På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Ge alltid en en till chans

Jag gick upp. Idag var festen. Det högg till i magen. Fy Fan vad jag saknar Sebbe. Han var mitt allt det hade gått en månad hur fan kan jag gå på fest när han ligger på sjukan och håller på o dör jag borde vara vid han stötta han. Det rann sakta ner en tår. Jag hade dödat Sebbe tagit ans liv. Dumma lilla Sofi hade gjort Sedde till en liten prick en prick i rymde.
- du behöver muntras upp Sofi det är inte ditt fel du kan ingen göra du borde gå o roa dig lite, sa han mamma.
Hur fan kan hon tänka så….
Alla hade kollat konstigt på mig. Det är ditt fel hade blickarna sagt. Hur fan kan jag gå på fest.
Gud va självisk jag är. Skuldkänslorna hög tag i magen.
Jag kommer ihåg vi hade bråkat. Ryktet hade sagt att han hade vart otrogen. Så många gånger jag hade råkat ut för ryktet. Hur fan kunde jag tro mer på det än han. fan alla jag älskar åååååååååååååååååååååå.Vi skulle snacka jag kollade bara argt på han en son dära blick som gjorde ont. Och jag antar att det gjorde ont…
Han berättade att ja jag hånglade men en annan men jag var full men jag gjorde inge mer jag lovar. Varför trodde jag inte på han. jag sa bara jaha iskallt. Det såg ut som om han skulle dö när jag sa så. Han som hade haft tillräckligt med problem. Hans pappa som var ett sjuk fall som försökt mördat sina barn. Det är mitt fel allt.
Jag hade bara sprungit därifrån men senare hade hans mamma ringt till mig och sa att han låt på sjukan. Han hade hoppar ner i en ravin. När jag kom dit var han alldeles vit. Allt var mitt fel varför förlåt jag inte han när jag hade chansen. Det hög tusen nålar i min mage.

Jag tog fram ett par stumpor. En grå glitrig tröja som satt ganska bra runt min fula kropp. Minna vita byxor som jag hade handlat med Kristina. Dom satt perfekt. Jag kollade mig i spegeln. Varför försöker jag göra mig fin när jag är så ful.
Jag plattade mitt hår så att det inte skulle vara vågigt och sen fluffade jag till det. Mitt bruna hår låt perfekt, lite busigt sådär. Jag tog mitt puder och försökte få så jämt som möjligt försökte dölja minna fräknar. Jag kollade på mig. Jag var bara ett tomt skal som gick fram och tillbaka. jag ströt lite rosa puder på kinderna. Lite maskara o sen var allt klart. Vad annoluna jag såg ut. Inte ett leende kunde komma fram runt minna läppar. Sebbe var den solstråle som hade gjorde mitt liv ljust men nu fanns det inget. För blind av kärleken fans det ett ordspråk som fanns.
Det gjorde ont att tänka på Sebbe.
Det var någon som ringde på dörren plötsligt. Jag öppnade dörren. Där stod Fanny. Hon var jätte fin i sin jeanskjol och i sin vita topp.
- hej, sa hon och log sitt sneda leende. Hon hade lockat sitt blonda hår. Det log perfekt runt huvet.
- Hejhej. Sa jag lite stelt. Fan jag måste vara snällare mot henne hon var den som stöttade mig hon var den som alltid var där hon sa att det bara var hans fel att han skulle tänka innan han tog en annan o så.
- Är du klar sa hon och log. Att hon alltid log så himla mycket, jag önskar jag var hon. Hon va perfekt!
- Japp, det är jag. sa jag och försökte få fram ett leende.
Jag tog fram min svarta jacka. Låste dörren om mig och vi gick. Det var kallt och snöigt ute. Allt såg så annorlunda ut ute.
Vi gick sakta. Vi skulle hämta Andreas också, Fannys kille.
Han var inte så trevligt han tyckte det också var mitt fel att Sebbe låg halvdöd på sjukan. Fan han ska jag säga nåt han hade inte ens hälsat på.
- hänger du med upp eller ska jag gå o hämta han själv? Sa Fanny och log.
