Yet another day shall pass/ Kap 1 |
Hon
“Mina nätter blir längre och längre och jag är orolig. Tänk om natten helt plötsligt inte tar slut? Tänk om natten börjar vara för evigt?”
Folk har alltid sagt till Miranda att hon borde sluta tänka så mycket, sluta överanalysera saker och ting. Lätt för dem att säga ju, för vad händer när det inte går? Vad händer när hela världen beror på att just du tänker? Hon vet ju så väl att så inte är fallet, att världen skulle klara sig fint utan henne men det brukar trösta lite att tänka så. När hon var liten brukade Miranda låtsas att hon var en superhjälte som skulle rädda världen, eller en spion utsänd av MI5. Hon trodde faktiskt att hon var en trollkarl (eller häxa) ett tag och var övertygad om att ett brev skulle komma från Hogwarts och rädda henne från verkligheten. Såklart stämde inget av det och hon hade snart insett att hennes existens aldrig skulle ha någon större inverkan på världen, men hon slutade aldrig riktigt hoppas. Ibland vågade hon till och med låtsas.
Ångesten river djupa sår i hennes bröst, precis som den gjort så många nätter innan och hon försöker springa undan från den. De blekgrå ögonen söker desperat efter sprickor i hennes fängelse men precis som vanligt hittar de bara en enda. Den hon hatar mest. Med darrande ben drar hon upp sig från sängen och närmast faller nerför trapporna mot köket. Avskyn slår henne i ansiktet när hon öppnar kylskåpet och drar ut risifruttin och den fortsätter slå henne när hon tar ut smör och pålägg och bringaren med vatten. Vatten är nyckeln, brukar hon tänka. Med tårar som rinner trycker hon i sig all mat hon kan hitta tills hålet är närmast utrotat och sedan låter hon benen vika sig under henne, omfamnar golvet med en lättnadens suck. Friden hon sökt för att laga hålet infinner sig i några värdefulla minuter innan avskyn är ett välkänt faktum. Alltid samma visa, alltid samma ritual.
“Jag ville så gärna överleva. Ville så gärna tro på dina ord om att du älskade mig, att vi kunde klara allt tillsammans. Jag försökte tro dig men det blir så svårt när man måste tro ensam. Det blir så svårt då.”
--
Vill be om ursäkt för att det tagit så långt tid med att lägga upp den här, men jag har varit i Österrike och det trådlösa internetet jag trodde jag skulle ha tillgång till verkade ha försvunnit mystiskt.. xD
Men iaf, jag ber så mycket om ursäkt, hoppas att ni tycker om det ändå :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Haiduciin - 11 jan 10 - 12:37- Betyg:  | | NICE! Mailaaa |
|
|
|
