Vinden viskar hans namn |
Klockan var exakt 16.00 när jag satt uppe på mitt rum & för första gången drömde mig bort i den underbara världen.
Då min mamma ropade att de var telefon,
Jag gick lite halv sakta ner för trappen & tog emot telefonen.
- Tja, Jeschke pratar.
- chacha, De är Paulina, Kan inte du komma till norrhult?
- Ae, jag vet inte om jag får för mamma, men jag kan fråga.
vänta lite.
- ah.
Jag gick till TV rummet frågade mamma, Hon sa ja,
men jag fick ta bussen dit isåfall.
- Aah, Jag fick det, jag kommer om 2 timmar eller ngt, 2 & en halv till och med kanske.
- aja, men de blir bra, vill nämligen att du ska träffa en person..
- Jaså? Vem!?
-Det får du se sen, men i alla fall, Hej så länge!
-Aah, Hej!
Jag gick upp på mitt rum & började lyssna lite på musik,
när jag stod & sminkade mig så började jag helt plötsligt fundera på vem Paulina pratade om att jag skulle få träffa?
När jag hade sminkat mig färdig gick jagg ner & åt lite, en apelsin & lite yogurt hann jag få i mig, sen skjussade Anton min bror mig till busshållplatsen. När bussen äntligen kom så var jag nästan helt genomfrusen då de var vinter, när jag skulle sätta mig så fanns de nästan bara 3 platser kvar, så jag fick ta & välja, bredvid den utlänska lite halv läskiga mannen eller den svenska halvläskiga mannen.
sen äntligen fick jag syn på en hel ledig plats där jag slog mig ner,
precis när bussen skulle köra så sprang en kille bakom & började skrika, bussen stannade & han klev på bussen alldeles utmattad
& sa att han skulle till norrhult.
När jag fick syn på han så såg han lika förvirrad ut som jag måste gjort när det var så få platser, Men han satte sig bredvid mig.
På något sätt blev jag alldeles kallsvettig, & nervös på samma gång.
Fast jag hade knappt sett hans ansikte,
Han hade luva & kollade bara ner, som om han inte vågade visa sig.
Men jag kunde inte hålla mig, jag kunde verkligen inte, för även om jag inte kände honom så kände jag något starkt.
Så jag bara sa det rakt ut.
- Hej!
Han kollade lite förvirrande & sa till slut Hej.
- vad heter du ?
- K..Kevin
Han hade en underbar röst,
en röst man aldrig glömmer.
- aha, tufft.
han skrattade lite & frågade vad jag hette.
- wilma, eller jag kallas Jeschke.
- varför kallas du det?
- Asså, det är mitt efternamn, jag gillar det bara liksom om man kan sä’ så .
-aha, jo. Men, eller nä.
- vadå? Jag undrade verkligen intensivt vad han skulle säga.
-vart ska du någonstans?
-Norrhult, de är en fest hos en kompis. Du?
- Norrhult, fest, kanske samma?
- Paulina, du?
- ah Paulina.
de blev tyst, till slut kollade han på mig, & wow, hans hår, hans ögon & hans snakebite. Han såg ut som min ”drömkille” han som jag drömt om jag fattar de inte så där satt jag med vidöppen mun& glodde.
så fick man höra: nästa är norrhult.
så jag klickade på stopp knappen & han & jag tog sällskap till Paulina.
när vi kom dit så sa Paulina direkt.
känner ni varann?
- Ja, eller vi lärde känna varann på bussen.
Hon sa: oh fan, men aja, wilma kom jag ska visa dig en skit snygg kille som säger att han tycker du är snygg.
- ehm, jaha. Men jag vill umgås lite med Kevin..
- öh, vrf det?
- asså, jag, liksom..
- åh, jag förstår, go and get him!
-haha, ofc !
Precis när jag skulle gå till honom & jag vände mig om så stod han där, Han kollade på mig med sina grönblåa ögon,
denna ögonkontakt vi fick var bara himmelsk.
vi gick ut & satte oss på en bänk.
Han bara sa det.
- Asså jag vet inte hur jag ska kunna säga detta, men på något sätt gör du mig andlös, & dina ögon får mig bara mer & mer förälskad jag har knappt känt dig i en timme men på något sätt så vet jag att de är du som är i mina drömmar…
- Jag vill att du ska veta, att jag kä.
jag hann inte fortsätta min mening förens han tog tag i mina armar kollade mig djupt inne i ögonen, han slutade nästan aldrig kolla, han kom nämre, hans läppar kom närmare mina & till slut kände jag de fuktiga lena läpparna mot mina.
Han kysste mig otroligt försiktigt, de var nästan som de bara kittlades på läpparna.
Han kysste mig igen, fast denna gången på halsen, lika försiktigt & lika underbart.
Han kollade på mig igen & sa.
-Jag vill, men jag kan inte. Jag kanske inte är rätt för dig.
- Vem vet om du är rätt egentligen?
- Jag vet, men jag. Jag måste gå.
Jag kunde nästan inte bara låta honom försvinna,
jag visste inte vad jag skulle göra, då jag hörde hur vinden tilltalade mig att följa honom, aldrig släppa taget.
jag sprang efter.
- Varför följde du mig? Var de första han sa.
- Jag kunde inte släppa dig.
- men du måste, jag kan inte vara kvar här längre.
- Varför kan du inte det, jag är…
Jag fick inte fram orden, då han sa dom.
- förälskad i mig , så som jag är i dig?
- snälla en sista kyss?
Han gav mig den mest obeskrivliga fantastiska underbara kyss jag någonsin fått, han gjorde mig andlös, så som jag gjort honom.
när jag öppnade mina ögon, var han borta.
Jag har knappt kunnat sova sen dess,
men de jag inte visste var, att han kom till mig varje natt,
för att kolla på mig & för att han saknar mig.
|
| Kommentarer | | alliiis - 15 jan 10 - 16:32 | kusligt liktnamn på en av mina noveller xd
Den var bra =) |
|
|
|
