- Min Adam - [m/f] >Del 3< |
Guud vad dålig del :O Jag borde egentligen inte lägga ut denna … Förlåt för att ingenting händer och för att den är kort(?) Men aja, ni behöver faktiskt inte läsa om ni inte vill ;) Kommentera om den duger, skriv inget om den suger :)
Klockan var bara två när filmen slutade, vi såg "Kate&Leopold", min romantiska lilla Adam. Den filmen var faktiskt riktigt bra, även om vi sett den många gånger förut. Men jag tror Adam gillade sagan, han var lite lik Leopold. Han behandlade
tjejer med samma respekt. Efter filmen låg vi kvar i soffan, hans mamma, pappa och Kevin hade åkt till någon lekpark eller något sånt, och de skulle inte vara hemma på flera timmar. Det var en av de sakerna jag älskade med Adam, inte att hans föräldrar ofta var borta, utan att man kunde ligga i hans soffa i flera timmar. Vi kunde bara ligga där och prata, bara se på varandra. Ibland låg vi och stirrade upp i taket, ibland somnade vi till och med.
Ganska ofta brukade vi ligga och lyssna på musik, ibland en hel CD skiva. En kväll några veckor tidigare hade vi legat i hans säng och lyssnat på tre CD skivor. Ibland hade vi ju såklart pratat med varandra också, men att vi kunde ligga där tillsammans. Allt var så enkelt med Adam, jag behövde inte ha något smart att säga, behövde aldrig låtsas, ljuga eller skämmas. I alla fall, så låg vi kvar i soffan. Skärmen på den enorma TV:n på väggen hade blivit svart, och vi låg där i alla fall en kvart innan Adam bröt tystnaden.
"Vill du ha varm choklad, baby?" frågade han.
"Mhm, om du orkar" svarade jag, och han reste sig för att gå
ut i köket.
Jag följde efter och hjälpte till att plocka fram.
"Mhmm vad gott, vill du ha grädde i?" sa han när han smakat på oboyen vi värmt i mikrovågsugnen. Jag nickade bara till svar, smuttade lite på min. Det var så gott, han gjorde alltid så perfekt varm choklad. Adams familj köpte inte sitt oboy-pulver som de flesta familjer gör, nej, de gjorde sitt egna. Såklart använde de kakao och socker, och hade i lite grädde medans den stod i mikrovågsugnen,
men den blev alltid så otroligt god.
"You likey?" frågade han, log sitt underbara leende och ställde ner koppen på bordet. Hans blick mötte min, och jag log tillbaka.
"Me lovey" svarade jag, gjorde detsamma med min kopp och mötte honom i en kyss, en varm intensiv kyss. Jag la mina händer om hans rygg, tryckte mig mot honom, jag ville vara så nära som möjligt. Han ryckte lite på ögonbrynen, men
la sedan sina händer om min rygg också och tryckte mig hårt mot sig, jag tappade nästan andan men jag ville ha det så. Jag älskade honom så mycket.
"Vad vill du göra finaste? Promenad?" han kysste mig igen, innan jag svarade;
"Promenad"
När vi satt i parken en stund senare, även fast det var kyligt ute, höll Adam min hand. Han hade tagit den så fort han låst oss ute och tryckt den försiktigt. Vi satt på parkbänken och tittade på en mamma som kämpade med sin treåriga son som skrek efter godis och allt möjligt. Det såg ytterst frustrerande ut, den rödhåriga mamman kämpade verkligen. Adam skrattade till, mycket tyst, men tillräckligt högt för att jag skulle hört och jag vände mig om, gav honom en frågande blick och hoppades han skulle förklara, och att jag inte skulle bli tvungen att fråga ut honom.
”Jag kommer ihåg hur Kevin var för några år sedan, han var minst lika irriterande. Fast han var sötare, den där ungen … höhh”
Jag skrattade till, jag kände inte Adam då, inte som kompis men vi gick på samma skola. På skolavslutningen för några år sedan. Jag mindes hur det alltid var en unge som skrek i bakgrunden, - Kevin.
”Haha, jag minns skolavslutningarna” skrattade jag mot Adam, tog hans hand.
”Jo. Men någon måste ju skrika, haha”
”Längtar du till nian?” frågade han och tryckte min hand. Usch. Nian. Det som var än värre än skolan, det var att vi inte ens skulle gå i samma skola. Adam skulle börja ettan inne i stan, plugga natur, och pendla varje dag. Han tyckte det ska bli spännande, han som alltid hade MVG+ på alla prov, att plugga vidare. Jag tror han ville bli kirurg, eller doktor av något slag. Om man pluggar natur kan man ju bli allt säger de flesta. Att det är en bra grund.
”Utan dig? Knappast!”
”Vi träffas så ofta vi kan, vackraste” han kröp lite närmre mig, tryckte min hand igen när han sa vackraste. Det fick mig alltid att känna mig så speciell när han sa så.
”Jag vet. Men det kommer att bli såå grymt tråkigt utan dig”
”Mhm, det kommer att vara hemskt att inte se dig på lunchrasterna.
Vi kan prata på telefon, smsa, det ordnar sig sockerbit”
”Jag älskar dig Adam. Så jävla mycket. Vet du det?”
”Jag tror jag vet det. Jag älskar dig också, så mycket mer, Mickis” sa han och kysste mig.
Fan vad jag älskade honom.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | gbg_95 - 30 jan 10 - 16:25 | Aw, gulligt!
Så jäkla bra, ska läsa nästa del nu! ;) | | myandersson - 3 jan 10 - 20:14 | | älskar fortfarande (A), du skriver så att det blir verkligt typ | JessicaKarlsson - 1 jan 10 - 21:26- Betyg:  | gud va braa! ;] jag vill ha adam :*
mejla ! | | LisaHoglund - 1 jan 10 - 19:58- Betyg: | Underbart! Du har en ny läsare :'D
Maila när nästa kommer? :) | | Bruden - 31 dec 09 - 22:00- Betyg: | så bra.
mejla nästa (L) | | XTokigITokioX - 31 dec 09 - 01:16 | | *-*Jag är kär... Du skriver så bra! :D Mejla gärna nästa :'D |
|
|
|
