På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

- Min Adam - [m/f] >Del 13<

Ihhi, jag gillar den här serien ^^ Alla kommenterar :) Puss! <3

”Hej” sa jag bara. Det var såå pinsamt att Dogge var med, så jag föste fram honom för att få honom prata. Adam såg lite smått chockad ut, men inte sur eller irriterad på något vis alls. Det gjorde mig lite förbannad.
”Tjena, Douglas” sa Dogge och räckte fram handen. ”Ehm, barndomskompis”
”Tjena, Adam” sa Adam, och jag märkte att han lät lite stel. ”Pojkvän”
Det blev en tyst pinsamhet, och jag klev in i lägenheten och stängde dörren bakom mig. Sedan, utan att by mig om Dogge, gick jag fram till Adam och kysste honom. Han kysste mig tillbaka, och la till och med händerna om mig, vilket bara resulterade i att jag rodnade lite svagt.
”Pasta gjorde jag. Blir det bra, finaste?” frågade Adam och drog med mig ut i köket. Dogge bara hängde efter oss, och jag blev allt mer irriterad.
”Kan jag bara få prata lite med Mickis, Dogge?” sa Adam utan att vänta på mitt svar. Dogge bara ryckte på axlarna, slängde ett leende mot mig, och försvann ut genom dörren. Adam sköt igen den, långsamt och jag undrade hur sur han var.
”Vem och varför?” sa han bara, och såg mig i ögonen. Jag fick genast skuldkänslor till tusen och det gjorde lite ont i magen.
”Men han kom över, Fia sa en massa skit. Och pappa tvingade honom, jag … Adam, det var inte jag!” sa jag, och jag kände hur snabbt jag pratade. Fan vad liten jag lät, en liten barnunge som skyllde ifrån sig.
”Det är okej. Lite chock bara, vackraste” Adam la betoningen på vackraste och höll sedan om mig. Jag blev så lugn av honom, jag blev nästan trött. Hans hand smekte mig kind, och jag höjde min blick mot hans ögon.
”Du är verkligen jätte fin ikväll, gumman” Han såg gillande på mig, och jag kände mig lite utblottad. Men det var ju för Adams skulle jag ha klätt upp mig, innerst inne, så jag struntade i det och tog ett steg bak för att snurra framför honom.
”Det är Carros klänning” log jag, men han drog mig till sig istället och kysste mig. Jag ville att ögonblicket skulle ”last forever”, som jag så ofta säger, men just då kom Dogge in i rummet och sa lite stött:
”Kallar du det prata, Romeo?”
Han trängde sig förbi oss och gick och satte sig på en av köksbordsstolarna och Adam tvingades sluta kyssa mig. Jag ville bara slita huvudet av honom, varför var han så kaxig för?
”Är du hungrig, älskling?” Jag tror Adam sa älskling för att reta Dogge, men det brydde jag mig inte om. Han sa så när vi var ensamma också.
”Jätte” svarade jag och kände hur magen kurrade till. Adam tog fram en tallrik ur skåpet, och la upp pasta till mig, och sedan till sig självt.
Det rådde en pinsam tystnad när vi åt, Dogge satt och glodde surt på mig och Adam slängde honom arga blickar, men log hela tiden mot mig.
”Det ska bli kul ikväll” sa jag tillslut, bara för att bryta tystnaden.
”Det tror jag inte” sa Dogge, och jag vände på mig för att se honom i ögonen. Vad var det för fel på honom egentligen, han ville ju följa med?
”Du kan gå hem om du vill” sa Adam. Det var lite skrämmande, hur lugnt han sa det. Men jag såg att han kanske inte var lika lugn. Han ville nog ha mig för sig själv (hahhaha).
”Nej, jag stannar gärna. Även om det inte blir så kul”
Jag satt helt tyst, och varken Adam eller Dogge sa någonting nu. Det var så pinsamt att jag höll på att dö, varför kunde de inte bete sig som normala människor? Herregud, skulle de hålla på så här hela kvällen?
”Var det gott, gumman?” frågade Adam.
”Jätte” svarade jag. ”Du lagar så satans bra mat, Adam. Du borde lära Carro laga mat”
”Hehe. Vad bra gumman” sa han bara. Vi fortsatte äta under tystnad, och sedan plockade vi undan under samma obekväma tystnad. Dogge bara satt där och glodde, inte bara på Adam utan på mig också. Jag var helt enkelt tvungen att prata med honom. Han kunde faktiskt inte bete sig så där.
”Jag ska bara prata med Dogge, lite. Kommer” viskade jag till Adam och han försvann ut ur köket.
”Okej” sa jag och satte mig mittemot Dogge.
”Vad, exakt, är ditt problem?”
”Va? Inget” sa han bara surt.
”Snacka” morrade jag, och spände ögonen i honom. ”Nu!”
”Men asså. Okej, ta’t chill. Men re bah så weird juh”
”Vadå?”
”Adam” viskade Dogge. ”Är inte den du tror”
Jag fick nästan skrattanfall, han var helt seriös. Han satt framlutat över bordet och han hade viskat till mig. Viskat!
”Sluta” lugnade jag. ”Adam är bäst. Han är min och du borde vara glad för att jag äntligen har en pojkvän, Dogge”
Han muttrade bara något som jag inte hörde och jag fortsatte prata;
”Seri”, för att prata hans ”språk”, ”Quit it, biatch!”
”Men åeh. Asså. Du fattar inte, lagg. Han är inte den du tror”
”Vad menar du?” Dogge verkade seriös, och jag undrade wtf han snackade om.
”Jag har hört saker. Okej, du borde bara inte … gå för långt med honom, om du fattar” Dogge stirrade på mig med sina bruna ögon och jag kunde inte låta bli att le lite svagt.
”Ha sex, menar du?”
Han nickade till svar, och såg på mig med oroade ögon.
”För sent” log jag och reste mig upp. Ingenting skulle få förstöra den här kvällen, inte Dogges dumma fantasier. Fast samtidigt var jag väldigt nyfiken på vad han pratat om. Vadå ”Adam är inte den du tror”?

*

Jaa, vad tyckte ni då? :):) Kommentera fisproppar (hahha). Vad är det med Dogge :O Varför är han så konstig :O:S Eller .. smart? ;)
KOMMENTERA! O_o <-- laan

Kommentera gärna detta verk!

Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

gbg_95 - 30 jan 10 - 17:57

Omg O.o
Haha, om del 14 inte skulle vara ute skulle jag ha blivit arg som fan ;P
Ska läsa nästa del nu, och det Dogge sa, ja jag tror faktiskt att det är sant.
Adam är för bra för att vara sant ;P

Eme_96 - 29 jan 10 - 22:17

LisaHoglund - 10 jan 10 - 23:15- Betyg: