[m/m] Morgondagen är aldrig långt borta 'del 34' |
Alltså käns mina delar korta? Eller är de lagom eller för långa? Jag tycker att de krymper, har jag fel. Aja
Kommentera <3
Mario Gonzales
”Liam tackade”
”Kan han inte göra det själv?”
”Kunde inte du ha lämnat den själv?”
Kim hade en poäng som fick tyst på Mario, han hade rätt Mario skulle kunnat gå dit och lämnat den själv, men det kändes lite konstigt. Han hade bara köpt skissblocket för att Kim sagt at han behövde det. Som om Kim ville att han skulle köpa en försoningsgåva, men den planen gick i bitar när Mario bad Kim att ta med den. Men Mario kände sig inte välkommen där och det kanske var lita bra att han höll sig undan. Om hans sällskap inte uppskattades tänkte han inte slösa sin tid. Kanske konstigt, men ingen kunde anklaga honom för att han inte provat. Han hade inte gjort annat kändes det som, men ärligt talat visste han inte hur han skulle göra. Det var omöjligt att ens försöka hjälpa någon som inte ville ha hjälp. Och om det var något som Liam behövde så var det hjälp från någon annan.
”Mario” Kim knäppte med fingrarna framför ansiktet så Mario tvingades tillbaka till verkligheten igen.
”Krogrunda ikväll, är du på?”
Mario ville med, kanske, han hade inte bestämt sig än och han gillade inte när Kim tjatade.
”Ska Liam med?”
”Han är ju bara sjutton, men han skulle inte följt med ändå” Kim fnös och Mario kände sig helt idiotförklarad. Han visste redan att Liam inte ens fyllt arton än. En till anledning till att inte tänka på Liam så mycket. För trotts allt så var han två år yngre och mer, det var som att vara med en liten unge. Bara det att Liam antagligen var mer världsvan än någon annan när det kom till ganska mycket, ändå var han som en jättebebis. Så fort han kom hemifrån förvandlades han till någon som var tvungen att berätta att han var hungrig istället för att bara gå och äta. En som sa till när han var tvungen att gå på toan istället för att bara gå. Som gillade att snurrade i luften och fnissade när han blev generad. Ändå var Mario helt säkert på att Liam var fullt kapabel till att göra allt det där själv.
Mario gissade på att han missat så mycket av barndomen att han fick ut det nu, utan att ens tänka på det själv. Att han hade något behov av att någon tog hand om honom, för en gångs skull. Om Marios slutsatser var rätt så ville han inte vara med. Han hade bättre saker för sig än att leka vuxen och barnvakt till en sjuttonåring.
”Alice kommer, eller, hon ska hälsa på sin bror, så jag har inte frågat om hon ska med”
Mario sken upp, om Alice ville följa med ut, då skulle han också med. Hon skulle garanterat lysa upp tillvaron en aning.
Däremot var han lite skrämd av Alice storebror, de var läskigt lika bortsett från att storebror Emil var större och äldre.
”När pratade du med henne?”
”Igår, på msn”
Där fick väl Mario igen för att han aldrig var inloggad. Men han ringde ändå till Alice som tvekade en bra stund. Men tillslut gick hon med på att följa med om Emil också fick hänga med. För Marios del gick det bra.
”Om du lovar att inte ta med hans kompisar”
”Varför?”
Mario visste att Alice gillade sin brors kompisar, enligt henne var de äldre och inte så omogna. Men om det var någon som var omogen så var det Alice. Hon var värst av alla, men hon var ändå omogen med stil, det var ingen annan, enligt henne.
”För att Emil är kompis med Samuel som är bror till Fia som Milan gjort slut med” Samuel var fortfarande arg på Milan för den där gången han hittat på HIV historien, Men det var antagligen bara en dålig anledning till att hata både Mario och Milan. Samuel gillade inte bögar, det var därför egentligen. Men att säga något i den tid de levde i skulle vända väldigt många personer mot en. Mario var i alla fall positiv till att världen var på väg att förändras. För femtio år sedan skulle en invandrare som dessutom var bög inte leva länge i Sverige. Nu var det allt färre personer som brydde sig.
”Ska du med då?” Kim stod och trampade i dörren på vägen ut.
”Jaja okej, jag följer med” Mario tog en handduk och bestämde sig för att duscha, om han skulle ut behövde han tid på sig att göra sig snygg. Lite fjantig var han nog när de gällde att gå ut. Han kände att han behövde anstränga sig. I sitt huvud ansträngde sig, men det enda han gjorde egentligen var att sätta på sig fina kläder och fixa lite med håret.
”Mario kom då!” Milan stod och trampade i hallen. Ibland önskade han att han och Milan inte hade samma kompisar. De kunde behöva komma ifrån varandra lite, speciellt att de var så lika.
Mario drog på sig ett par mörka jeans och en svart kortärmad skjorta. Den modellen som satt ganska tight, han ville ju gärna visa musklerna.
Håret låt han vara som det var, lite lockar här och där. Efter att Liam sagt att han gillade det så hade han börjat göra det själv också. Dessutom var inte Liam den enda som sagt att han passade bättre med de där små lockarna än i plattat. Men det betydde inte att han bara kunde gå, han var tvungen att lägga rätt alla lockar först.
”MARIO!”
Mario gick ner för trappan och tittade på Milan som hade sina vanliga kläder på sig. Sådär kunde man ju inte se ut. Inte när det var dags för en krogrunda inte, lite presentabel var man tvungen att vara.
”Ska du se ut SÅDÄR, kan du inte klä upp dig lite?”
”Jag har pojkvän, jag behöver inte klä upp mig”
Marios mod sjönk, vilken okänslig skitunge Milan blivit. Men han sa inget om det utan gick bara ut genom dörren och mot busshållsplatsen. Bara för att Mario inte hade någon pojkvän behövde ju faktiskt inte Milan säga sådär.
De tog inte lång tid med bussen, en kvart ungefär, de skulle kunnat gå. Det tog visserligen minst 40 minuter, men det var inte jobbigt. Ibland hände det att Mario gick hem från krogen eftersom att frisk luft minskade baksmällan.
Nu hade de inte haft någon större förfest, Mario hade bara druckit någon öl och Milan någon konstig blandning som smakade lakritsshot och hallonsoda. Självklart var Mario tvungen att smaka, men den smaken tilltalade honom inte.
En hållplats senare klev Kim på och sist kom Simon, de andra skulle de möta inne i staden. Rättare sagt utanför krogen, där de som vanligt gick. De valde aldrig en av de populäraste uteställena, de var alltid så fullpackade. Men inte en av de där ställena där ingen gick. En lagom stor med lagom mycket folk, ett stort och ett litet dansgolv, mer behövdes inte.
Mitt på torget vid fontänen satt Alice med sin bror, lika var de. Båda med det där svarta håret som tog över mesta delen av huvudet. De hade båda glimten i ögat och var på ett ungefär lika långa, Emil var nog en decimeter längre ungefär. Inte nog med det så hade de fått samma blåbruna ögonfärg, inte ens Mario och Milan hade fått samma färg och de var ändå tvillingar. Julia och Albin stod också där, Julia hade med sig någon som Mario aldrig sett förut. Därför valde han att helt enkelt skita i dem.
”Alice” Mario försökte få hennes uppmärksamhet eftersom att hon verkade ha en viktig diskussion med sin bror. Eller inte diskussion, det lät snarare som att de bråkade.
”Tycker du att jag ser ut som en panda?” Alice tittade upp med sina vanliga nersotade ögon.
”Inte värre än vanligt” Han visste att Emil kallade henne panda ibland, men hon passade i det så därför tänkte inte Mario så.
”Precis vad jag sa” Alice lät upprörd men hon fejkade, för hon brydde sig knappast om att Emil kalla henne panda som så många gånger förut.
”Synd att inte Liam är med”
”Eller inte” Mario menade inte det där, han ville att Liam skulle vara med dem. Men han orkade inte följa med Liam på toan eller lyssna på när han mage kurrade. Lika lite som han ville torka tårar och säga tröstande ord. För hur mycket han än ville så skulle Mario aldrig kunna ge Liam allt det där han ville kunna. Även om han fick Liam lite glad så skulle det alltid komma någon gubbe och göra det värre än vad det var innan Mario kom till undsättning. Det kändes som att slösa energi på något helt meningslöst när Liam var allt annat än meningslös.
”Fan va skit du snackar! Vad är det nu då?”
Genomskådad som vanligt, av världens bästa människokännare, Alice den stora.
”Alla rosor har väl taggar” Sa han bara och hoppades på att han skulle komma undan, men det var inget han räknade med.
”Är du säker på att det inte är taggarna som har en ros då?”
Alice och de andra gick, men Mario stod kvar och funderade en stund. Hon hade gjort det igen, förvånat honom så mycket att han tappade förmågan att tänka. Förmågan att tala tappade han också totalt, sen var han tvungen att springa ikapp de andra som redan visat upp sina legg och gått in.
Mario visade upp körkortet och väntade otåligt.
”Det var många namn du hade”
Mario ryckte åt sig körkortet och stoppade ner det i plånboken och lät den glida ner i bakfickan.
”Alla fick inte plats” Det var sant, Mario, precis som Milan hade för många namn för att få plats på körkortet och det påpekads varje gång var tvungna att visa det.
När Mario hittade dem vid ett bord satte han sig ner vid ett ölglas, första rundan var tydligen redan beställd. Så länge hade han väl ändå inte stått där ute med hakan i marken av Alice utlåtande.
”Alltså… Är det konstigt att tända på Animal planet?” Alla blickar vändes mot Milan där han satt med Albin och nyss kläckt en ganska dum fråga. Konstigt var det väl inte, men kanske inte något man gick runt och sa högt.
”So let’s do it like they do on the Discovery Chanel. Låten som skadade en hel generation” Emil var som vanligt inte sen med att dra igång ett samtalsämne.
”Vad gör dem på Discovery Chanel?”
Emil blev full i skratt, bara man kunde låten så var det inte alls svårt att räkna ut. Mario skakade på huvudet och satt och sörplade på sin öl, ibland var de riktigt konstiga.
”Man skulle ju kunna tjäna pengar på att göra som de gör på Animal Planet” Simon satte handen för munnen och stirrade på Mario.
”Förlåt” Mumlade han och såg ut att skämmas lite. Mario tyckte inte Simon hade något att be om ursäkt för, det var som det var och Simon hade rätt.
”Jag behövde ju inte betala i alla fall” Sa Mario och kände att det var det enda han kunde trösta sig med.
”Så det var därför Julia tog min bil, va fan” Milan smällde till Julia på armen som snabbt sökte tröst hos sin vän. Det var en kille, som såg bra ut, Mario hoppades att Julia skulle bli tillsammans med honom, så kanske Mario skulle slippa henne.
”Kan ni inte prata om något annat?” Julias vän verkade inte uppskatta sexprat, när alla slutade prata om det blev det tyst. Inte en vanlig tystnad utan en extremt pinsam tystnad. Ingen hade något att säga, det enda ljudet som någon yttrade var ett harklande från Alice. Hon var alltid den som bröt tystnaden med något smart, eller totalt opassande. Just vid det tillfället valde hon något opassande.
”Så, det är ingen av er som vill vara krokimodell?”
Öl efter öl gick ner, någon drink och en shot, men de hade inget bättre för sig. De pratade, de skrattade, de bråkade och de dansade. Mario fick syn på något hans ögon gillade väldigt mycket, Kevin. Grejen var den att han gillade det han såg endast för att det var en pojke. Eftersom att medan en tjej skulle föreslå något bekvämt ställe där de kunde ligga och snacka hela natten. Kevin, eller någon annan kille skulle inte ha något emot en snabbis inne på toan, köksgolvet eller bakom ett träd på stranden.
Mario var ingen större dansare, hans kropp var för stel för det. Men han lyckades ändå svaja fram till Kevin trots att huvudet snurrade efter den där sista shoten.
”Dig känner jag igen”
Kevin såg ganska glad ut när han stötte på Mario, det var inte så ovanligt att stöta på någon bekant eftersom att staden var liten och de flesta ungdomar höll sig där de var. En fredagskväll var chansen ännu större.
Mer än de där orden om att de stött på varandra tidigare behövdes inte förrän de började med ett hångelkalas. Mario gillade Kevin, det var inte massa krångel det var rakt på sak och inget mer med det. Ingen jobbigt inblandat utan bara lite oskyldigt skoj.
Både Milan och Alice slog på honom upprepade gånger med ord som Liam, de där namnet som ekade i huvudet på honom. Kevin var inte som Liam, han var inte Liam så Mario tänkte bara bort deras ord. Om Liam kunde så kunde Mario också. Även om Alice och Milan verkade tycka att det var helt okej om Liam sket fullständigt i Mario men att han försökt mer än en gång.
En bra anledning till var att varken Liam eller Mario förtjänade varandra. Mario var otrogen mot allt och alla hela tiden. Julia var knappast den enda, och Liam hade sagt själv att Mario aldrig skulle få ha honom för sig själv. Alltså spelade det ingen roll att Mario drog med sig Kevin mot toaletten eller att Liam kanske just nu tog emot pengar från någon som fått hans låga att lysa svagare.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mp3 - 24 jan 10 - 21:08 | Jag går sönder </3
Och hinner inte kommentera mer för måste läsa nästa kapitel! | SoGetLost - 18 jan 10 - 14:27- Betyg:  | jätte bra:D:D asså jag tycker faktiskt det kan bli något bra mellan liam och mario nu:D
mejla nästa:D | | WalkingTheDemon - 16 jan 10 - 22:55- Betyg: | | Så jäkla bra. <3 | | addictedXO - 15 jan 10 - 22:41- Betyg: | | men åååååå! du kan inte bara sluta sådär :o jag är fett nyfiken hela tin ju :D älskar det! :D |
|
|
|
