Vit som snö |
Sofia hade precis varit hos sin kille Alex, och han hade berättat att om en månad flyttar han till USA, USA en evighet bort från Sofia.
Hur skulle de klara ett distan förhållande utan massa bråk, men hon älskade Alex så jävla mycket!
Men hon var tvungen att göra slut, för hon viste redan då att dom inte skulle klara att håla ihop.
Hon blev bara tokig av att lämna sin prins, hennes första riktiga kärlek.
- Vafan!! Skrek Sofia till.
Hon kände en hand på sin axel. Hon vände sig om hastigt och där stod den vackraste människan hon någonsin har sett i hela sitt liv.
Läppar röda som blod, hy vit som snö, ögonen blåa som himmelen.
Han såg ut som någon ur en serietidning eller en varelse som bara finns i drömmar.
Hon såg i hans ögon att det var något viktigt han ville henne, just Sofia.
Men han kunde lika gärna ha velat henne något illa. Han kom närmre henne och på något sätt började hon frysa, hon frös så mycket att hon darrade som ett asplöv.
Hon kunde inte få ut ett endaste litet ord. Men hon började skrika och sprang därifrån.
Hon stanade tvärt när hon hörde någon spela fiol, ljudet kom från skogen. Det var det finaste hon hade hört på länge. Hon hade aldrig tyckt om fiol musik, men det här fick henne att ändra sin syn på klassiks musik.
Hon blev så förtrollad att hon gick upp i skogen fast det var svart som aska.
Och där var han igen, vad ville han henne igentligen.
- Är du rädd? Frågade han Sofia.
- Ja! Det är ju inte varje gång man blir förföljd av en främling precis. Sofia försökte se arg ut men det gick inte. Han var för vacker!
Han gick mot Sofia, hon blev rädd men en då inte. Fast hon aldrig hade träfat honom så kände hon sig lugn.
- Du är vacker, sa han och kollade djupt in i hennes ögon.
Sofia backade ett steg och sprang ut från skogen, men hon sprang inte med rädsla utan med lycka. Men lyckan förvandlades snappt till rädsla när ett ganska stort gäng kom i mot henne. Hon hörde en mörk röst från gänget skrek:
- Oh kolla en brud!
Sofia vände sig i hopp om att han stod där, men han syndes inte till.
- Vart är han när man som mest behöver honom, mumlade Sofia. Gänget skrek och visslade på henne, de gick närmare och närmare henne. Tillslut så var dom ifatt henne. Sofia kände ett slag i ryggen och hörde några tjejer i gänget fnissa. Hon började ångra att hon stannade kvar där ute. ” Jag skulle inte ens gått hem till Alex idag ” tänkte hon. Hon blev så arg och ledsen att hon gav Alex skulden. Sofia kände ett slag i huvudet och i nästa sekund låg hon på marken. Hon hörde svagt att någon sa:
- Oh shit vad har du gjort, hon blöder ju för fan!
- Vi sticker!
Sen hörde hon inget mer. Efter en stund vaknade hon till av att hon låg i hans armar, hon kollade på hennes hand och den var täckt på blod. Men hon kom inte ihåg något som hände. Hon hörde honom säga:
- Förlåt...
The end...
Komentera gärna, vad ni tyckte var bra eller dåligt.
Gillar att skriva men ee lite osäker...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | imurfairytale - 29 dec 09 - 23:01 | | Den är kort för att den var till ett arbete till skolan...men kan kanske göra om den till en längre novell. | Twilighthyper - 29 dec 09 - 22:24- Betyg:  | Det var bra tycker jag, tycker inte alls att den var för kort, om
du skriver flera delar blir de säkert ännu bättre<3 | | missnameless - 29 dec 09 - 18:42 | Är detta en oneshot? :)
Om det var en oneshot, tyckte jag den var bra men lite kort. Du skulle kunnat dra ut den lite mer, väva in fler beskrivningar.
Om det var början på en novell, var den också bra. Lite mer beskrivningar, dock. Men annars bra :) |
|
|
|
