Min syster är död |
Kockan är ett om tre minuter och Linn har fortfarande inte kommit hem. Jag är rädd och orolig.
Om hon bara inte var ute med Matte. Jag litar inte på honom. Han är en lömsk person, inte den generösa kille min syster tror att han är.
Det var inte läge att sova nu. Liksom, vem kan komma till ro om ens 15 åriga syster är ute med skolans tuffaste, och snyggaste, kille? Inte jag i alla fall.
Det är lite konstigt att mamma eller pappa inte verkar det minsta oroliga. Fast det är klart, dem litar på Linn, deras blyga, fotbolls intresserade dotter, inte kan hon vara någon annanstans än på bio med en kille, när hon nu sa det. Men jag vet nog var hon är, på den nyöppnade nattklubben i centrum. Det var nog inte meningen att jag skulle veta det heller men när man går på samma skola som ens syster så vet man det mesta. Det går ju bara en miljon rykten om att alla ”coola” niorna skulle till nattklubben. Som om Linn är ”cool”. Det är det minsta hon är. Men nu när Matte verkar lite tänd på henne så tillhör hon tydligen dem ”coola”.
Halv två, ingen Linn. Nu är jag verkligen orolig. Varför svarar hon inte på mobilen? Hör hon inte? Vill hon inte höra? Eller har det hänt nått? Nej, de två första verkar troliga men inte den tredje. Såklart att det inte har hänt något, skärp dig Selma!
Jag tänder lampan och börjar läsa i min bok, jag måste ju göra något och om man inte kan sova eller kolla på Tv, för att ens föräldrar verkar sova, så finns det inte så mycket kvar att välja på.
Det gick trögt att läsa boken, det var inte bara det med Linn utan också att den var så himla tråkig. Synd att det var en bok som alla i hela klassen måste läsa. Vi skulle inte få byta bok förrän man läst klart den, och det var ingen idé att säga att man läst den fast man inte gjort det, för Kristina, vår svenska lärare, ska kontrollera med frågor.
Jag kan inte berätta vad den handlar om för det vet jag inte så mycket av själv men jag vet att huvudpersonen är 14 år och inblandad i ett brott. Så mycket vet jag.
Morgonljuset silar sig in genom min rullgardin och hela rummet flödar av ljus. Jag hade somnat till slut ändå, troligen för att boken är så långtråkig, fast jag är inte riktigt säker.
Det är lördag morgon och klockan står på halv nio. Jag orkar inte gå upp riktigt än så jag slår på min lilla TV och zappar mellan olika kanaler, det blir ett vänner -avsnitt jag tillslut stannar på. Men det hinner jag inte se på så länge för plötsligt kommer jag ihåg Linn och springer genast ut i hallen och in i hennes sovrum. Men sägen står tom. Eftersom sägen även är bäddad förstår jag att hon inte kom hem igår, min syster bäddar aldrig sängen förrän efter elva, om hon ens är uppe då.
Efter en titt i hela huset för att vara säker på att Linn inte är hemma går jag in till mamma och pappas sovrum och väcker dem. Det tar sin lilla tid men när jag sagt vad saken gäller är de på benen båda två direkt.
– Det var det värsta! Gormar pappa, som nog egentligen bara är orolig. Hon kan ju i alla fall ringa.
– Såja, säger mamma lugnt. Nu tar vi det lugnt och hetsar inte upp oss så. Selma vet du var hon kan tänkas vara? Fortsätter mamma.
– Jag vet bara att hon var på den ny öppnade nattklubben igår kväll, men inte mer.
– Men hon skulle ju på bio, säger pappa anklagat. Du kunde ju sagt något om du nu visste var hon skulle.
– Vad då, om hon nu väljer att ljuga så får hon klara upp det själv. Om hon inte skulle varit borta skulle jag troligen inte sagt något.
– Det är inte Selmas fel, säger mamma bestämt. Men jag föreslår att du Egot tar dig till den där klubben och ser om hon är kvar där medan jag ringer några samtal.
