[F/F] ~ Bärnsten ~ - Del 9 |
Jag var visserligen en festmänniska, men inte ens jag förstod varför man tvunget måste bjuda hem en massa folk man inte känner för att festa järnet så fort föräldern flytt hemmet. Speciellt inte då nyss nämna förälder gett sina barn sitt förtroende. För trots att Anders haft ett långt samtal med oss alla tre om att det inte var snack om några hemmafester, att han inte ville få höra i efterhand om våra besök i fyllecellen hos polisen eller några oönskade graviditeter, var det första Alice kläckte ur sig efter att han gått:
”Nu jävlar blir det åka av!”
Och när Isak sen försiktigt försökte få fram att en fest kanske inte var det bästa alternativet, fick han en sådan rungande utskällning att han faktiskt stack svansen mellan benen och lät Alice köra sitt race. Det var först när han såg all sprit som Alice dukat fram överallt i huset, som han började svettas en aning och se på mig som för att få hjälp och medhåll.
”Du har grävt din egen grav”, sa jag peppande och lämnade sen honom och Alice åt sitt öde, gömde mig i mitt rum med Marley för att få vara ifred en stund.
”Jag är inte den enda här va som tror att den här festen kommer spåra ur totalt?” sa jag lågt och Marley grymtade från golvet där han låg placerad.
”Trodde väl det. Anders kommer få världens chock när han kommer hem och finner sitt fina hus i spillror.” Ett missnöjt läte från Marley. ”Och jag antar att jag också kommer få skit för att jag inte gjorde något för att stoppa det.” Jag himlade med ögonen. ”Som om Alice någonsin lyssnat på vad jag haft att säga.”
För att få tiden att gå, vilket verkade vara det enda jag sysslade med nu för tiden, satte jag på musik, gjorde det bekvämt för mig på min sedvanliga plats i fönstret, öppnade det och satt och kedjerökte en bra stund medan jag tomt betraktade omgivningen. I takt med att dagen fortlöpte försvann ljuset från världen allt mer och mer tills det slutligen kom att bli riktigt skumt utomhus. Det var först när jag såg de första gästerna anlända som det slog mig att jag inte hade någon aning om vad klockan var.
”Jag börjar bli senil”, grymtade jag, hoppade ner från fönstret, snubblade över Marley som snarkande sov på mattan och nådde slutligen min klockradio som stod på mitt nattduksbord (jag hade fortfarande inte fått tummen ur för att orka med en dag på IKEA med Anders för att kunna handla mig ett snyggare rum). När jag insåg att klockan var närmare sju höjde jag förvånat ena ögonbrynet.
”Där ser man, jag har tydligen rökt bort ytterligare några timmar av mitt liv.”
När det sen plötsligt knackade på dörren hoppade jag högt. Och när Isaks huvud blev synlig suckade jag och ställde ifrån mig klockan.
”Vad vill du?”
”Kom och rädda mig!” Isaks bruna ögon var vitt uppspärrade. ”Kom och rädda mig från min syster och hennes fjortiselit till vänner!”
Flinande korsade jag armarna över bröstet.
”Skulle inte tro det, jag och fjortisar har inte ett särskilt bra förflutet tillsammans, om man säger så.”
”Snälla, bara kom och håll dig nära mig!”
”Varför det?”
”Jag orkar inte med deras jävla babbel om hur förbannat snygg och sexig jag är, hur lite underkläder de har på sig för att det ska kunna vara lätt att låta mig ge dem en omgång, samt deras jävla fnittrande läten! Jag behöver någon som är cynisk, sur och allmänt grinig! Jag behöver dig, Rox!”
Konstigt nog fick hans ord det att rycka i mina mungipor.
”Dessutom antar jag att du behöver mig vid din sida eftersom du så väl vet att de små blonda våpen inte vågar sig fram då”, replikerade jag flinande och Isak himlade med ögonen.
”Kalla det vad du vill bara du gör mig till viljes. Jag drunknar där nere, de sliter sönder själen på mig, seriöst!”
”Stackars liten, vad jobbigt det måste vara att tillhöra skolans populäraste grabbar som ständigt har töser hängandes i hasorna. Det måste vara rejält utmattande.”
