9. ~Colorblind~ |
FÖRLÅT att det har tagit tid </3
COLORBLIND
9.
Samling en var ungefär så spännande som skolans samlingar brukar vara. Lärarna försöker göra sig hörda och förstådda, några elever lyssnar ivrigt, andra uttråkade och en del lyssnar inte alls. Jag tillhörde nog den uttråkade gruppen, men alla de som jag umgicks med var typiska ”sysslar-med-annat”-gruppare. Men efter att ha genomlidit lärarnas envisa och uttråkande malande, var vi i alla fall informerade om att dagen gick ut på att klara av olika samarbetsstationer.
Vi blev tillsagda att samla ihop oss i klassen, varefter Gunilla talade om att hon skulle dela upp oss i grupper om fyra.
När hon pekade på mig med sina långa, smala fingrar och gav mig siffran tre, insåg jag till min besvikelse att jag inte hade hamnat med någon i klassen som jag faktiskt tyckte om, medan Cornelia hamnade i samma grupp som både Christopher och Isabelle.
Med ett litet sting av avundsjuka, vred jag huvudet åt andra hållet och spanade ut över den samlade klassen. Alla spanade ivrigt runtomkring sig i jakt på kamrater som hade hamnat i samma lag. Cornelia fångade min blick för ett par sekunder och gjorde en ledsen min när jag tecknade siffran tre åt henne. Jag ryckte på axlarna som svar och hon vände sig bort från mig.
Jag vred huvudet åt motsatt håll, och så fort jag hade vänt mig om fastnade min blick i Kevins. Ögonblicket därpå stod han bredvid mig.
”Grupp tre?” frågade han, och jag kunde inte låta bli att se förvånat på honom. ”Jag såg när du sa det till henne.”
Han nickade menande bort mot Cornelia som stod och pratade med Christopher.
”Jaha”, sa jag. ”Ja. Grupp tre.”
”Då är vi i samma grupp”, konstaterade han. Jag svarade inte, för jag hade ingen som helst aning om vad jag skulle säga.
Hans rättframma och nonchalanta sätt att hantera rollen som ”den nya killen” förvirrade och fascinerade mig på samma gång. Så istället för att ge honom ett muntligt medhållande nickade jag bara. Kevin såg sig omkring och verkade försöka ta reda på vilka andra som var i vårt lag.
Han lutade sig snart mot mig och höjde ett finger och pekade mot en grupp ”såna som lyssnar ivrigt på läraren”.
”Vad heter killen med den röda jackan?”
Jag spanade bort mot gruppen av så kallade töntar, och förstod genast att han syftade på Henrik, som också gick i vår klass.
Henrik var rätt kort och knubbig. Han hade alldeles för välvårdat hår för att det skulle vara snyggt, och hans största intresse var datorer. Han var med andra ord långt ifrån respekterad av dem med status på skolan, och det förvånade mig att Kevin ens brydde sig om att ta reda på vad han hette. Det var uppenbart att Henrik inte var en av dem som man ville vara vän med, och han såg inte ut att vara Kevins typ alls.
”Det är Henrik…” sa jag trots det och sneglade tillbaka på Kevin för att försöka läsa av hans ansiktsuttryck. Men han gnagde bara lite på underläppen och betraktade Henrik och gänget med en lätt fundersam min.
Sen log han.
”Det där är inte direkt innegänget, va?”
Hans leende var lite snett och en aning överlägset, men ändå vänligt. Jag gav ifrån mig ett ”hehe”-liknande skratt och såg ner i marken.
”Nej… inte direkt.”
Jag avstod från att tala om för honom att jag inte var långt ifrån att sitta där borta med dem. Hade det inte varit för att Cornelia och jag var så nära kompisar, hade jag definitivt inte haft ett dugg med Christopher och de andra att göra. Jag var för blyg för att egentligen prata med dem, och jag var rätt säker på att de inte tyckte så värst bra om mig. Men med Cornelias beskyddande vänskap hörde jag till gruppen, och fick ändå hänga med på sakerna de hittade på, trots att jag inte var med dem på helgerna särskilt ofta.
