Verkligheten (andra delen) |
Det var mycket tjat om att strula i femman. Det var så coolt, något nytt liksom. Endå var det bara Pontus som hade gjort det. Inte med mig. Utan med någon brud på hans landställe. Innan vi blev tillsammans. Jag har aldrig trott på det, för han ljög en massa för mig. Och det var det som fick mig att tröttna på honom. För andra gången.
När han kom till skolan kramade han alla mina tjejkompisar, sedan fem minuter innan han började var han klar och då satte han sig med mig. I början va det okej, men jag blev bara mer och mer irriterad på det för varje gång. Och tillslut började jag undvika honom. Han märkte att det var nått fel men han frågade inte. Utan han bara tittade med plågade blickar på mig. Och då visste jag att han visste. Jag gillade inte honom alls på slutet. Och tre dagar före alla hjärtans dag dumpade jag honom. Och efter det blev vi bästa vänner. Jag är glad för det.
Han belev tillsammans med min bästa vän mindre än en vecka senare. Och jag var knäckt. Jag hade inte riktigt släppt honom än, han var fortfarande min Pontus. Men jag lät dom vara, och försökte att bara fokusera på skolan. När jag kom hem grät jag och tog fram mina nålar och satt och rispade in ord, namn, bokstäver och symboler på min vänstra hand. Jag fick ärr och efter ett tag märkte även Pontus.
"Vad fan har du på handen Emelie?"
Och när han såg sitt eget namn blev han tårögd. Sedan gick han därifrån. Han ville inte snacka om det, tjejen han en gång älskat mer än sitt eget liv har brutit sitt löfte. Hon har skadat sig själv.
Jag gillade inte att se på ärren, så jag skaffade emo-hanskar. Då såg man bara fingrarna. Inte handen, inte handleden. Jag var så besatt av att skapa fysisk smärta att jag till och med tog sprikar på slöjden och satt och rispade och rispade. Mina vänner tog mina nålar, bröt av dom på mitten, kastade ut genom fönstret och tog hem dom själva. Men jag hittade alltid något nytt att skada mig med. Sedan blev Pontus tillsammans med Moa, och då förändrades han helt.
När han kom till skolan kramade han mig inte, han gav mig inte ens en blick och han ignorerade mig när jag sa hej. Jag mådde värre än någonsin och jag förändrades helt och hållet. Jag förstår inte att jag fortfarande har vänner efter allt jag gjort. Jag skrev långa texter på billdagboken och kallade min bästa vän för hora. Det var efter det jag skärde mig på riktigt, först gjorde jag det ömt genom att dra med kapsyler (hade inget annat vasst) och sedan när jag kom hem tog jag både fickkniv och sax. Och när Pontus såg det sprack hans "hårda sida" och vi blev vänner igen.
Orkar inte mer... Ni får mer någon annan gång.
|
| Kommentarer | | TrueAngle - 6 jan 10 - 13:01 | | Jag skriver ju om mig själv. därför kladdar jag bara ner allt, men tack iaf ska tänka på det ! | | VarEMinSocka - 6 jan 10 - 12:45 | | det känns väldigt förvirrande att läsa det här. du hoppar från händelse till händelse så man inte får något grepp om vad som egentligen händer. om du försöker beskriva varje händelse mer så kommer det bli intressantare att läsa | | Racholina - 5 jan 10 - 23:40 | | ... Emelie du km r ihåg ditt liv så bra aså!<3 |
|
|
|
