Den osminkade sanningen. (Del 4) |
Tom gick in med mig i skogen som låg bredvid skolan. Marken var våt och det luktade barr. Stenarna och rötterna var hala av allt regn från i morse så jag halkade till då och då. Han verkade bara vilja gå djupare och djupare in i skogen. Han var så fin, så sjukt jävla fin. Tom hade på sig ett par beiga chinos och en vit t-shirt. Han höll jackan i handen.. Jag kände hur jag rös och fick en obehaglig känsla så jag sa tyst:
"Tom.. Vart ska vi?"
Han vände sig om, men jag hann aldrig möta hans blick. Hans annars så varma blick..
"Emmis, varför lever vi?"
Jag stannade och hörde hur han drog ett djupt andetag och drog snörplade. Grät han? Nej, inte Tom, nej. Han får inte gråta.
"Gråter du..?"
Han vände sig om och jag såg hur hans ögon var rödsprängda och hur det bara rann ner tårar för hans solbrända kinder. Han skakade och andades häftigt, sedan tog han ett språng emot mig. Hela jag skakade, och jag försökte tappert att skydda mitt ansikte med armarna. Så hörde jag en smäll och sedan en stor gren som föll mot marken. Jag tog bort mina skakande armar från ansiktet och tittade på Tom. Han stod med en stor gren framför sig. Han grät fortfarande, mer än förut till och med. Sedan tog han ett djupt och andetag och hulkade fram:
"Jag älskar fan dig Emelie.. Älskling, du är allt jag vill ha. När jag höll dig nära, kunde jag inte fatta, jag... Trodde jag var i himmelen. För kärleken är svår och alla playar. Men du var äkta, vi var i himmlen Emelie. Himmlen."
Jag kände hur tårarna brann bakom ögonlocken och jag kunde inte hitta en anledning att hålla dom inne. Så jag lät dom rinna, och Tom gick fram till mig och tog sin varma hand och torkade bort dom från mina kinder. Jag sjöng tyst:
"Baby you're all that I want, when you're lying here in my arms. I'm finding it hard to believe. We're in heaven."
Han tog sin hand under min haka och vinklade upp mitt huvud, sedan gav han mig en mjuk kyss. Det blev allt hetsigare, han gick emot mig så pass att jag var tvungen att backa för att han inte skulle falla över mig och tillslut mötte min rygg ett stort träd. Han kysste mig fortfarande när han tog tag i mina händer och gjorde så att jag höll dom på trädet, när någon plötsligt greppade tag i dom och drog dom bakåt. Det gjorde fruktansvärt ont i axlarna och jag skrek. Någon virade ett rep runt mina smala händer på andra sidan trädet, jag kunde inte röra mig. Tom tog ett steg tillbaka och grät ännu mer. Sedan viskade han ett kvävt:
"Förlåt..."
Innan han försvann bland träden, jag skrek i panik:
"Tom, Tom! Vad fan händer?! Tom!"
Jag hörde skratt och röster som närmade sig, men jag kunde inte röra mig, bara vrida på huvudet. Men till sist såg jag, det kom långa, muskulösa killar från alla håll i skogen. Och de gick... Rakt mot mig. Jag hörde ord som "jävla horan", "nu fan ska hon få.." och "haha, nu jävlar". Jag var så jävla rädd, en kort kille med jeans och skinnjacka vågade inte möta min blick. Han hade blont hår som han rufsat till med wax, jag kände igen honom.
"Hahahhaaha! Jag trodde inte att horor kunde sjunga sådär.. Åh så romatiskt, vi hånglar i skogen!" skrek en kille med grön jacka, alla andra började skratta, men den korta killen rörde inte en min.
