[m/m] Morgondagen är aldrig långt borta 'del 28' |
Kort fail del, jag försöker få tiden att gå men snart så jävlar händer de saker...
Jag fyller år idag :( ge mig tårta :D?? eller kommentar XD
Mario Gonzales
När Mario vaknade under morgonen så kunde han inte direkt låta bli att ångra sig lite. Men vad skulle han göra när Liam bad om det och Mario var inte den som sa nej till sex. Snarare tvärt om, han var den som bad om det. Nu var det försent att tänka på det ändå, även om det antagligen inte betydde någonting för Liam. Det skulle han få leva med, inte så svårt så länge Liam inte sa att det inte betytt något. Då skulle Mario antagligen sjunka genom jordens yta.
Liam låg fortfarande och sov på hans arm, det kanske var så man fick honom att sova en hel natt. Genom att ha sex med honom tills han inte orkade mer, för det var ju ungefär så det gått till. Liam verkade inte vara den som nöjde sig i första taget. Julia var inte glad, hon hade gjort slut med honom i tält öppningen, men sen hade hon kommit tillbaka och sa att det inte räknades eftersom att Liam inte var bättre än henne. Mario tyckte faktiskt att Liam var det, men han hade som väntat ingenting att säga till om. Fast Julia kunde tro vad hon ville, de skulle ändå aldrig vara speciellt seriösa.
När Liam mumlade något oförståeligt vände Mario på huvudet och flinade lite. Liam såg upp på Mario i ett par sekunder innan hans ansiktsfärg förvandlades till knallröd och han vände ner ansiktet i kudden.
”Vad?”
Det hördes på långa vägar att Liam låg och fnittrade hysteriskt. Mario petade till honom för att få uppmärksamhet.
”Vad är det?”
Liam tittade upp igen och fnissade innan han vände ner huvudet i kudden och fortsatte. Mario skakade bara på huvudet och satte sig upp. Underbart nu skulle inte Liam kunna titta på honom utan att bli dödsgenerad heller. Han skulle verkligen inte gjort sådär, men vid ett sådant tillfälle han som han manat i kvällen innan. Då tänkte man faktiskt inte på att man kanske inte borde, då gjorde man bara. Även om han visste att det var lite dumt gjort.
”Hörru du” Mario lyckades inte få ur Liam så mycket annat än fnitter, vilket var ganska gulligt egentligen. Det bevisade i alla fall att han inte varit helt värdelös på det han gjort.
”Ligg här och fnissa då, så går ag ut så länge” Mario rufsade Liam i håret innan han drog på sig ett par mjukisbyxor och en tjocktröja. Det var ju ganska kallt ute efter regnet, mulet var det också och inte direkt något väder att gå ut i. Men vad skulle de annars göra?
”Du kan ju hitta kläder i min väska sen” För Liam hade inga och det var taskigt att låta honom springa runt i de där badbyxorna han haft på sig i flera dagar.
Det var ganska kallt ute, för det blåste lite men Milan och Albin satt redan och åt. Undrar vad klockan var egentligen?
”Julia är skitarg, alltså, hon tog min bil och stack hem” Milan såg helt förstörd ut. Det var ju inte så bra att Julia snott Milans bil.
”Tyckte väl att ett tält fattades” Alltså hade Hanna också stuckit därifrån. Han skulle väl bli tvungen att ringa och övertala Julia till att komma tillbaka. Vilket inte skulle hända, alltså skulle han få packa in sju personer plus spakning i sin egen bil. Det skulle aldrig funka, men när de åkte hen fick väl Milan ringa mamma eller pappa som fick komma och hämta dem. För annars skulle Mario få åka två vändor och det ville han verkligen inte.
Oron över Milans bil försvann när Liam klev ur tältet med en alldeles för stor tröja och byxor som gled ner över höfterna. Han såg inte alls lika generad och fnittrig ut, det var mer Mario som blev fnittriga när han fick syn på Liam.
Utan att tänka sig för gick Mario och kramade Liam så att han dinglade några decimeter över marken igen. Liam fnittrade och höll ett, kanske lite väl hårt tag runt Marios hals.
”Snurra runt” Fnittrade han.
”Va?” Mario släppte ner honom och tittade lite konstigt, varför skulle han snurra runt för? Då blev han ju yr i skallen. Sist han gjort det hade faktiskt Liam fällt honom också.
”Gör det” Liam såg lite finurlig ut så Mario lyfte upp Liam igen och snurrade runt ett varv, denna gång blev han inte fälld.
”Varför skulle jag göra så?”
Liam petade lite med foten i marken och fnissade samtidigt som han blev alldeles röd i ansiktet igen.