Några samtal menas med att hon ringer till alla Linns vänner och pratar med dem. Sen när alla bara svarar samma sak, att dem sett Linn åka iväg bak på Mattes moppe, ringer hon till Mattes familj. Inte heller dem vet var han håller hus men dem verkar inte heller särskilt oroliga. Till skillnad mot mina föräldrar, som är så oroliga att dem knappt kan stå still.
Dörren slås igen när mamma och jag en stund senare äter frukost och pappas ansikte blir synligt i dörröppningen.
– Inget napp, svarar pappa dystert på mammas frågande blick. Hur har det gått med ringandet då?
– Inte nått vidare med det heller, svarar jag i mammas ställe. Alla har bara sett henne åka iväg med matte på hans moppe igår vid lite över tolv.
– Nu ringer jag polisen, säger pappa och lägger armarna runt mamma som för att skydda henne. Gå du upp och ta på dig några vettigare kläder så länge, älskling, fortsätter han med mjuk röst. Den är inte menad mot mig, men jag går ändå upp för trappan och byter om.
– Mia! Ropar pappa efter en stund. Polisen kommer om en stund, fortsätter han utan att vänta på svar.
– Vad sa dem? Frågar mamma medan hon rusar ner för trappan.
– Att dem inte kan göra så mycket mer än att leta, men först måste dem fråga lite frågor, vad det nu ska vara bra för.
Det ringer på dörren och det blir jag som öppnar. Där står det en kvinnlig och en manlig polis. Den kvinnliga är kort med ett ljust spretigt hår och ett avlångt ansikte som är väl sminkat Den manliga är stor och bredaxlad med buskiga ögonbryn och gles hårväxt. Båda kan nog vara omkring fyrtio år.
– Ja, det är vi som kommer att ta hand om det här ”fallet”. Säger mannen med en hög stämma. Jag heter Lars och min kollega här Cecilia.
– Hej, hej! Svarar mamma, med ett försök att verka trevlig och avslappnad men som blir stelt, och tar båda i hand. Det är jag som är Mia, Linns mamma, som ni kanske förstår, fortsätter hon. Och det här är Egot, min man. Det var han som ringde.
– Ja, om ni nu vill vara snälla att sätta er ner här i köket så ska vi ställa lite frågor, säger mannen som tydligen heter Lars. Och du min sköna får vara så god att gå upp på ditt rum. Det här är inget för barnaöron, fortsätter han och ler mot mig.
Jag bryr mig inte om att svara, varför ska jag det, och klampar upp för trappan till mitt lilla rum. Att han bara vågar säga nått sånt till mig, ”Du min sköna”! Jag är ingen barnunge, jag är för tusan tretton år! Jag vet vad som kan ha hänt, jag vet mer än dem tydligen tror. Men jag ska inte störa, jag är ju så liten att jag inte förstår att min syster kan vara i fara.
Jag går av och an i rummet, både av raseri för hur Lars pratade med mig och av desperation att veta var Linn har tagit vägen.
Linn, kom tillbaka, vädjar jag ut i tomheten i mitt rum. Jag klarar inte av att du är borta.
__________________________________________________ ______
Fortsättning följer
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | tecknaren - 16 feb 11 - 21:56- Betyg:  | Det var jättebra, men vid en del ställden kunde det varit lite mer detaljerat
och jag medger att jag stkrattade till vid " och det här är min man Egot " ^^
Läs igenom texten en extra gång innan du lägger upp den, så
att det inte är stav fel ^^ | | jojo96 - 19 jan 10 - 17:05 | tack!!!
Mer kommer om ett litet tag,det är bara att stå ut.
Kom gärna med negativa och/eller positiva komentarer, mer än bra ;) | HonsomheterLinn - 18 jan 10 - 22:36- Betyg:  | | vilken bra :D , när kommer fortsättningen? :) | | kiwifisk - 18 jan 10 - 19:59 | | Brabrabar! fortsätt ! :) |
|
|
|