”Det där, det är exakt det där jag har saknat hela eftermiddagen! Kom och var ironisk med mig!”
Grabben lät så patetiskt desperat att jag faktiskt började skratta. Sen skakade jag leende på huvudet och kastade en blick i spegeln.
”Okej, men du är skyldig mig en gentjänst”, sa jag leende och Isaks ansikte sprack upp i ett så stort vargagrin att det lockade mig till skratt igen. När han sen med ens stormade in i rummet och slog armarna om mig slog mitt hjärta en förvånad volt i bröstet.
”Tack, jag älskar dig!”
Leendes drog jag mig undan och knuffade honom mot dörren igen.
”Trots min bittra sida är jag fortfarande brud, så jag behöver tid på mig för att bli klar. Gå och skit eller något i någon halvtimme så kommer jag sen.”
”Du är en ängel, Rox!”
När han lämnat rummet kastade jag en blick mot den sovande hunden.
”Jadu, Marley”, sa jag med ett snett flin. ”Det vankas visst fjortisfest ändå för den här tjejen. Med tanke på att jag ändå lär få skäll för det här trots att jag inte var inblandad i planerna, så kan jag ju lika gärna slå på stort och skaka lite rumpa. Eller hur?”
Det enda jag fick i gensvar var ett brummande läte från den snarkande varelsen, men jag tog det som ett godkännande och därefter blev det en tripp till duschen och sen tillbaka till min garderob för att välja ut något riktigt mörkt och deprimerande att ta på mig, allt för att skilja mig så mycket som möjligt från den blonderade majoriteten.
När jag en stund senare nöjt lät min blick vila på min spegelbild tillät jag mig själv att le. Ett par svarta stuprörsjeans, en lång och grå tröja med vitt tryck på, en palestinasjal svept runt halsen och ett nitbälte om höften fick mig att se levande ut igen. När sen även det svarta sminket kom på plats och min mohawk stod som aldrig förr, skrattade jag nöjt för mig själv och höjde ena ögonbrynet åt mig spegelbild.
”Damn, Roxy, nu jävlar går du ner och startar bråk!” Och utan att vänta på en förmaning från min nya vän iklädd päls, satte jag kurs mot dörren och trappan ner där den höga musiken skvallrade om att festen sparkats igång rejält. Nu ska vi ha jävligt roligt!
Isak hade inte överdrivit när han gnällt över att det var fjortistjejer överallt, och då speciellt hängandes efter honom. Det fanns visserligen en hel del testosteron på festen, men övervägande var det grovt alkoholpåverkade tjejer med sex i sinnet. Inte för att jag var något helgon, jag hade under loppet av någon timme hunnit klunka i mig rätt rejält och tyckte nu att världen gungade sannerligen trevligt.
”Farsan kommer gå i taket när han kommer hem”, brölade Isak för att överrösta den höga musiken. ”Än så länge har inget farligare hänt än att några kräkts på soffan och spillt vin på den dyra mattan, men om jag känner mig syster och hennes umgängeskrets rätt kommer vi ha en hel del skador att ta hand om imorgon.”
”Jaha, varför ska vi bry oss om det? Alices problem”, skränade jag tillbaka och höll på att spilla ut cidern jag hade i handen. ”Det är hon som kommer åka på mest stryk.”
”Fast vi är ju delaktiga.”
”Vi förstör inget i alla fall.”
”Det struntar pappa i.”
”Då kan han ta sig i röven!”
Skrattande smuttade jag på drycken i min hand och kände hur det slog runt i magen på mig. Världen hade kommit att få som ett dimmigt dis över sig och rösterna tycktes avlägsna. Och trots att jag stirrade närmast fanatiskt på Isaks vackra ansikte tycktes han långt borta. Alkohol är underbart.
I samma stund tumlade en storbystad och kortkjolad tjej rätt in i vårt bord och så passligt dråsade hon samtidigt in i min fosterbror. Fnittrande bad hon om ursäkt samtidigt som hon kastade med den blonda frisyren och spärrade upp ögonen i ett försök att verka oskyldig. Isak dock himlade med ögonen, sa att hon var ursäktad och försökte knuffa bort henne. Det resulterade dock i motsatsen då tjejen klängde sig fast vid hans arm och kvittrande vände sitt ansikte mot hans. När mina ögon mötte Isaks igen riktigt gallskrek de efter hjälp.
Så därför lutade jag mig fram och körde upp mitt ansikte nära blondinens.
”Ey, stumpan, det är nog dags att dunsta nu.” Min ton var visserligen lätt men under ytan låg det ett hot som tjejen direkt uppfattade. Och hennes taktik för att möta den var helt enkelt motangrepp.
”Du har väl för fan inte patent på honom, eller?” snäste hon ilsket och borrade in sig ännu mer mot Isaks axel. ”Han får väl umgås med vem han vill!”
”Just det, men han vill inte umgås med dig, älskling.” Rösten fortsatte att erhålla samma sirapslena stämma. ”Och mitt jobb som bråkig lillasyster är helt enkelt att röja undan de han inte vill ha i sin närhet. Du tillhör den kategorin.”
”Dra åt helvete, jävla emobarn!”
Innan varken Isak eller tjejen hunnit så mycket som att blinka var jag på benen och hade tagit ett strypgrepp på svärmarinnan och lyft henne helt rätt och slätt rakt upp i luften.
”Tycker du inte det är dags att sticka härifrån nu?” väste jag hotfullt samtidigt som mina ögon smalnade. ”Du är inte välkommen här.”
Tjejen hostade och fäktade hjälplöst med benen, men det resulterade bara i att mitt grepp om hennes hals blev hårdare.
”Tycker du inte det?” upprepade jag hotfullt och blondinen lyckades kraxande nicka. Då släppte jag henne så att hon dråsade ner i en hostande hög på golvet.
”Du är fan sjuk i huvudet”, väste hon när hon tog sig på fötter och vinglade därifrån. Direkt vände sig Isak leende mot mig och la armarna om min midja för att sen dra mig intill sig.
”Fan vad coolt!” frustade han och smekte mjukt min svank. ”Jävlar, du gav henne så hon teg!”
”Hon bad om det, jävla slampa.”
”De är likadana hela bunten, jag fattar inte varför Alice umgås med dem.”
”Hon är väl likadan själv.”
”Nej, det är hon inte, inte egentligen.”
När jag inte svarade la han ena armen om mina axlar istället, levererade ett felfritt leende.
”Kom”, sa han och fattade sen min hand. ”Kom så går vi härifrån.”
Jag gjorde mitt bästa för att fokusera blicken på hans något suddiga ansikte.
”Varför?”
”Jag har tröttnat på den här festen, bara massa dryga människor ju. Kom, vi går, bara vi två, vi trivs ju tillsammans.”
Jag borde inte, till och med med en jäkla massa sprit i kroppen kände jag hur fel det var, hur det skulle komma att sluta. Ändå nickade jag bara leende och lät hans hand krama helt lätt om min, följde efter honom mot trappan, uppför den och in i hans rum. Varningsklockorna skrek i bakhuvudet på mig och min goda skulderängel vädjade förtvivlat till mitt förnuft för att få mig att gå därifrån.
”Han är så gott som din bror nu!” skrek ängeln skräckslaget. ”Han är full och du är full och det här kommer aldrig sluta bra! Stick medan du fortfarande kan, Roxy!”
Men jag stack inte, istället såg jag bara smått leendes på honom när han gled fram till mig och drog mig hårt intill sig.
”Du var så jävla sexig förut”, viskade han hest och jag skälvde helt lätt vid hans beröring. ”Du eggade mig som fan när du bara slet upp bruden sådär och lyfte upp henne i luften, fan vad du hetsade upp mig!” Leende sänkte han sitt ansikte mot mitt och jag såg som förtrollad upp i hans ögon. När hans hand sen försiktigt smet in under min t-shirt och kände på bar hud, ryste jag av välbehag.
”Om du visste vad jag skulle vilja göra med dig.” Hans ögon var dimmiga då hans läppar kom att sväva någon cm över mina så att jag kunde känna hans varma andedräkt. ”Om du visste vad jag längtat efter dig sen första dagen du klampade in i mitt liv. Du är så grymt het, Rox, så jävla het att jag knappt kan hålla mig.”
”Så håll dig inte då”, viskade jag leende och kämpade med att hålla rösten stadig, hindra den från att snubbla på orden. ”Jag står ju här.”
Ett flämtande läte undslapp min fosterbror då hans mun med ens kastades över min och våldtog mig utifrån och in. Hans tunga trängde sig hårt in, träffade min och bjöd upp till en vild och flämtande dans.
Så fort jag kände smaken av honom var det som om mitt förnuft stängde av totalt. Flåsande och flämtande slog jag mina armar om hans hals och pressade min kropp mot hans, njöt av att känna honom mot mig och hans händer som nästan besatt dansade över min kropp under kläderna. När de nådde brösten och slet undan bh:n för att kunna krama dem, kastade jag bak huvudet och stönade högt.
”Jag vill ha dig, Rox, fan vad jag vill ha dig.”
Hans läppar dansade över min hals, nafsade och bet, för att sen nå mina läppar igen och suga sig fast vid dem. Plötsligt låg jag på golvet med hans kropp över min och körde ner tänderna i hans ena nakna axel, njöt av smaken av hans hud.
”Fan vad du är sexig.”
Inte ens då han rev av mig tröjan och satte tänderna i mina bröst reagerade jag förnuftigt, istället stönade jag och grävde in naglarna i hans nakna rygg, njöt av känslan av hans varma hud mot min. När sen hans hand slet upp mina byxor och grävde ner sig mellan mina ben, slöt jag bara ögonen och bet mig hårt i läppen medan jag höjde ryggen från golvet. Åh gud, åh gud, åh gud!
”Du är så jävla underbar, åh gud! Alice behöver inte få veta något, inte Anders heller, det blir vår lilla hemlighet.”
Det var först när Isak flåsat ur sig den kommentaren som dimman plötsligt vek undan från min skalle och tillät mig att tänka klart igen. Och när jag förfärat slog upp ögonen såg jag med ens vad som höll på att ske. Såg Isak kämpa med jeansen för att få dem av sig, såg mig själv utan tröja med bh:n på sned, tillstökat hår och neddragna byxor. Såg Isaks rufsiga, blonda hår, de röda fläckarna i hans ansikte och ner över halsen och hörde hans upphetsade andhämtning, såg utbuktningen på jeansen.
Och med ens insåg jag vad fan jag höll på att göra.
”Herregud, Isak, herregud!”
Stapplande tog jag mig på fötter, drog upp byxorna, rättade till bh:n och slet åt mig min tröja. Samtidigt såg Isak förvirrat upp på mig med byxorna på halv stång och bultande boxers.
”Va fan?” sa han dumt och den upphetsade blicken mötte min, fylld med dimma. ”Vad gör du?”
Förfärad över vad vi just hållit på att göra svängde jag runt och snubblade mot dörren. När Isak sen grep tag i min arm och försökte dra mig tillbaka fräste jag ilsket:
”Släpp mig för i helvete, släpp mig!”
”Men du kan ju inte bara gå, inte nu, Rox! Du kan ju för fan inte bara hetsa upp mig och sen dra!”
Ilsket blängde jag på honom medan jag kämpade för att ta mig loss.
”Jag kan göra vad fan jag vill!” skrek jag och tryckte ner dörrhandtaget. ”Nu släpper du mig och rör mig aldrig igen, hör du det!? Det här är fan sjukt!”
”Är det att vi bor tillsammans du tänker på eller? Kom igen, Rox, vi är inte släkt med varandra för fem öre, du är bara farsans fosterbarn.”
”Bara släpp mig och låt mig gå.”
”Jag tänker för i helvete inte släppa dig, inte nu!”
”Jag slår in skallbenet på dig, jag svär på att jag gör det, Isak! Släpp mig nu!”
Hans bruna ögon mötte mina och när jag under en kort sekund kände hans rejäla grepp om min hand minska slet jag mig loss, kastade mig ut genom dörren och snubblade iväg längs korridoren utan något mål, bara bort från honom, bort från frestelsen och bilderna av vad som kunnat ske om jag inte vaknat till liv igen.
Herregud...
Ut, jag måste ut... måste ha frisk luft, måste försöka nyktra till, tänka klart. Jävla alkohol...
När den kyliga luften slog emot mig blev det som en rejäl örfil och min hjärna klarnade på ett ögonblick. Darrande lutade jag mig över verandaräcket och drog några rejäla andetag för att försöka få tillbaka min självkontroll. Och det var då jag hörde skriket.
