Nani Haole [del 9] |
Noelani:
Det var inte många timmar tills hans plan skulle lyfta. Vad gjorde han nu? Packade han eller sov han fortfarande? Jag diskade av tallrikar och glas som i trans och det var egentligen ett under att jag inte tappade något i golvet. Mitt pass närmade sig sitt slut och jag var tvungen att tvinga mig själv att inte titta på klockan. Gabriel hade sagt att han skulle vänta på mig efter mitt skift var slut.
Kvällens sista sol värmde sanden och jag lade mig ner. Gabriel smekte min rygg och suckade. Jag var fortfarande svag i kroppen efter att vi hade älskat med varandra flera gånger.
- Jag kommer verkligen att sakna dig, Noe.
Solen färgade himlen i vackra färger och dom var fula i jämförelse med Gabriel. Hans hud glittrade av sandkornen som satt fast på den och hans hår var rufsigt efter mina händer.
- Kan vi inte bara stänga in oss i en bubbla och alltid stanna där?
Min röst var tjock av tårar. Om bara någon timme skulle vi vara tvungna att säga hejdå. Det skar i mitt hjärta när jag bara tänkte det.
- Jag önskar att du kunde följa eller att jag kunde stanna.
Han kunde inte svika sin mamma eller sin dotter och jag kunde inte svika min mamma och mina syskon. Dom behövde mig och jag visste det även om mamma skulle säga att jag skulle följa honom. Gabriel lade armen om mig och drog min närmare. Mina tårar droppade ner på hans varma hud.
- Gråt inte Noe, jag lovar att vi kommer träffas igen. Jag kommer ju tillbaka hit nästa sommar.
Han tystnade och satte sig upp. Vi satt på knä mitt i mot varandra och han tittade mig djupt in i ögonen.
- Väntar du på mig? Lovar du att vänta. Jag kan ta med mig min dotter nästa år, så kan jag kanske stanna.
Jag kysste honom passionerat och kände smaken av hans tårar mot mina läppar. Jag gnuggade våra kinder mot varandra. Hans kind var sträv och mjuk.
- Jag skulle vänta hur länge som helst på dig. Lova att du kommer tillbaka.
Han drog ner mig i sanden och kysste mig nästan desperat. Ingen av oss ville behöva vänta men jag visste att jag inte skulle kunna älska någon annan än Gabriel och jag ville att det skulle vara vi två för alltid.
- Du kommer tillbaka och blir min kane?
Han nickade fast han inte visste vad det var.
- Mahalo nui loa
Han drog in ett hackigt andetag. Livet kändes så orättvist. Jag älskade honom trots hans förflutna och han älskade mig och vi kunde inte få vara tillsammans på en gång. Varje sekund jag skulle vara tvungen att vänta skulle vara en plåga.
- Noelani, vänta på mig! Jag kommer tillbaka.
- Aloha au iā 'oe
Jag log mot honom när han rynkade ögonbrynen.
- Det betyder: Jag älskar dig. Kom ihåg det när alla svenska tjejerna kastar sig runt dina fötter.
Gabriel:
Flygplatsen var full med människor och Noe höll mig hårt i handen. Min pappa kastade nyfikna blickar på oss och jag visste att jag skulle vara tvungen att berätta vem Noe var men just nu ville jag bara hålla hennes hand och känna hennes värme mot mig.
- Aloha au iā 'oe, Gabriel.
Tårarna glittrade på hennes kinder. Jag lutade min panna mot hennes och tittade henne djupt in i ögonen. Hon lutade sig lite fram så att våra läppar möttes i en lång kyss.
- Jag älskar dig.
Hon log åt min svenska, jag visste att hon förstod vad jag sa. Att hon visste att jag menade att jag älskade henne.
- Jag väntar på dig.
Hennes röst var bara en viskning, bara jag kunde höra henne. Jag kysste henne igen. Precis då ropade en kvinnoröst att alla passagerare skulle stiga på planet.
- Hejdå, Noe. Jag älskar dig.
Men en sista kyss vände jag mig och gick efter pappa och Jenna. Tårarna rann även på mina kinder.
--------------------------------------- ---------------------
Okej. HEJ.
Aloha au iā 'oe: Jag älskar dig.
Kane: Make
Mahalo nui loa: Tack så mycket.
Sry för att det tagit tid att lägga upp denna.
Har inte haft så mycket lust. MEN NU!
Lite hawaiiansk kultur, RIGHT THERE!
http://www.youtube.com/watch?v=2S6icOAX5d0 &feature=related
|
|
|
|
