Under Dina Vingar {DEL 1} |
okej här kommer nästa del. Insåg plötsligt att den inte blev så lång den heller men ska försöka få dem längre. Tycker dock att om man pressar fram ord och meningar för att det ska bli längre så blir det bara sämre så ni får kanske leva med att det är kort ändå. Komentera gärna och säg till om ni vill attt jag ska fortsätta!<3
Jag drog dusch draperiet åt sidan och tog ett kliv ut ur duschen. Kylan slog emot mig och jag virade snabbt en handduk runt kroppen. Jag tog ena hörnet på handduken och torkade av den immiga spegeln. Jag studerade länge mig själv. Jag hade fått många komplimanger om mina ögon under mitt 14 åriga liv och kollade ofta djupt in i mina egna ögon när jag stod framför spegeln. Jag kunde inte se det själv, det där som alla tyckte var så vackert. Det fanns inte där. Enligt mig såg mina ögon sorgsna ut. Tomma och ledsna. Ibland såg de till och med lite förskräckta ut. Stora och runda var det och djupa pupiller med en stort blått parti runt. Jag lyfte ena handen för att försiktigt torka bort mascaran som runnit ut när jag duschat.
Jag tog upp en hårborste som låg på handfatskanten och drog den genom de ljus bruna håret. Jag hade fortfarande inte vant mig vid att håret slutade vid axlarna utan fortsatte dra med hårborsten till bröstet. Mamma hade alltid sagt att jag skulle passat i kort hår så en dag för någon vecka sedan hade jag bestämt mig för att klippa av mig mitt långa hår. Jag tog en toffs och snodde snabbt upp håret i en knut.
”vart är den?” viskade jag tyst för mig själv då jag rotade igenom tvättbaljan full av ren tvätt. Jag drog i allt svart jag kunde hitta och underst hittar jag min svarta klänning. Jag struntar i att stoppa tillbaka de andra kläderna utan går bara in på mitt rum.
Jag stod med garderobsdörrarna helt öppna i bara trosor och bh och funderade på vad jag skulle ha under den svarta klänningen. Jeans kunde jag inte ha för mamma hade tyckt att det hade sett för vardagligt ut och jag kunde inte ha leggins för då tyckte jag själv att mina lår såg enorma ut.
Jag var inte alls nöjd med min figur. Jag var inte tjock över huvud taget egentligen men jag var betydligt större än de andra tjejerna jag ofta var med. Mina kinder var ofta lite rödrosig och var som små kulor i ansiktet. Jag gillade inte alls att ha tajta jeans eller klänningar för mina lår och min rumpa syntes då alldeles för tydligt enligt min uppfattning. Jag var alltså lite rund och det var absolut inget jag var stolt över. Alltid när jag gick på stan kändes det som om folk peka och kolla på mig men jag vet att det bara var inbillning. Mamma var alltid den som peppade upp mig och sa att jag hade fel , att jag var vacker och unik.
När hela min garderob ligger utslängd på golvet inser jag att jag nog tyvärr måste ha leggins ändå och det får väl gå bra för den här gången då. För mammas skull.
|
| Kommentarer | | Moii-Thilda - 6 jan 10 - 23:20 | | brabra:) som vanligt bra;) |
|
|
|
