som Judy.. Alltså rum 387." Sa Sarah.
"Vill du att jag följer med dig dit?" Frågade jag.
"Okej." Sa Sarah.
Vi gick tillsammans genom korridoren.
"Hur ska det bli att dela rum med Judy?" Frågade jag tyst.
"Alltså Judy är ju helt okej. Fast hon är ju lite "musikfreak" typ" Sa Sarah och skrattade.
Jag log.
"Här är det." Sa Sarah och stannade utanför en dörr.
Sarah knackade på.
Efter nån sekund öppnade Judy dörren och log brett.
Hennes krulliga blonda hår spretade åt alla håll.
Hennes blåa ögon tindrade.
Jag granskade henne.
Hon hade en vit t-shirt med texten: No Music, No Life.
Och ett par ljusblåa jeans.
"Hej Sarah!" Sa Judy.
Det strömmade musik ur Judys radio.
Nån glad och poppig låt.
"Hej." Sa Sarah tyst.
"Jag tar dina väskor!" Sa Judy och log brett.
Sarah nickade och vände sig mot mig.
"Hejdå.." Sa hon och kramade mig.
"Hejdå. Du kanske kan komma till mig ikväll ?" Sa jag.
"Det kan jag nog."Sa Sarah och log.
"Okej. Vi ses" Sa jag.
"Aa. Hejdå." Sa Sarah och log.
Jag vände och gick ensam längst korridoren.
När jag kom tillbaka till mitt rum fick jag syn på en tjej som stod bredvid Layla.
Tjejen hade axellångt svart ruffsigt hår och luggen täckte hela pannan o halva ansiktet. Hennes ögon var klart gröna. Hon var lika lång som mig och smal.
Hon var faktiskt ganska vacker.
Men det verkade som om hon försökte dölja det med sitt ruffsiga hår.
Hon hade på sig ett par blekta jeans med hål i och en skinnjacka.
Hon hade mycket kajal och rött läppstift.
Bredvid henne fanns en bag.
Layla fick syn på mig.
"Åh Lucida så bra att du kom, det här är vår nya elev. Hon heter Jane. Och Jane det här är din mentor och rumskamrat Lucida." Sa Layla och log mot Jane.
Jane tittade snabbt på mig innan hon riktade blicken mot den svarta trägolvet.
"Hej" Sa jag o försökte låta vänlig.
Jane nickade och fortsatte titta ner i golvet.
Layla såg nervös ut.
"Ja. Då ska väl inte jag störa er mer. Om du behöver nåt så är det bara att säga till Lucida." Sa Layla och gav Jane en tröstande klapp på huvudet innan hon gick.
Jag gick fram till dörren och låste upp.
Jag gick in och tittade på Jane.
Hon följde efter mig in i rummet.
"Den högra sängen är min." Sa jag och log.
Jane mötte inte min blick utan nickade bara och gick fram till den vänstra sängen.
Jag satte mig på min säng och bet mig nervöst i läppen.
"Vi har en varsin garderob också. Den högra är min och den vänstra är din." Sa jag.
Jane nickade och satte sig på sin säng.
Hon lutade fram huvudet så håret täckte hennes ansikte.
Jag försökte komma på något att säga.
"Badrummet delar vi på. Jag tömde några hyllor åt dig och det sitter ett schema bredvid dörren." Sa jag.
Jane nickade tyst.
"Vi är lediga på lördagar och söndagar precis som i andra skolor. Och vi äter frukost mellan klockan åtta och nio alla dagar utom lördag och söndag för då äter vi mellan tio och elva. Lunch äter vi mellan tolv och ett alla dagar och middag äter vi mellan klockan sju och åtta alla dagar." Sa jag.
Jane nickade igen.
"Jo.. eh... Jag la några rena badlakan i din garderob..." Sa jag.
Jane nickade.
Jag började fundera på om hon inte kunde prata.
"Jag kan prata.." Sa Jane.
Hennes röst var liten o svag. Men den klingade som en melodi genom rummet.
Jag bara gapade.
Det verkade som om Jane hade läst mina tankar!
Men det kan hon väl inte ha gjort.