- Ne jag stannar här. Sa jag och log. hon rykte på axlarna och gick upp. Hon var bra mycket finare än han. hon kunde få en mycket bättre kille. Han vart ju fan kåt på alla tjejer. Men, men det ät inte jag som är kär. Dörren öppnades och ut kom Fanny och Andreas. Han sa hej och log. ha första gången han ler mot mig. Jag sa inget nickade bara.
Vi började långsamt gå mot Henkes fest. Han bodde i en lyx villa. Jag hade vart kär i han förut haha. Sofi log för sig själv, hur fan kan jag ha vart kär i han. visst han var rik o snygg men inget mer. Han hade väl inte ens någonting i skallen.
- va går du o flinar åt sa Andreas och puttade till mig.
- Det kan du skita i sa jag arg .
- Tänker du på Sebbe eller? Fan va vi saknar han.
Det kom son ett slag i magen. Jag mumlade någonting och fortsatte gå.
Fanny kollade arg på Andreas hur fan kan du säga nåt sånt menade blicken till han. Han rykte på axlarna. Vi gick och gick det kändes som en evighet. Sen var vi framme. Det stora vita huset låt lite avlägset från staden. Lite i skogen. Dom hade poler o sånt.
Vi knackade på musiken öste ut ur huset. Det hördes skick o skratt inifrån. Jag ångrade mig för att jag hade gått hit skulle hällre sitta vid Sebbe sida.
Jag hörde steg inifrån Henke kom och öppnade. Han hade en svart skjorta på sig o ett par ljusa jeans.
Han var riktig snygg idag. han sa hej och välkomna och log lite överdrivet åt mig. Jag log ett snabbt leende till han. Fanny och Andreas var redan försvunna in i huset. Jag gick långsamt in. Henke följde efter mig. Han tog fram en öl ur kylskåpet och räckte den till mig.
Han log vart mot mig. Vafan vill han mig jag gjorde en grimas och gick ut till tv rummet.
Han stod kvar och tittade lite förvirrat efter mig.
I en soffa satt Andreas och Fanny och hånglade. Jag klämde in mig bredvid. Fanny kollade förvånat upp och log.
Andreas tog min öl och drack man såg att han redan var full. Jag tog tillbacka den. Det dära snusskot sak inte röra min öl.
- fina tjejer som du ska väl inte dricka sa hon och flinade.
- Sköt du dit så ska jag sköta mitt. Sa jag.
- okey jag bara fråga. Sebbe hade inte gillat det du gör du sa han och flinade.
Fan va alla ska ta upp sedde. Det hög i min mage jag ställde mig ut och sprang till toan. Jag satt där typ i en timme. Jag låste upp dörren. Hela festen var i gång. Alla var fulla. Jävla fyllon hur kan dom festa när Sebbe ligger på sjukan? Ska komma från rätt käft också. ingen märkte mig. Bäst att jag också super mig full och har kul. Jag gick in i köket. Där satt Henke, Frida, Peter och Kristna. Henke lös upp när jag kom. Det fanns ingenstans o sitta. Jag vände mig om o skulle gå när jag kände en hand runt midjan o någon som drog ner mig i sitt knä. Det var Henke.
- din kåte fan. Sa Peter
Han flinade bara. Han luktade sprit som in i helvetet.
- Vill du ha gumman? Sa han och gav mig et glas. Jag tog det och drack girigt upp det. Det smakade äckligt. Men jag drack bara mer och mer. Sen var jag nästan borta. Jag halkade ner på golvet skrattade. Skrattade så jag nästan pissade på mig.
- Jag måste pissa. Fick jag fram. Vad hade dom gett mig?
Jag gick till toan o pissade. Men jag var inte ensam där inne Sebbe låg där inne. Han var alldeles vit. Jag flämtade till.
- Det är ditt fel hörde jag. Det ekade i mitt huvud. Mitt fel, mitt fel. Jag blundade tog mig för ögonen o skrek, skrek som in i helvetet. Det bankade på dörren. Hörde röster utanför. Jag bara skrek o blundade, hur fan kom han hit? Det knackade i dörren och någon kom in o tog tag i mig. Ruskade mig.
- Va fan håller du på med. Hörde jag Andreas säga.
- Sebbe ligger där sa jag skräckslaget. Och blundade.
- Är du helt galen eller? Det gör han väl inte sa han och rykte bort minna händer.