Nu fattade jag. Tom, han var arg. Han kunde inte låta mig gå utan att ha fått mitt straff. Nu grät jag mer än någonsin, jag grät så mycket att jag inte fick någon luft. Jag vek mig på mitten och började hosta mellan hulkningarna. Då skrattade killarna bara ännu mer, nu var fem av dom en dryg meter ifrån mig och killen i den gröna tröjan gick fram. Han hade äckliga, röda finnar i hela ansiktet, acne?
"Vad ska vi göra med dig då?" sa han med ett brett leende på sina torra läppar, man såg hans tänder som var gula och snea. Pefekt. Tack Tom.
Jag ställde mig rak och blundade, medan jag tänkte. Döda mig bara, snälla döda mig. Gör vad fan ni vill få bara slut på allt det här.
"Det är så äckligt när man får se hur de populäraste brudarna ser ut utan smink, den osminkade sanningen , och det blir bara ännu roligare när de grinar också." sa en kille med långt, flottigt hår och smutsiga jeans. Jag var tydligen inte den ända som halkade omkring på stenarna.
"Vi kan väl ge henne en chans i alla fall?" sa den korta killen med en väldigt mörk röst. Han tittade för första gången upp och jag mötte hans gröna ögon, och i just det ögonblicket kom jag ihåg vem han var. Han heter Bill och går i Geek House, men han tränar nästan varje dag och har därför en väldigt sexig kropp. Men han är blyg, vi gick i samma klass i mellanstadiet och han frågade chans på mig en gång. Men jag sa nej, för då var kärlek ingentign för mig. Singel var livet.
"Men var inte så mesig Bill!"
"Nej men det var ju smart, vi sprider ut oss, så får hon några sekunders försprång så får vi brotta ner henne också?" Killen i den gröna jackan med acne är stolt över sitt förslag och alla nickar och "mmh":ar innstämmande. Men Bill tar ett steg fram så han står bredvid den andra.
"Nej Sam, vi låter henne bara vara. Vi går härifrån, det här ÄR FEL..!"Han betonar höglytt de sista orden, endel killar suckar och andra skrattar. Acne killen heter tydligen Sam alltså.
Jag har slutat att gråta, jag står bara med ihopknipt mun och tittar på medan de diskuterar. Döda mig, snälla döda mig bara. Sam tar ett steg emot mig och säger:
"Vi kan ju låta horan bestämma?" Han ler, tycker det är kul att säga "Horan" istället för mitt riktiga namn. Men jag orkar inte bry mig, jag kommer ändå inte levande härifrån.
Sam tar ännu ett steg emot mig så att jag känner hans unkna andedräckt. Han tar tag med tummen på ena kinden och resten av fingrarana på den andra och trycker hårt och ryter:
"SVARA FÖR I HELVETE!"
Jag skakar av hans hand och spottar honom i ansiktet. Han skriker och jag ser hans ögon svartna av ilska. Han knyter näven och slår till, riktigt jävla hårt, äntligen. Nu är det inte länge kvar, men jag blir med ens besviken. För jag får inga fler slag. Jag öppnar ögonen och ser Sam nerbrottad på marken med två killar över sig.
"Kommer du inte ihåg planen Sam? Tagga ner, snälla?" Sam reser sig och ger mig en blick innan han går bak till resten av killara. De är kanske femton stycken, tio kollar på medan fem står riktigt nära mig och beskådar mig. Bill går fram till mig.
"Emelie, vi låter dig vara om du svarar ärligt nu? Okej? Jag vill inte göra dig illa, men vi får så jävla mycket för det här. Snälla, säg bara sanningen så att vi slipper göra dig illa. Snälla.." Hans gröna ögon är blanka och jag ser att han verkligen inte vill det här. Jag nickar och han frågar:
"Vem knullade du på festen?"
Jag tittar upp på honom igen och drar ett snabbt andetag. Nej, nej. Vilken fråga som helst, vilken fråga som helst, utom den. Men jag har lovat, så jag säger tyst:
"Jag vet inte. Jag vet inte. Döda mig bara nu. Döda mig..." En kille skrattar nöjt och jag ser hur Bills ögon smalnar, han tar ett steg bak, ett till, ännu ett. Sedan vänder han sig om och går iväg. Sam ropar:
"Vafan Bill, det är ju nu det roliga börjar!"
Men Bill vänder sig inte om, han bara går. Jag hör hur alla viskar om honom. Jävla tönt, bangare, mes..
Killen knyter upp repet som sitter om mina händer och jag faller ner på knä på marken. Jag har märken efter repet runt mina handleder och det värker i hela kroppen. Allt har gått sönder, allt har rasat. Två andra killar går fram och bär i mig så att jag står upp, de skriker i kör:
"Men spring för fan!"
Jag tittar på Sam, innan jag ler och rycker mig loss ur deras grepp och springer, och jag springer. Snabbare än någonsin, jag hör hur en ljus röst som säger:
"Vi hinner aldrig ifatt den bruden.."
Men Sam bara skrattar, han springer efter. Jag skyndar på och springer snabbare och snabbare, men det är svårt, för det kommer bara fler och fler träd och skogen blir tätare och mörkare. tillslut är det som mitt i natten, inte nio på morgonen, jag ser inte mina fötter, inga träd, så jag måste sakta ner på farten, efter ett tag har mina ögon vant sig. Hjärtat bultar så hårt i bröstet att jag tror att det ska slita sig ut, precis som på filmer. Och adrenalinet rusar i hela kroppen, jag vimmsar omkring och springer åt alla håll. Jag springer genom buskar och granar så att grenarna rispar in sår i ansiktet. Men jag stannar inte, måste överleva det här.
Men plötsligt faller jag, och det tar mindre än tre sekunder innan någon är över mig. Jag skriker och slår vilt med armarna men det kommer bara fler och fler av dom. En håller i mina armar, en mina ben. Någon rev nyss sönder min tröja. Sedan hör jag ljudet av en fällkniv som fälls upp. Jag försöker desperat att slita mig låss med det är hopplöst. Sam sätter sig över mig och skrattar högt. Innan han trycker någon kallt och vasst precis under halsen, jag skriker och försöker att vrida på mig men då trycker han bara hårdare, sedan slutar han. Och jag tror att det är över, men då tar han kniven och gör om det, fast i en annan rörelse, som en cirkel. Jag skriker av smärta och vrider och vänder på mig som en jävla mask. Men killarna håller mig i ett järngrepp och Sam sitter på mig som om det var någon jävla rodeo tävling. Han skrattar vid ljudet av mina skrik och trycker bara ännu hårdare. Jag kommer dö nu, jag kommer dö.
Efter många minuter med kniven mot mitt bröst så reser sig sam upp och säger åt killarna att ställa mig upp. Huvudet snurrar och jag kännder hur jag blir helt varm och brösten och magen, blodet rinner, det rinner mer än någonsin. Jag kommer dö nu, jag kommer dö.
Men Sam backar och en ny kille kommer fram som jag inte sett tidigare. Han är lång, har stora biceps och brunt rufsigt hår. Hans hy är blek och han har rödaläppar. Han är den ända av de kvarvarande killarna som inte ler. Han ser mest sur ut.
Han lägger sin breda hand på min bara axel och säger: "Marcus," Och nickar. Jag viskar: "emelie.." Och av min förvåning så torkar han mina randiga kinder och säger:
"Det var jag, som ja. På festen." Han vänder sig mot resten av killarna som bara gapar och då skriker han:
"DET VAR JAG? OKEJ? HON ÄR FAN INTE VÄRD DET HÄR, HON VAR AS PACKAD, KUNDE INTE ENS SÄGA SITT EGET NAMN. HUR FAN KUNDE JAG VETA ATT DET VAR TOMS TJEJ? KLART JAG KNULLA HENNE, DET VAR JAG OKEJ?"
Alla är helt tysta, jag står lutad mot ett träd och försöker att andas. Det känns som att han skärde ut lungorna på mig, för han skärde djupt, rikrigt jävla djupt. Jag känner hur en regndroppe träffar min nakna mage och jag tittar plågat på de andra. De är helt tysta, jag sträcker lite på mig,- fortfarande lutandes mot trädet-, och säger:
"Det gör inget Marcus, de har redan gjort allt. Jag.. Dör nu.."
Sedan blir allt svart och jag känner hur benen sviker mig och jag dunsar ner på den våta, smutsiga marken.
Marcus del.
Efter jag erkännt att det var jag är alla helt tysta, de vet inte var de ska kolla. Några kollar ner i marken, andra upp i den mulna himmlen, andra på mig, men de flesta kollar på Emelie som står lutad mot ett träd. Hon har ingen tröja på sig. Hon tittar ner i marken, men blicken är tom. Den har inte fäst sig liksom. Sam ristade in "Hora" på hennes bröst med kniv, det rann blod. Och hon skrek, högt. Jag trodde någon skulle höra oss, upptäcka oss. Och det var efter det jag inte klara av mer. De trodde att jag skulle slå henne ännu mer, ta slut på hennes liv. Det tänkte jag också, från början. Men sedan när jag såg hur hennes ögon tappade det där, allt som dom hade innan. Det blev som en dimma och man såg hur lusten att leva drogs ur henne.
Det rann blod från hennes öppna sår på bröstet, och hennes vita bh var inte så vit längre. Hon hade nästan ingen kraft kvar, hon såg så försvarslös ut där hon stod. Hon var smal, riktigt jävla smal, anorexi förmodligen. Allt smink var nästan borta, efter alla tårar, hon grät faktiskt riktigt mycket i början, när Tom var där och de. Men nu grät hon inte längre, det var som att tårarna var slut.
Plötsligt sträcker hon på sig och säger med svag röst:
"Det gör inget Marcus, de har redan gjort allt. Jag.. Dör nu.."
Sedan faller hon ihop, och där ligger hon. Halvnaken, mitt inne i skogen. Och just när alla börjar fatta att vi nästan dödat henne så börjar regnet att ösa ner, jag går fram och bär upp henne. Sedan går jag hemmåt, medan alla andra står kvar med stora ögon och bara stirrar. De har inte fattat än, hon är halft döende.
Fortsättning följer, och förlåt om allt blev helt suddigt och så men jag hade lite bråttom men ville få med allt. Lovar att skriva mer välskrivet i de andra delarna.
K O M M E N T E R A
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | MiniMoon - 19 jan 10 - 00:33- Betyg:  | | oooooh gud så spännande! mejla :D | | MalinKatarina - 18 jan 10 - 10:10- Betyg: | | fan va bra den är. längtar till nästa del :) | | SoakedInLuxury_ - 17 jan 10 - 21:06 | | bra | | missnameless - 17 jan 10 - 20:29- Betyg: | | Asså jag hade bara grymt tråkigt, och har inte läst de föregångna delarn så läste mest på skoj men WOW. Man förstår precis handlingen, och du beskriver jätte bra. Femma, lätt. Skitbra. Mejla gärna ! (Y) <3 | | enannanplats - 17 jan 10 - 20:18 | | skit bra , mejla när nästa del är ute | | Enrosablomma - 17 jan 10 - 14:25- Betyg: | Emelie de här är grymt bra, vet du de?:O
<3 | | Fiiiaaas - 17 jan 10 - 12:02- Betyg: | | fan va bra! :O Mejla nästa! | | ofin - 17 jan 10 - 10:25- Betyg: | | SKITBRA! man fastnar ju, mejla nästa :D | | alliiis - 16 jan 10 - 23:45 | | jag håller med de andra, jag har bara skuggat igenom de andra delarna men nu fastnade jag... | | Sazanami - 16 jan 10 - 23:27 | | Samma här, fastnade helt i texten. O: |
|
|
|
