verkligheten är som drömmar - bara värre *delåtta* |
hej allihopa och gott nytt år : D
Fick lite skrivlust så nu får ni en till del av min novell *happyfaces*
Men nu kommer den !
Komentera sen tack :*
Hanna
Min röst ekade i mitt rum och jag lät hela halsen fyllas med toner.
En låt som jag själv hade skrivit stod med snirkliga bokstäver på ett papper jag höll i handen.
Jag tog ett djupt andetag och sjöng den högsta tonen jag kunde medans jag lät den klinga ut i lägre och lägre toner.
Det var Sanna som hade hjälpt mig att skriva låten.
Jag satte mig ner i min obäddade säng och kollade ut genom fönstret.
Det började närma sig jul nu.
Men ingen snö syntes till , mer något som liknade sur grädde.
Sist det var snö på julafton var år 2009.
Det vibrerade någonstans i rummet och jag lyssnade efter vart mobilen låg.
Jag fick syn på den där den låg på skrivbordet.
Det var Emil.
Jag tryckte på kanppen som visade att man skulle svara.
-Hej det är Hanna.
Sa jag med lugn stämma.
-Hej!! Det är Emil!
Sa han och log genom luren.
han fortsatte.
-Vad ska du göra ikväll?
Jag kollade på klockan , den långa visaren visade på siffran sex och den korta mellan tvåan och trean.
-Inget tror jag? Vadårå?
Han tog ett djupt andetag.
-Vill du komma hit?
Sade han sedan.
Jag tänkte efter och sade
- Vet inte hur jag ska ta mig till stan, men jag måste gå! pusshej!
Jag lade på i örat på honom.
Jag vet att det var taskigt men... han var inte det viktigaste för mig just nu.
Mobilen vibrerade igen men den här gången en kort stund. Ett sms.
"Sms mottaget från ; Ida <3"
Jag öppnade sms:et och läste.
"Jag är inne på akuten med Fanny!
Hon...."
Sanna
Jag slet ner kläder i min rödprickiga resväska som jag hade fått utav Ida innan jag flyttade.
Tårarna forsade ner för kinderna och jag kunde inte göra annat än att skaka.
Jag hade fått ett samtal från Hanna och först hade jag varit så glad som man bara kunde bli av att höra hennes röst.
Men jag hade snabt märkt att det var något fel.
Och när hon berättade att Fanny hade hittats brutalt misshandlad så kunde jag inte äns skrika av smärta.
Jag slängde ner min dator i väskan och började små springa ut från mitt rum.
Allt var suddigt för mina ögon efterssom tårarna forserade som blod i årdrorna i mina ögon.
Det kom en trappa från ingenstans och jag snubblade i all min klumpiga hast.
Den lilla silver kedjan med smycket med form av en pussel bit flög av min hals och jag började fumla efter det.
-Sanna!
Jag hörde hans änglalika röst och tittade upp.
-Vad har hänt?
Sade han när han kom fram till mig.
-Jag måste åka hem.
Fick jag fram mellan mina höga snyftningar.
Hon kollade oförstående på mig med hans underbara ögon.
-Varför?
Jag stirrade in i hans ögon , eller snarare försökte göra.
-Det har hänt massa saker, jag måste hem. Min bästavän ligger på sjukhus!
Han tog tag i mina händer och hjälpte mig upp.
Sedan tog han min väska i höger hand och min hand i hans vänstra.
-Vi måste hämta min bilnyckel och mitt pass.. jag följer med dig.
sade han sedan.
Fanny
Mina bara arman knottrades utav kylan i vinternatten.
Jag visste inte vart jag gick , bara att jag inte var på väg hem.
Det var flera bilar som paserade mig på den smala landsvägen där jag gick.
Men det var ingen som stannade.
Skönt , om jag fick säga det själv.
Slippa alla frågor.
Jag gick tills mina ben inte längre orkade bära mig och satte mig tvärt ner på vägen.
Det var blött och kallt men jag brydde mig inte.
Just den här kvällen hade smärtorna i mig varit så starka att inget kunde göra ondare.
Jag saknade sommarna innan alla blev stora.
Innan allt hände.
Jag kände på undersidan av låren.
Det kändes som isbitar i mina mjukisbyxor.
Jag hade på mig en stor t-shirt som jag hade skrivit på för längesen.. eller jag och mina vänner.
Hela jag var genomvåt av regnet som öste ner på mig.
Jag såg ett ljus och det kom närmre mig.
Min första tanke var "himlen" men min andra tanke var "döden".
Det var inget av det.
Jag kände en hård duns och hela jag blev varm.
Det var någon som tryckte mig mot marken, långt ner i marken trycktes jag.
jag hörde röster och skratt.
Sedan kände jag hur jag släpades neråt och allt blev kallt runt om mig.
Någon skrek och sedan hörde jag hur en bil startades och körde iväg.
I nästa sekund hörde jag mamma när hon pratade med någon farbror.
Och sedan hörde jag höga snyftningar från massa folk.
Jag hörde plötsligt idas röst och hon sade något om Sanna.
Jag ville le när jag hörde hennes namn.
Och jag ville säga att jag skulle vakna men jag kunde inte röra mig.
Ida
Alla satt utanför rum 43 där Fanny låg.
Hon hade inte rört sig på två dagar och jag var rädd.
Mina ögon var söndergråtna och jag såg på dom andra i rummet Hanna, vars smink hade runnit men hon brydde sig inte, Maja , Min stora syster som hade ett stort prov egentligen satt nu med nerböjdblick och skakade, Fannys Familj som gick in och ut i hennes rum hela tiden , Jennifer som satt bredvid mig och höll min hand och Josefine som satt och grät bredvid Hanna.
Vi alla hade blivit så chockade när Fannys mamma hade ringt oss och talat om vad som hade hänt.
Jag hade skrikit och gråtit.
Och Maja likaså.
Ingen viste vad dom skulle göra.
Fanny låg nu i koma och man visste inte om hon skulle vakna upp.
Vi hade ringt till sanna och vad vi visste så skulle hon komma till sverige så fort hon kunde.
Vad vi visste var att Fanny hade blivit påkörd av något och sedan blivit misshandlad och kastats i ett dike.
Det var så hemskt.
Det kom en smal blond söt sjuksköterska in i rummet och kollade på oss.
hon öppnade munnen och sa - Tjejer.. Jag tycker att ni ska äta lite. Det finns mat i cafeterian till er.
Jag kollade på dom andra och dom nickade.
Maja som var äldst stalde sig pp och tog mig i handen.
- Kom nu... Vi behöver äta.
Vi gick till cafeterian och åt.
Det var någon sörja som dom påstod vara kycklinggryta.
Det smakade bra efter ett dygn utan någon mat alls.
Jag tuggade noggrant varje tugga och tänkte samtidigt.
Tänk om Fanny inte vaknar.
Tänk om hon...dör.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | hallon-saft - 5 jan 10 - 12:10- Betyg:  | den är grymt bra!
men jag vill inte att de ska hända irl :/
jag vill inte att du ska döööööööööö :'(
buhuhu :(
I love u <3 |
|
|
|
