Deathly And Lovely [Del 1] |
Jag var så sen. Korridorerna var tomma och det ekade konstigt när jag sprang genom dom. Läraren skulle döda mig. Första dagen tillbaka efter jullovet och jag var redan sen. Efter två försök fick jag upp låset på mitt skåp och tryckte in ytterkläderna. Ut med böckerna och in i klassrummet.
- Tack för visat intresse, Johanna!
Jag mumlade fram den vanliga ursäkten och sjönk ner i bänken bredvid Kim. Jag såg i ögonvrån hur han flinade åt mig.
- Nu när alla är här, väste vår lärare framme vid tavlan.
Vi alla undrade hur gammal hon var, hon såg ut att vara uråldrig men gick aldrig i pension.
- Det kommer att komma en ny elev hit efter lunch och jag förväntar mig att ni behandlar honom med respekt.
Surret i klassen steg och alla slutade lyssna på läraren. Till och med Kim som sällan blev intresserad att något verkade se fram emot den nya eleven.
- Undrar om han är homosexuell, viskade Kim.
Jag och Kim hade varit vänner sedan dagis och jag var en av dom få som hade fått veta hans största hemlighet, nämligen att han var bög.
- Låt oss utgå från att han inte är det och kanske bli positivt överraskade.
Kim nickade och log.
- Hur ser jag ut, frågade han och försökte spegla sig i mobilen.
Hans grön-svarta hår låg lika perfekt som det alltid gjorde och hans ögon var omsorgsfullt sminkade.
- Du ser bra ut.
Han nickade och såg lite nervös ut.
- Slappna av, det är bara en människa, sa jag och vände blicken mot tavlan.
- Du ser också bra ut idag.
Jag fnös bara åt Kim.
- Jag ser ut som jag alltid gör.
Mitt hår var klippt i en kort page och okammat som vanligt. Färgen på mitt hår var en vanlig brun och mina ögon var nästan samma färg som håret. Jag var kort och smal. Inte sådär sportigt smal eller vackert smal. Jag var benig och jag hade absolut inte former att prata om.
- När ska du inse att du inte är så ful som du tror?
- Aldrig, du är den enda som säger det och du är min bästa vän.
Kim himlade med ögonen och petade lite på ett av mina många armband.
- En sak vet du i alla fall, du har coolast stil här på skolan.
Jag skakade på huvudet igen och log lite. Jag visste att Kim såg det och att han insåg att det betydde att jag höll med honom.
Allas blickar gled mot dörren och känslan av spänning steg. Jag tror att läraren kunde känna på sig att så fort dörren skulle öppnas skulle hela klassen hamna utanför kontroll.
- Nu när han kommer så är vi civiliserade. Anteckna det!
Alla skrattade åt läraren som trots sin ålder kunde vara rätt så rolig när hon satte den sidan till. Precis då knackade det på dörren. Alla slutade andas. Dörren öppnades.
- Herregud, viskade Kim och spärrade upp ögonen.
Min haka föll nästan ner i bänken.
- Hej, jag heter Johannes.
Hans hår var långt, ner till rumpan och alldeles blankt och kolsvart. Ögonen var gröna, mörkt gröna, nästan som blöt mossa. Han hade inget smink men hela han skrek svartrockare, allt från kängorna till den svarta långa kappan. Han hade inte heller några piercingar. Läraren stirrade också men hämtade sig snart.
- Hrm, du kan sätta dig bredvid Johanna och Kim, ni kommer säkert trivas ihop.
Jag kunde känna hur Kim spände sig i stolen och nervöst fixade till sitt hår. Johannes sjönk ner på den tomma stolen bredvid mig och log.
- Berätta lite om dig själv, Johannes.
Han log och såg inte det minsta nervös ut över att prata framför 27 främmande människor.
- Jag heter Johannes, fyller snart 19. Jag har inte gått gymnasiet, men ville börja nu.
Han drog andan och såg ut som att han försökte fundera ut vad han skulle säga.
- Jag har bott i England sen jag var 10 tills för två månader sen. Vi flyttade dit för att jag skulle kunna utveckla mitt piano spelande.
Läraren log stort. Vi alla förstod att han var något extra eftersom att vår lärare nästan höll på att sprängas.
- Vill du spela för oss?
Nu förstod jag varför vi skulle vara i ett annat klassrum än vårt vanliga för vid ett fönster stod ett svart blankt piano.
- Kan jag väl.
Han reste sig och satte sig ner vid pianot. Han smekte sakta tangenterna utan att spela och sen log han och slöt ögonen.
- Ni kan få höra Rondo Alla Turca av Mozart.
Sekunden efter flög hans fingrar över tangenterna. Han spelade utan att ens öppna ögonen. Tonerna fyllde mig och det kändes som att jag skulle kunna flyga.
- Detta är ett av Mozarts största verk.
Han sa det utan att missa en ton. Vår lärare började se lila ut.
-------------------------------------------- ----------------------------------------
Vad tycks?
Lyssna på Rondo Alla Turca. Den är grym!!
http://open.spotify.com/track/0aNDuUfXnTtXDIHh bqAQ3O
http://www.youtube.com/watch?v=P5-QpRBCuPE
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | angel_wings - 7 jan 10 - 17:54- Betyg:  | | Bra skrivet hoppas på att du skriver fler | | manda_mango - 6 jan 10 - 15:27- Betyg: | | Wow, grymt skrivet. När kommer nästa del? :D |
|
|
|