Mitt huvud flög upp och jag såg mig snabbt omkring, lyssnade spänt. När nästa förtvivlade ljud kom från den svarta natten rusade jag nedför verandatrappan och mot det ställe där jag hört personen skrika, egentligen utan att veta varför. När jag sen halkade runt husknuten och fick se vad som pågick svartnade det totalt framför ögonen på mig.
En kille i Isaks ålder hade tryckt upp en mycket full Alice mot husväggen och roade sig nu med att försöka få av henne kläderna. När hon skrikande försöka värja sig och sparka sig loss, skrattade han bara och tystade hennes försök till hjälp med hetsiga kyssar. När hon fräsande bet honom i läppen frustade han förtjust och körde tänderna i hennes hals.
”Släpp mig, snälla, släpp mig!” Alices röst var tjock av gråt och förtvivlan när hon hjälplöst hamrade mot hans väldiga bringa. ”Släpp mig, du gör mig illa, jag vill inte!”
”Det är väl klart du vill, Alice, du vill ju med alla eller hur?” Skrattande slet han av henne tröjan och ögonen tindrade då hon skrek. ”Alla i den här staden vet hur du är; att du har ihop det med varenda kille. Du bara särar på benen för vem som helst och alla vet det, Alice, alla vet det. Klart att du vill, sluta kämpa emot nu och njut istället.”
”Släpp mig!”
Visserligen hade jag börjat känna något helt nytt för min fostersyster efter att jag hittat henne kräkandes blod i badrummet, men det borde inte vara nog för att få mig att totalt tappa kontrollen över mig själv. Ändå var det just vad som hände. Ena sekunden stod jag vid husknuten och bevittnade det hela, i nästa hade jag stormat rätt in i killen som en stridstjur och slagit honom till marken, satt mig över honom och med ett vrålande raseri utdelat slag efter slag mot hans upphetsade ansikte. När han skrek och försökte värja sig tog jag ett fast tag om hans hals och slog, slog och slog mot hans ansikte. Inte ens när mina knogar färgades röda och jag hörde ljudet av näsben som bryts slutade jag.
”Du rör henne inte, hör du det, du rör inte Alice!” Fräsande och spottande som en ilsken vildkatt sparkade jag honom i sidan ända tills han slutade skrika och röra sig, låg helt stilla i gräset. Först då spottade jag ilsket på honom och såg darrande ner på mina blodiga händer. ”Din jävel, din kåta idiot!”
Jag hade med säkerhet sparkat ihjäl honom där och då om det inte varit för ljudet av en persons ynkliga snyftningar. Direkt sänkte jag nävarna, snurrade runt och satte mig försiktigt på huk framför en gråtande Alice som krupit ihop på marken och försökte skyla sin kropp.
”Alice”, viskade jag lågt och la en försiktig hand på hennes skakande axel. ”Alice, det är bra nu, han kommer inte skada dig något mer.”
Gråtande gömde Alice ansiktet mot gräset och snyftade lågt. Och konstigt nog skar hennes gråt mig i själen, det gjorde uppriktigt ont inombords att se henne så förtvivlad.
”Kom, jag ska hjälpa dig in.”
Men när hon inte svarade eller ens reagerade lyfte jag helt resolut upp henne. När hon gråtande borrade in ansiktet mot min axel slog mitt hjärta en volt.
”Kom nu, det är bra nu, allt är bra.”
Lugnt pratandes med henne bar jag in henne bakvägen och vidare upp till det gemensamma badrummet på andra våningen. Väl där tvättade jag av henne all smuts och gråt, och bar sen vidare henne till hennes rum där jag la ner henne på sängen och förvirrat såg mig efter något att låta henne skyla sig med. Men eftersom hon grät ännu värre så fort jag lämnade henne ensam på sängen, slutade jag snart mitt letande och slog mig ner vid hennes sida istället.
”Gråt inte, snälla du, gråt inte.” Villrådigt strök jag henne över håret och ville konstigt nog gråta med henne då hon lyfte ansiktet och förtvivlat såg in i mina ögon. Blåklint möter bärnsten.
”Han tänkte våldta mig”, viskade hon och rösten skar sig. ”Jag var så rädd, så jävla rädd, Rox.”
”Men det är bra nu, den killen lär inte våldta någon tjej igen.”
”Om inte du kommit... jag...”
”Det är okej, det är okej nu.”
”Tack...”
Förvånat såg jag på henne och ännu mer överraskad blev jag när hon satte sig upp och försiktigt borrade ner sig i min famn. Tafatt och en smula överrumplad la jag armarna om henne och lutade hakan mot hennes tjocka, silverblonda hårsvall.
”Inget att tacka för”, mumlade jag lågt och försökte tolka mina förvirrade känslor som stormade omkring i mitt inre. Vad händer med mig!? Tankarna på Isak och det som nyss hänt var som bortblåsta, allt som fanns i mitt sinne, i min kropp och i min själ var... Alice.
Slutligen ebbade hennes snyftningar ut och ersattes av lugna och regelbundna, djupa andetag. Hon sov. Försiktigt lösgjorde jag henne från mig och stoppade om henne, satt sen en stund och bara betraktade hennes sovande ansikte. Herregud så vacker hon är, ser ut som en ängel.
En ängel...
Jag vek undan med blicken och reste mig, gick ut ur rummet utan att se mig om. Jag var rädd, det var bara att erkänna det, jag var livrädd. Rädd för mina nya känslor för henne som inte alls var lika aggressiva som jag var van vid, rädd för det jag sett i hennes ögon när hon gråtande mött min blick. Rädd för den oändliga smärta som doldes där inne. Rädd för vem den där Alice egentligen var.
Och totalt fucking jävla skiträdd för att jag höll på att börja tycka om henne.
Där ser man... En kommentar är ju alltid trevligt så... eh... :'D
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | bonnilie - 23 jan 10 - 15:16 | | du är riktigt bra på att skriva | | Mp3 - 10 jan 10 - 16:50 | Måhåhåh. <3
Alltså. ÅH.
Jag kan inte säga någonting annat.
<3.
Du jävla bra du är, människa! | | _Live_life_ - 10 jan 10 - 15:58 | oh, jag älskar dina ord.
jag är kär i dina meningar.
jag är förälskad i dina uttryck.
du är förfan övermänskligt bäst! | Pumisa - 10 jan 10 - 12:43- Betyg:  | AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH <3
*personen kan ha avlidit vi inväntar ytterligare svar och hoppas på en bättre kommentar vid nästa del* | | Bolliz - 10 jan 10 - 11:57- Betyg: | | Så jävla bra! Jag vet inte vad jag ska säga.. Men bäst som vanligt<3 | | poetensvilkor - 10 jan 10 - 10:37- Betyg: | OMG GO ROX!!!! <3<3´som vandligt skriver du så jävla cp bra och jag vill bara fortsätta läsa men OFC slutar du alltid när det blir som mest spännande!
"Och totalt fucking jävla skiträdd för att jag höll på att börja tycka om henne" <---- jag dog DÄR *peka* | | Sandra353 - 9 jan 10 - 22:05- Betyg: | | Åh så bra :D Du skriver så underbart. Längtar tills nästa del<33 | | saraarbast - 9 jan 10 - 21:21- Betyg: | Den här är så sjukt bra!
Längtar verkligen till nästa del =) | | amandisa - 9 jan 10 - 20:14- Betyg: | shit asså
jag är mållös
för att du är obeskrivlig.
hur låter det? :)
du skriver ju som en jävla gud, fattar du det? | | NeMriA - 9 jan 10 - 19:25 | ja här är jag igen, förlåt D:
JAG MÅSTE JU SÄGA ATT DU SKRIVER SKITBRA OCKSÅ!
och jag kommenterade först, wuhu | | NeMriA - 9 jan 10 - 19:23 | ”Trots min bittra sida är jag fortfarande brud, så jag behöver tid på mig för att bli klar. Gå och skit eller något i någon halvtimme så kommer jag sen.” <-- i lol'd
MEN HALLÅ VAD UPPRÖRD JAG BLIR NU ;_; eller egentligen är allt bra men uhäää, Isak då? =_= Jag kan sno Isak så blir allt bra :D eller kanske inte -.-
jag ska nog bara vara tyst, jag kan inte kommentera för fem öre -.- |
|
|
|