Jag tyckte att jag hörde ett mycket svagt jo.
Jag gapade men stängde snabbt munnen och tänkte att jag nog bara inbillat mig det där lilla "jo" jag hörde..
Jane bet sig i läppen.
"Tar det lång tid att bli... eh.. varulv ?.." Frågade Jane svagt.
Jag log.
"Vi går i skolan i fyra år. Jag går andra året. Du kommer troligtvis börja första om det inte är något speciellt. Och under åren så förändras vi mycket. Vi lär ju oss att kontrollera när vi vill bli varulv och så men vi förändras också på andra sätt. Tillexempel så förändras vår kroppstemperatur så den blir ungefär 50 grader istället för 36 till 37. Och vi får också mer muskler. Och så växer vi, dom flesta killar blir omkring två meter långa. En del säger att vi blir vackrare och mognare också." Sa jag och log.
Jane nickade.
"Men... finns det nån risk för att dö under förändringen ?.. " Frågade Jane tyst.
"Öh.. dö.. Nej det gör det väl inte.." Sa jag lite osäkert. "Jag har iallafall inte hört nåt sånt."
"Åh. Okej så bra." Sa Jane.
Jag lyssnade noga på varje ord hon sa för det var som en vacker melodi. Det liksom klingade så fint.
"Vill du ha hjälp att packa upp?" Sa jag och hoppades på att det skulle gå fort så jag kunde smita iväg till Sarah i några minuter.
"Nej tack. Du vill säkert träffa din gamla rumskamrat ett tag." Sa Jane och log.
Leendet var väldigt vackert. Hennes tänder var spikraka och kritvita.
Jag tittade på henne.
Hon slog ner blicken i marken.
"Nej då, jag stannar gärna o hjälper dig att packa upp och så.
"Nej det behövs inte. Gå till Sarah nu." Sa Jane och log.
Jag blev förvånad. Hur visste Jane att Sarah var min gamla rumskompis?
Fast Layla hade väl säkert berättat.
Jag log.
"Okej." Sa jag och gick.
Jag kastade en sista blick på Jane innan jag stängde dörren.
Plötsligt hade jag ingen lust att gå till Sarah längre.
Jag tvekade men gick endå med hasande steg mot Sarah´s nya rum.
Det var Sarah som öppnade.
När hon såg att det var jag sken hon upp som en sol.
"Åh Lucida! Hej!" Sa hon och gav mig en kram.
Jag log.
"Hej." Sa jag sen.
"Kom in, Judy är borta hos Nanny." Sa Sarah och log.
Jag gick in och satte mig i soffan.
"Vill du ha något? Föresten hur trivs du med den nya tjejen? Vad heter hon? Hur ser hon ut?" Frågade Sarah nyfiket.
"Nej tack.. Hon är väl trevlig." Sa jag.
"Vad heter hon?" Frågade Sarah och tuggade på en choklad bit.
"Hon heter Jane." Sa jag.
"Hur är hon? Är hon snäll?" Frågade Sarah nyfiket.
Det var nog första gången jag kände att jag var trött på Sarah´s frågor.
Jag brukade älska att skvallra om saker men nu, ville jag bara skynda mig iväg till skolans bibliotek och låna några böcker.
Jag visste inte riktigt vad jag ville låna.
Jag visste bara att jag behövde läsa något.
"Du Sarah jag måste gå hem och kolla hur det är med Jane." Sa jag o reste mig.
"Det är lungt, jag hänger med." Sa Sarah.
"Nej jag ska fixa läxor. Men vi ses." Sa jag snabbt.
Sen gick jag.
Jag såg i ögonvrån hur förvånad Sarah blev.
Jag öppnade dörren till mitt rum och gick in.
Jane satt på sängen och vek tröjor.
Hennes gröna ögon såg på mig.
"Hej." Sa hon.
"Hej." Sa jag.
Jag sjönk ner på sängen och kände tårarna bränna innanför ögonlocken.
Något var fel. Varför ville jag inte vara med Sarah? Varför gick jag hellre hem till udda Jane än att hänga med min bästa vän Sarah?.. Varför grät jag? Varför mådde jag helt plötsligt dåligt. Varför kändes det som om jag och Sarah inte längre hörde ihop? Varför...