Ingen låt där det var helt tomt. Va fan. Jag grät. Hörde ingenting.
- det är bäst att vi tar hem henne, sa Andreas och nickade åt Henke.
Andreas och Henke drog upp mig.
- fan hon är ju jätte full ju.
Jag kunde inte röra mig det va nåt som var fel. Nåt var väldigt fel. Jag kunde inte ens prata jag var helt bort domnad.
Dom släpade ut mig. Jag kunde bara se höra, men inget annat. Jag var helt lam.
Dom drog in mig i skogen inte till vägen jag kollade skräckslagen på dom. Dom pratade tyst. Sen slängde som ner mig.
- lilla du, sa Andreas och log. Det här är för Sebbe och ingen annan du har gjort hans liv till ett helvete sa han.
- vet du Sofi, du är världens finaste. Och jag ska få den äran att rå knulla dig. Sa Henke. Dom skrattade.
Jag kunde inte röra mig var helt bort domnad. Deras ansikten var suddiga.
- hjälp mig att ta av hennes kläder! sa Henke.
- Okey. sa Andreas och flinade.
Dom slet av mig minna byxor. Tog av mig tröja. Det var fruktansvärt kallt. Jag frös som in i helvete. Kände snön mot min kropp. Henke drog ut minna ben sen började han nervöst dra ner sina byxor. Han var i mig nu. Andreas bara garvade.
Jag frös, var helt lamslagen. Ville bara hem. Hjälp mig gud låt mig dö. Sen slutade han. han reste sig upp och log.
- fan du var ju skön lyxs Sebbe. Vill du knulla?
- Nej jag har min tjej. Sa Andreas och log.
Tårarna rann ner för mina kinder. Jag började få tillbacka känseln men inte tillräckligt för att resa mig. Jag låg där. Andreas tog up någonting ur fickan det var en kniv. Jag kollade skräckslagen på han. Tänkte han döda mig?…
Han skrattade.
- jag ska göra så att du får ligga sällskap med Sebbe. Du förstår först går han o lånar pengar tar pengar av mig utan att betala tillbacka o sen tar han Henkes kärlek. Du alltså. Tror du verkligen att Sebbe skulle ta självmord. Men det vart bättre när du vart förbannad då trodde alla att du hade gjorde så att han tog sitt liv. Sa han och skrattade.
- Men du har två val, sa Henke och flinade. Antingen håller du tyst o blir min eller så får du ligga bredvid Sebbe i graven. du förstår vi var och besökte Sebbe idag han avled tyvärr. Haha. Jag kollade skräckslagen på dom var dom inte riktigt klocka. Jag hade fått tillbacka min känsel nu. Jag puttade bort Henke sparkade Andreas så hårt jag kunde i skrevet. Han stönade till. Jag sprang drog på mig min tröja.
Jag sprang så fort som minna ben kunde. Men jag hann inte komma lång. Jag kände ett grepp runt midjan. Andreas flåsade bakom mig. Han slängde ner mig på marken. Sparkade på mig slog mig. Sen kom Henke o sparkade mig också. Kniven Andreas hade stack han in i magen på mig. Jag svimmade. Sen vaknade jag. jag log på en bår. Min mamma sprang med mig. Men det ända jag tänkte på vart Sebbe. Död? Jag måste säga till polisen. Jag måste berätta. Sen svimmande jag.
Jag vaknade senare av att någon satt och strök mig på kinden. Det var Sebbe. Jag öppnade munnen men han var ju död?! Jag tänkte mig inte för kastade mig bara runt halsen på han grät. Kände smärtan i magen. Var tvungen o lägga mig igen. Hade så ont det gick inte att beskriva. Men min glädje till att Sebbe var i livet var mest. Han viskade i mitt öra.
- du var inte där när jag vaknade.
- Nej men du var här. Fick jag fram ur tårarna.

Det har gått ett år nu. Sebbe och jag är fortfarande jätte kära. Åt livet vi glädjes.
Henke och Andreas är på ungdoms fängelse. Det var sant Sebbe var skyldig Andreas en hel det pengar. Andreas hade en sjukdom men Henke var frisk. Men det fick et fint slut i alla fall.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

_m4ng0_ - 10 jul 06 - 22:57- Betyg: