~ öde till förbannelse |
Det är som att jag är det ända fallna lövet på ett träd
När alla andra har kvar sin gröna färg och sitter kvar på kvisten,
med alla andra
Det är som att jag är den bortglömda sockan som försvann i tvätten
och saknar sin anda halva i strumparet
Mitt namn kunde lika gärna ha varit skrivet med bläck i min panna,
singel,
det är det jag är menad att vara,
och ödet ändrar sig inte hastigt och plötsligt
När alla andra stjärnor på himlen skiner och vet sin plats
Är jag som en fallande stjärna,
i hopp om att själv kunna önska till mig en egen prins
Men det ända hopp jag har är i tro på ett mirakel,
För ödet har redan publicerat boken om mitt liv,
Och det finns inga ord som kan ändra det som var menat till att vara .
|
| Kommentarer | | gbg_95 - 18 mar 10 - 17:58 | Åh, det här gillade jag verkligen!
"För ödet har redan publicerat boken om mitt liv"
Den där meningen var så perfekt och helt underbart. <3 |
|
|
|