Som tur var slapp jag säga någonting mer om det i och med att Gunilla påkallade vår uppmärksamhet. Hon talade om för oss att grupperna skulle samlas inför första tävlingsgrenen, och det fick Kevin att hoppa upp på fötter.
Han borstade snabbt av några löv från byxorna och räckte sen hjälpsamt fram handen mot mig. Utan att tänka efter först, fattade jag den och lät honom hjälpa mig upp.
”Ska vi ta och samla ihop oss i gruppen kanske…” sa Kevin, mest för sig själv tror jag, och spanade runt omkring sig.
Jag förstod varför han hade undrat över Henriks gäng när Henrik själv kom släntrande mot oss med händerna i byxfickorna och dålig hållning. Kort därpå slöt Lina upp vid vår sida, och vår grupp var fulländad.
Jag kunde inte låta bli att himla med ögonen och tycka lite synd om mig själv. Jag hade hamnat helt ensam i en grupp tillsammans med två av dem i klassen som pratade minst av alla, samt den nya killen. Man kunde inte ha mer otur än jag.
”Okej, hör ni. Det hela går alltså ut på att ni ska hoppa säck. Så ställ upp er på rad så att vi kommer igång nu så fort som möjligt.”
Min grupp stod samlad vid första stationen tillsammans med tre grupper till. Bland annat var en av dem Cornelias grupp, och hon gav mig en medlidsam blick då hon förstod att min grupp helt klart var den sämsta.
Jag såg på var och en av de övriga gruppmedlemmarna. Varken Lina eller Henrik verkade alltför entusiastiska över uppdraget vi hade fått, men jag såg noga till att inte ställa mig i ledet förrän någon hade ställt sig först. Det slutade med att jag hamnade på tredje platsen, bakom Lina och framför Kevin.
”Alla ska hoppa sträckan fram och tillbaka två gånger var”, klargjorde gympaläraren som var den som höll i grenen.
”Okej, alla redo?” Henrik och de andra som hade oturen att stå längst fram i sina led klev ner i sina säckar. ”Klara, färdiga… Gå!”
Tävlingen drog igång, och precis som jag hade väntat mig hamnade Henrik genast på efterkälken. När han var tillbaka vid startlinjen och det var Linas tur att hoppa ner i säcken, hade de andra lagen redan skickat iväg dem som stod som tvåa i ledet, och nu var på väg tillbaka igen. Lina gjorde tappra försök att komma ikapp, men det hjälpte inte mycket, och plötsligt var det min tur att sätta fötterna i den svarta sopsäcken och bete mig som ett fån.
Jag skämdes extra mycket eftersom att det lag som låg först, som förstås råkade vara Cornelias lag, redan hade skickade iväg sin fjärde säckhoppare, men gjorde mitt absolut bästa för att inte göra bort mig helt och hållet.
Jag klarade mig hela sträckan utan att snubbla eller ramla omkull, och räckte lättat över säcken till Kevin då jag kom in i mål. När jag ställde mig bakom Lina igen såg jag till min glädje att jag faktiskt hade lyckats knappa in på motståndarna betydligt mer än vad Lina och Henrik hade gjort.
Och när jag följde Kevins långa hopp med säcken insåg jag att han var riktigt snabb. Så snabb att han till och med skuttade förbi både representanterna för de lag som låg trea och tvåa.
Han hoppade över mållinjen och klev smidigt ur säcken och gav den till Henrik, som förstås förstörde det lilla försprång som Kevin hade gett oss nästan direkt igen, men han skötte sig ändå lite bättre än första gången.
”Bra”, sa jag till Kevin då han kom och ställde sig bakom mig i ledet. Jag kunde inte låta bli att låta väldigt förvånad, men som tur var verkade han inte ta illa upp. Istället log han och drog en hand genom det tjocka håret.