Plötsligt kände jag hur Jane satte sig på min sängkant.
"Hur är det?." Frågade hon oroligt.
Jag såg på henne. Hennes gröna ögon var blanka.
"Det är inget." Sa jag och satte mig upp.
"Okej.." Sa Jane och reste sig. " Vill du ha något? En kopp te?"
Jag skakade på huvudet.
"Jag måste bara ringa Sarah." Sa jag och lyfte upp min iphone från sängbordet.
Jag tryckte snabbt in Sarahs nummer och väntade.
Sarah svarade efter två signaler.
"Hej Lucida!" Sa hon.
"Hej Sarah.. Du sorry för att jag bara gick sådär.. Vi har ju inte änns några läxor och.. Du ska veta att jag inte är sur på dig och jag.." Sa jag tyst.
"Men gumman! Det är okej, du kan väl komma över till mig ikväll efter middagen? Så fixar vi varm choklad med marschmallows och grädde." Sa Sarah mjukt.
"Och glöm inte choklad munkar!" Sa jag glatt.
"Haha. Nej då. Men vi ses vid middagen?" Sa Sarah.
"Ja mer exakt så ses vi om 10 minuter." Sa jag.
"Okej. Hej så länge." Sa Sarah.
"Hej så länge." Sa jag.
Vi la på.
Jane log mot mig.
Jag log varmt tillbaka.
"Du har väl inget emot att jag går till Sarah efter middagen?" Frågade jag.
"Nej då." Sa Jane.
"Ska vi gå och äta?" Frågade jag.
"Okej." Sa Jane.
Vi gick mot matsalen.
När vi kom in tittade alla nyfiket på Jane.
Jake busvisslade och alla killar vid hans bort skrattade.
Jane slog ner blicken i marken.
Vi tog brickor och lassade på kyckling och potatisbollar.
Okej.. Jag lassade på. Jane tog bara en liten bit och lite vatten.
Vi satte oss vid Sarah.
Sarah log mot Jane.
Jane tappade servetten på golvet och när hon böjde sig ner för att ta upp den, så såg jag den. Inte servetten utan den klar blå månskäran i hennes panna.
Jag visste inte vad det var för något. Men jag insåg att jag var tvungen att ta reda på det.
När Jane tagit upp servetten tittade hon på mig.
Sen åt hon sagta sin kyckling och grimaserade när hon tuggade.
"Gillar du inte maten?" Frågade Sarah.
Jane svalde.
"Jag är inte så förtjust i kyckling bara." Sa Jane.
"Du Sarah. Jag ska bara kolla en snabb sak på internet så kommer jag till dig sen." Sa jag.
"Du kan kolla det hos mig." Sa Sarah.
"Hm. Okej." Sa jag.
Vi gick in på Sarahs rum.
Judy var hos Nanny fortfarande.
Jag startade datorn och sökte på blå månskära.
Det kom upp en liten bild på en liknande som den Jane haft i pannan.
Jag tryckte på bilden.
En lång text kom upp.
Jag började läsa.
"Den blåa månskäran syns i pannan på fullbordade och blivande vampyrer."
Var det jag snabbade upp från texten.
Sarah tittade oförstående på texten och mig men hon sa inget.
Jag gick redan klockan nio och skyndade mig till mitt rum.
Jag fick syn på Jane.
Hon sov i soffan.
Månskäran syndes eftersom luggen ramlat åt sidan.
Jag tittade på hennes handled.
Nix där fanns ingen silvrig varulv.
Jag bet mig nervöst i läppen.
Detta kunde bara betyda en sak.
Vi hade inte fått nån ny varulv till skolan, vi hade fått en vampyr!
Jag funderade på om jag skulle berätta för Layla men precis när jag kommit fram till att jag inte skulle berätta det för någon så plingade min mobil till.
Ett sms.
Från Jake.
"Tja Lucida. Det låter knäppt men kan du möta mig vid stora trappan?"
Jag skyndade mig att svara.
"Okej. Kommer snart."
Snygga men korkade Jake ville träffa mig vid trappan?