”Jo, för du gjorde så när Alice kom, blev sådär glad, då blev jag lite avundsjuk…” Liam tittade ner i marken.
”… så gjorde du det igår, med mig, men jag råkade göra så att du ramlade”
Mario kunde inte göra annat än att stå där med ett brett flin. Liam var så söt att Mario bara ville ta hem honom och äta upp honom. Eller gömma honom under sängen så att han kunde behålla honom. Men det skulle kanske bli lite svårt, eftersom att Liam antagligen inte ville det. Och smakat på honom hade ju Mario faktiskt redan gjort.
Mario satte sig också ner och började äta på en macka, han hade för dålig fantasi för att tänka ut något annat. Liam gjorde precis som han gjorde, säkert för att han inte vågade annat. Även om Mario sagt att han fick ta vad han ville. Milan satt fortfarande och åt godis och chips till frukost, där hade han redan gett upp hoppet. Det värsta var ändå att Milan började smitta av sig på Albin som följde hans exempel. Så om Mario åt bra frukost kanske Liam också skulle göra det. Men vad gjorde de för skillnad, när de åkte hem skulle Liam ändå bara återgå till det han vanligtvis åt.
”Ring till mamma och säg att hon ska hämta dig i morgon” Mario kastade nödsituationsmobilen mot Milan som fångade den i luften.
”Ska vi åka hem då?” Liam lät nästan lite ledsen, men de hade varit där tillräckligt länge. Dessutom hade Mario inte ens börjat packa, eller planera inför flytten. Sen var det dåligt väder också och då var det ingen ide att stanna. Föresten kunde ju Liam och Mario träffas hur mycket som helst hemma.
”Ja”
”Okej”
Mario tyckte synd om Liam som var tvungen att åka tillbaka till allt det där. Om han kunnat så skulle han stanna där de var med Liam för all framtid. Men det gick ju förstås inte, dessutom skulle deras mamma bli väldigt orolig.
”Mamma jobbar i morgon”
”Ring pappa då” Att Mario alltid skulle behöva tänka åt Milan, det kunde han väl förstå själv. Eller så kunde de bara ringa någon annan. Kims pappa eller något i den stilen. Men så långt gick tydligen inte Milans tankebanor.
Mario tvekade lite innan han ställde sig upp och gick in i tältet. Deras saker låg verkligen överallt, eller hans saker låg överallt. I vanliga fall var han inte så slarvig av sig, men nu hade han haft annat att tänka på. Och när de ändå skulle åka hem var det ingen ide att plocka ihop allt. Eller han la det han visste att han inte skulle använda under dagen i väskan. Vilket var kläder och badbyxor han kunde åka i det han hade på sig. Att packa ihop krävdes planering, för Mario gjorde det. Helst av allt skulle han vilja ha en lista att skriva ner allt på men han hade gett upp det där med listor. Det slutade med att han la dem på ett jätte bra ställe och sen var den borta.
"Mario?"
Mario vände sig om i tältet och nickade åt Liam samtidigt som Liam rotade runt i sin väska och tog fram något. Ett kuvert som han sträckte mot Mario.
"Jag förstår det inte" Det såg ut som att Liam funderat på det där ganska länge. Det var från Erik, om Mario skulle vara ärlig fattade inte han heller de små och spretiga bokstäverna som stod där.
Först tänkte han ljuga för att inte göra Liam besviken eftersom att det såg ut som att Liam verkligen ville veta. Men han kunde inte göra så, för han hade ingen aning.
"Jag vet faktiskt inte" Mario kände ju inte ens Erik, om det var någon som förstått vad Erik menade så borde det ha varit.
"Okej" Liam såg helt lite besviken ut när han stoppade ner kuvertet i väskan igen.
"Jag ska gå en sväng" Liam försvann och Mario stod där helt ensam igen.
Han visste inte vad han skulle göra men Liam, det kändes som att det va sådär mellan den som de varit i början när de träffades. Stelt och konstigt, det gick inte att förklara varför men det bara kändes som det. Anledningen var väl att så fort Liam kommit in i tältet hade han tittat ner i marken igen. Kanske för att de skulle åka hem i morgon, eller för att Liam också insett att de gått för långt
Hela den dagen gick fruktansvärt långsamt, och Liam kom inte tillbaka på flera timmar. Mario började bli orolig igen men Alice klappade honom som vanligt på axeln och spelade ett par låtar på gitarren. Det var något han alltid uppskattade, Alice gitarrspelande. När hon valde att spela låtar som Mario gillade, de där konstiga som hon skrivit själv var faktiskt ganska skrämmande att lyssna på. Texterna var helt konstiga och det fanns ord med som hon hittat på själv, bara för att hon tyckte att de lät coolt. Hon hade till och med skrivit en låt på rövarspråk, men den kunde hon inte sjunga. Enligt henne var det så långa ord att hon inte hade melodier som räckte till för sådan makalöst kreativt skapande. Det var precis så hon sa själv om sina låtar, lite egen var hon allt.
När Liam äntligen kom tillbaka satte han sig bara ner på marken och petade runt i sanden med en pinne. Alice sa såklart till Mario att låta honom vara ifred, vilket Mario inte alls gillade.
”Men han har ju varit ifred i flera timmar” Mario protesterade vilt med Alice tog ett av de där läskiga greppen runt hans överarm och tryckte till nerven tills han nästan låg ner på backen och tjöt. Då visste man att Alice menade allvar, hon och Liam kanske var kapabla till telepati och pratade med varandra. Sedan framförde Alice att Liam inte ville bli störd. Allt annat än rättvist Mario ville också kunna sådant, men istället satte han sig med sin bror.
”Mario, pappa kommer i morgon” Milan verkade tycka att hela situationen var ganska pinsam, att en tjej bara snott hans bil.
”Vi ska allt få tillbaka bilen” Lovade Mario och nickade allvarligt, ingen fick ta hans brors bil ostraffat inte.
”Vad gjorde du egentligen… hon är ju arg på dig, hon kunde tagit din bil”
Mario pustade ut, ingen visste vad de gjort i alla fall, det var ju en ganska bra början. Inte för att han skämdes över det, men vissa saker ville han bara hålla för sig själv och detta var en av dem. För det kändes som att Liam inte var någonting man skröt över eller så. Det var nått annat, han ville behålla Liam för sig själv, inte ens hans kompisar behövde få veta vad de gjort. Inte än i alla fall, men Julia visste fast hon skulle väl aldrig erkänna att hon blivit dissad för en annan kille, inte tjej heller för den delen.
”Äsch inget, hon är ju alltid skitsur” Mario ljög bara lite nu, de hade gjort något, men Julia var faktiskt grinig för det mesta, utom vid vissa tillfällen. De tillfällen hon inte var världens satmara kunde hon vara riktigt rolig att umgås med. Men det betydde inte att Mario var kör i henne, verkligen inte. Det var han inte, inte ens lite men när hon var snäll. Då tyckte han om henne, då tyckte Milan om henne och kanske till och med Kim.
”Mario jag skiter i vad du gjorde, men jag vill ha min bil” Mario nickade bara, såklart att Milan skulle få tillbaka sin bil, helt oskadd också. Det skulle Mario se till om han så var tvungen att muta Julia med något, som sig själv tillexempel. Vilket antagligen skulle vara den mest effektiva sättet att göra det på. Men sen var han tvungen att hålla sig öppen för förslag, eftersom att han hellre ville ha Liam än Julia.
Helt plötsligt kändes allting skitjobbigt, bara för att Milan inte kunde hålla reda på bilnycklarna.
Mario tyckte att han lämnat Liam ifred tillräckligt länge, därför gick han och satte sig bredvid honom. Liam satt fortfarande och petade med en pinne i marken utan att ens titta upp på Mario. Som vanligt hade Mario inte bra att säga så han höll tyst, men han kunde åtminstånde sitta där och hålla Liam lite sällskap.
”Vad tänker du på?”
Liam ryckte på axlarna och kastade iväg pinnen en bit, men verkade ångra sig. Han reste sig upp och satte sig ned där pinnen landat. Mario visste inte om han skulle följa efter eller inte, men det gjorde han. Vad annars kunde han göra? Liam såg sådär ensam ut igen, kanske för att han ville vara det, eller så ville han säkert bara prata med Kim eller Alice. Mario verkade inte duga att prata med längre.
”Du vet att det kommer bli som vanligt igen…” Liam sneglade bara på honom men Mario märkte det också.
”… när vi kommer hem”
Nu var det Marios tur att inte säga något, Liam kunde ju faktiskt inte veta om det skulle bli som det varit eller inte, hur skulle han kunna veta det. Om han inte redan bestämt sig och det kunde Mario verkligen inte gå med på.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mp3 - 2 jan 10 - 06:44 | Jag log som en tönt då jag läste om min pojkes fnitteranfall <3
Du skriver underbart bra och grattis i efterskott, du extremtjagkanskrivasåotroligtbra-kvinna 8D <3 | addictedXO - 1 jan 10 - 22:16- Betyg:  | | nu är jag nyfiken :D mejla mig nästa del :D grattis på födelsedagen ocksså :D och gott nytt år :D |
|
|
|