”Tack”, sa han. ”Tänkte säga detsamma till dig när du kom in, men jag hann inte.”
Jag log tillbaka och vände mig sen om för att göra mig redo för min andra runda med säcken.
Det slutade med att vi, tack vare Kevin, hamnade på andra plats, och stämningen var betydligt lättare då vi drog oss bort mot andra grenen.
Det visade sig vara samarbetsövningar, och gick ut på att vi med hjälp av varandras idéer och tankar skulle lösa olika gåtor. Även där bidrog Kevin mycket, och vi klurade ut dem allihop på hyfsat kort tid.
I och med att Henrik och Lina inte pratade så mycket och mest såg ut att ha plågsamt tråkigt, blev det så att det var jag och Kevin som pratade i gruppen. Vi pratade mest om hur han hade haft det i Stockholm. Han berättade för mig om sin gamla skola, sin gamla klass, hur det var att åka tunnelbana till skolan varje morgon – mest för att jag tvingade honom att beskriva det i detalj och inte för att han ville – och om sin familj.
Så när dagen var över och våra lärare sa åt oss att vi fick gå hem, så kändes det som att jag och Kevin hade grävt oss lite närmare inpå varandra.
Cornelia kom fram till oss ungefär samtidigt som vi skulle lämna den stora ängen bakom oss. Hon hakade fast i min arm och gjorde oss sällskap på vägen, tillsammans med Christopher och de andra. Plötsligt hade jag ingen chans att prata mer med Kevin om hans storstadsliv, men det var nästan lika intressant att höra på under tiden han bekantade sig med de andra killarna i klassen. Men bara nästan.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | SilverAndCold - 26 jan 10 - 20:49 | hahaha, åh gud vad jag garvade när jag läste "Henrik" och "tönt", hahaha...
den här berättelsen blir bara mer och mer lik min verklighet, haha | addictedXO - 17 jan 10 - 21:06- Betyg:  | | underbart :D har väntat på att delarna ska komma ut igen :D mejla mig om nästa :) | | SoakedInLuxury_ - 17 jan 10 - 20:49 | Jag håller med gbg_95.
Skulle inte skada om det hände lite mer. ibland=)
Men endå hur bra som helst, skicka gärna när nästa del kommer ut
om du kan !? =) | | Mizz_andersson - 17 jan 10 - 19:16 | | bra ! :) maila nästa? | | prickigthallon - 17 jan 10 - 14:27- Betyg: | | AWESOME!!! :D:D och haha, in your face på vad du sa igår (A) puss <3 | | maaliinT - 17 jan 10 - 14:14- Betyg: | | jätte bra :) mejla! | | LipsOfAnAngel - 17 jan 10 - 12:55- Betyg: | | jättebra (: | | LetMeJump - 16 jan 10 - 23:35- Betyg: | | så jävla grym man kan vaa. Mejla nästa (a) | | Rosapapper - 16 jan 10 - 21:24- Betyg: | | Som vanligt är det jättebra! | | JessicaKarlsson - 16 jan 10 - 21:22- Betyg: | bra, som vanligt :D
mejla ! | | Pumisa - 16 jan 10 - 21:05- Betyg: | | jättebra :D | | gbg_95 - 16 jan 10 - 20:34 | | Väldigt bra skrivet som alltid, dock händer det för lite grejer. Alla delar kan ju självklart inte vara händelserika, men det vore bra om det händer lite mer grejer i delarna. Men ja gillar verkligen den här novellen och sättet du skriver på, vilket är självklart anledningen att jag följer den här. ;) | | the-rose - 16 jan 10 - 18:25- Betyg: | | Du beskriver allt så bra och spännande, jättebra skrivet =) | | blackgirl - 16 jan 10 - 17:44 | du e helt wunderbar på att skriva
man e faktiskt lite avundsjuk
jag tycker kevin verkar som en lite mysig kille |
|
|
|
