Allt kan hända på en halloweenfest Del 1 |
Detta är bara ett prov än så länge, så kommentera om ni vill ha fortsättningen. Får jag inte visat intresse så kommer jag alltså inte fortsätta med den :) Men, hugg in på den och glöm inte att kommentera :)
Och Gott Nytt År btw ;)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Allt kan hända på en halloweenfest Del 1
Vinden ven genom håret på mig när den vita enhörningen med guldhorn pressade sig fortare fram över de gröna ängarna. Jag kände de rytmiska rörelserna under mig och jag greppade ett fastare tag om midjan på min prins. Min rosa, långa kjol blåste i vinden och jag skrattade förtjust. Vi fortsatte in i skogen och flög över stock och sten. Vi stannade i en vacker glänta där solen värmde det gröna gräset och de rosa blommorna. Där bäcken porlade av det mest klarblåa vatten som glimrade av solens strålar. Den vackraste plats jag någonsin sett. min prins steg av enhörningen och lyfte sedan ner mig. Han tog min hand och gick bort en bit och satte mig på en stubbe vid kanten av vattnet. Han fattade båda mina händer och gick ner på knä.
"Min vackr prinsessa..." sa han med en varm röst.
"Ja?" svarade jag med andan i halsen.
"Isabella" sade han och jag log över hur han uttalade mitt namn.
"Vill du..." fortsatte han och jag kände hur hjärtat började dunka fortare i bröstet på mig. Jag uppmanade hon att fortsätta.
"Vakna Bella" sa min prins plötsligt. Hans mun rörde sig i takt med orden, men det var inte längre hans mystiska röst, jag kände igen den rösten någonstans. Sakta, men ostoppbart drogs jag tillbaka till verkligheten. Jag öppnade ödonen och satte mig upp i sängen. Mamma stod i dörröppningen och såg lika oskylldig ut som vanligt. Jag gav henne en mördande blick eftersom att hon hade väckt mig ur min underbara dröm.
"Du har verkligen känsla för timing" muttrade jag åt henne och gick upp ur sängen.Mamma började skratta och eftersom att jag inte tyckte att de var särskilt roligt, tog jag fram mina vanliga, mörkblåa jeans och en svart t-shirt som passade mitt humör för dagen.
"Men lilla gumman, du är snart 17 år. När ska du sluta tro på att du lever i en saga och att det finns en drömprins därute?" mamma skakade på huvudet och började gå ner för trappan.
"Jag tror inte!" ropade jag efter henne. "Men man kan väl få drömma?!" muttrade jag för mig själv innan jag följde efter henne ner till undervåningen.
"Hej då!" ropade jag från hallen och öppnade ytterdörren för att gå till skolan. Mamma svarade med ett "hej då" och jag slängde väskan över axeiln för att sedan smälla igen dörren, med mer kraft än nödvändigt, men jag var fortfarande lite småsur. Jag gick långsammare än vanligt till skolan, men brydde mig inte värst mycket. Jag älskade inte rasten innan skolan så mycket att jag sprang till skolan på morgonen. Jag satte in hörlurarna i öronen och satte på musiken på ganska hög ljudnivå. När jag kom till skolan var det fortfarande tio minuter kvar till första lektionen så jag satte mig på en bänk utanför skåpen och granskade alla som gick förbi. Det tog inte särskilt lång tid innan jag tröttnade på min sysselsättning, så jag återgick till musiken igen. Jag började också drömma mig tillbaka till nattens påhitt och försökte återuppleva den så gott det gick. Det var inte lätt eftersom att jag aldrig kom ihåg hur min prins ser ut. Det enda som jag faktiskt alltid kommer ihåg är att han har mörkt, vackert hår och nougat-bruna, underbara ögon. Resten var bara borta. Jag suckade djupt och tog mig tillbaka till nuet. Jag hörde ett svagt ring från en klocka i bakgrunden till musiken och insåg att vi började. Jag tog mina böcker och gick för att sätta mig på min vanliga fönsterplats längst bak i klassrummet. Jag hade lagt ner hörlurarna i väskan och satt istället och klottrade på skrivblocket.
"Är det ledigt här eller?" frågade någon och jag nickade bara. Jag brydde mig aldrig om vem som satt bredvid mig, men jag tittade alltid efter. Till min förvåning så kände jag inte igen killen. Jag tog mig inte tillbaka till verkligheten tillräckligt snabbt innan han insåg att jag stirrade på honom.
"Och du är?" frågade han lite stöddigt. Han himlade med ögonen och granskade mig från topp till tå.
"Jag heter Isabella" svarade jag. "Vem är du?" frågade jag sedan och till min förvåning skrattade han bara, hela klassen skrattade faktiskt. jag visste inte vad jag hade missat. Jag hörde från alla olika håll att han hette Jeremy Olsen och eftersom att jag aldrig hört namnet förut så fortsatte jag bara att stirra på alla med ett höjt ögonbryn. Killen som hette Jeremy slutade skratta och han tittade konstigt på mig.
"Alvarligt? Du vet alltså inte vem jag är?" frågade han och det såg ut som om han menade att alla i hela världen borde göra det. Det var då de slog mig. Jeremy Olsen var den nya flickfavoriten inom artistvärlden.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
vad tyckte ni om den? Kommentera om ni gillade den så fortsätter jag med den :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | marshmallow - 5 jan 10 - 04:19 | Jättebra, har typ inte ens ett klagomål!
mermermer. | | sztiz - 1 jan 10 - 17:12 | | Fortsättning....:D DEn Är Jätte bra!!<33 | Hexan94 - 1 jan 10 - 14:53- Betyg:  | | Håller med dom andra, fortsätt, och mejla gärna när nästa kommer =) | | Ungstoltmamma - 1 jan 10 - 01:58- Betyg: | | fortsätt :D | | Poem-lover - 1 jan 10 - 01:32- Betyg: | | Jag tycker att den verkar riktigt bra, fortsätt! |
|
|
|