Kanske var han inte så korkad endå?
Allvarligt det fanns en vampyr i samma rum som mig och allt jag kunde tänka på var att Jake kanske gillade mig!
Jag skyndade mig ut ur rummet och sprang mot trappan.
När jag kom dit fick jag syn på Jake.
Han stod överst på trappan.
Han hade på sig en svart t-shirt och urblekta jeans.
Hans hår var brunt och ruffsigt.
Dom bruna snälla ögonen letade efter mig.
När han fick syn på mig log han ett snett leende.
"Hej!" Ropade han glatt.
"Hej." Sa jag blygt och gick upp för trappan.
Jag fick en pirrande känsla i magen och log mot Jake.
"Hur är det?" Frågade han och log igen.
"Bra, själv då?" Sa jag.
"Jodå det var bra innan du kom.." Sa Jake.
Jag blev förvånad.
"Men det är ju bättre nu när du är här!" Sa han och skrattade.
Jag blev lättad och log.
"Vill du hitta på nåt?" Frågade han varmt.
Jag tvekade en sekund..
Då dök Sasha upp.
Jake´s ansikte hårdnade.
"Gå härifrån Sasha." Fräste han.
Sasha höjde ett ögonbryn.
"Varför skulle jag?" Sa hon kaxigt.
"Gå nu Sasha!" Morrade Jake.
"Varför? För att du ska kunna förföra Lucida? Tror du jag är dum eller?" Sa Sasha kaxigt, hon log retsamt.
Jake morrade.
Ja han morrade faktiskt!
Som en hund eller nåt!
"Jag tänkte inte förföra henne! Stick härifrån! Jag vill inte ha med dig att göra!" Morrade Jake.
"Men lilla vännen, du är min pojkvän. Men det vet väl Lucida redan om? Du tänker väl inte låtsas att du tycker om henne bara för att jag inte vill va med dig jämt?" Sa Sasha spydigt.
Jag ryste.
"Det är fan heller sant!" Morrade Jake.
Sasha höjde ett ögonbryn och log.
"Lilla Lucida." Sa hon och vände sig mot mig. "Borde inte du vara med din lilla rumskompis och läsa en bok eller vad ni töntar gör?"
Sasha skrattade elakt.
Jag försökte komma på nåt spydigt svar.. Men det var helt tomt i huvudet.
Jake började skaka.
Jag ryggade bak.
Jake spände knytnävarna och såg på mig.
"Hon ljuger." Sa han sammanbitet.
"Åh Jake. Var snäll du är. Tror du inte att tönten fattar att du inte vill ha henne? Han bara låtsas Lucida. Han vill igentligen bara ha mig." Sa Sasha och log elakt.
Jake började skaka och morra ännu mer.
"Ha-Han kommer förvandlas om du inte slutar nu!" Skrek jag.
Sasha log.
"Jake vill inte ha dig." Sa hon.
Och dom 5 orden fick Jake att skaka och morra innan han slutligen övergick till varg.
Han var stor med chokladbrun päls. Ögonen var precis som hans vanliga ögon.
Nu började jag skaka. Men bara av chock.
Jake morrade mot Sasha.
"Är han inte för söt?" Skrattade Sasha elakt.
Jake morrade otroligt högt och skrämmande mot Sasha.
"Han vill inte ha dig Lucida!" Ropade Sasha.
Jag sprang mot mitt rum.
I bakgrunden hörde jag Jake´s morranden och Sasha som ropade "Han vill inte ha dig Lucida! Han vill ha mig! Bara miiiiiiig!!"
Jag rusade in i rummet och kastade mig på sängen.
Jane som sovit i soffan vaknade med ett ryck.
"Lucida, hur är det?" Frågade hon och satte sig på min sängkant.
Jag vände mig mot henne.
Luggen täckte inte märket som lyste klart.
Hennes gröna ögon såg oroligt på mig.
"Det är Jake.. Eller nej det är Sasha hon.." Började jag.
Jag orkade verkligen inte förklara.
"Oroa dig inte, jag vet redan." Sa hon och kramade mig.
Hennes hud var kall och jag ryste.
Hon släppte mig snabbt.
Hon la handen i pannan och kände att luggen inte var där.
"Fan också! Jävla piss skit!" Svor hon och reste sig.
Jag tittade förvånat på henne.
"Oroa dig inte. Jag är inte. Det är inte som det ser ut!" Sa hon snabbt.
Jag ryckte på axlarna.
"Hur ser det ut då?" Frågade jag.
"Som om jag är en jävligt läskig vampyr som suger blod och har smugit in på en varulvsskola!" Sa hon.
Jag började skratta.
"Jag visste redan." Sa jag varmt.
Hon såg förvånad ut.
"Men hur?.." Frågade hon.
Jag log.
"Jag såg märket i matsalen, googlade på det och fick reda på att du var en vampyr. Plus att jag såg att du inte har nåt varulvsmärke." Sa jag.
"Men är du inte rädd?.." Frågade hon.
Jag skakade på huvudet.
"Jag bara undrar varför du inte går på en vampyrskola." Sa jag.
Jane bet sig i läppen..
"Jane?" Sa jag.
"Jag.. Jag vet inte.." Sa Jane.
"Det är klart att du vet!" Sa jag.
Jane skakade på huvudet.
"Nej.. Jag vet faktiskt inte." Sa Jane.
"Men du är vampyr va?" Frågade jag osäkert.
"Ja. Fast det är lite komplicerat.." Sa Jane.
Jag höjde ett ögonbryn.
"Jag har tid att lyssna." Sa jag.
"Men alltså, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det.." Sa Jane och lät lite sorgsen.
"Okej." Sa jag bara.
Jag gick in i badrummet och drog på mig min pyamas och tvättade bort sminket.
Jag borstade tänderna innan jag gick tillbaka ut i rummet och la mig i sängen.
Jane hade redan bytt om.
Hon la sig ner i sängen och blundade.
Jag tittade på henne.
Hon stelnade till.
"Nej.. Nej.. Nej!" Nästan skrek Jane.
"Vad är det?" Frågade jag och hoppade ur sängen.
"Neeeej!" Skrek Jane.
"Jane, Jane! Vad gör du?!" Ropade jag och skakade Jane.
Hon öppnade inte ögonen.
"Inte Sarah!" Skrek hon.
Jag fick panik.
Vad var det Jane höll på med?
Läste hon tankar? Nej..
Jag skakade Jane.
"Jane!" Skrek jag.
"Neeej! Neeej! Det får inte hända! Sarah måste vara stark! Alla måste vara starka!" Skrek Jane och tryckte ner ansiktet i kudden.
Efter nån minut blev hon tyst.
Hon vände sig mot mig och öppnade ögonen.
Hon såg skräckslagen ut.
"Jane, vad hände?" Frågade jag.
"Jag fick en syn.." Sa Jane.
"En syn?" Frågade jag.
"Ja.. Jag kan se framtiden. Olyckor.." Sa Jane tyst.
Det gick en rysning genom kroppen.
"Alla olyckor?" Frågade jag.
"Nej. Olyckor i närheten av platsen jag befinner mig på." Sa Jane.
"Kommer nåt hända med Sarah?.." Sa jag svagt.
Jane blev blekare i ansiktet.
"Vi borde sova." Sa hon och la sig ner.
Jag gick och la mig.
Jane släckte och somnade på en gång.
Jag somnade strax efter Jane.
Nästa morgon vaknade jag först.
Jag skyndade mig in i duschen och duschade.
Sen drog jag på mig ett par turkosa glans tajts och en svart tubtop med dragkedja i mitten. Jag lade på ett lager mascara och borstade igen håret innan jag gick ut från badrummet.
När jag kom ut igen såg jag Jane. Hon hade en knälång svart klänning utan axelband. Den hade en stor svart rosett uppe på vänstra sidan. Hennes läppar var lika röda som dagen före och hennes ögon lika mörka runt omkring
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mimz_an - 1 feb 10 - 21:45- Betyg:  | Jättebra!!
Fortsätt!!:) | | hjertaNo - 29 jan 10 - 22:50 | | Vilken bra berättelse♥♥ |
|
|
|
