- Min Adam - [m/f] >Del 1< |
Och dum som jag är gör jag likadant som förra gången -.- Jag råkade klicka på skicka utan att spara det på datorn, allt raderades ;@@ Det första var bättre - HA ÖVERSEÉNDE! Och så var det två saker till då;
Bara jag som älskar Adam? :D
&
KOMMENTERA FOLKS <3
"Kom kom älsklingen" sa Adam, sträckte ut sin hand mot mig. Jag kunde inte göra något annat än le, fånga den, - jag ville inte göra något annat.
"Vart ska vi?" skrattade jag.
Adam hade dragit med mig på en picknick, eller det var det han hade sagt. Han ville visa mig något, men jag fick inte titta.
"Blunda vackraste, blunda" sa han bara, drog mig till sig så jag gick framför honom.
Jag blundade.
Han höll sina armar runt om mig, puttade mig lätt framåt, jag ville aldrig att han skulle släppa mig.
"Du kommer att älska det" viskade han i mitt öra.
Adam var perfekt lång, med mig i alla fall. Jag på mina 170 och han på sina 185. Det såg så bra ut, han passade i att vara lång. Jag kunde inte annat än älska honom för det.
"Vi är snart framme finaste" viskade han igen, puttade mig upp för vad som kändes som en kulle. Jag flinade dumt till svar. Han släppte greppet om mig, allt för tidigt, om du frågar mig, och sa med sin underbara stämma;
"Framme, vackraste"
Jag öppnade ögonen, och med den synen var det inte konstigt att munnen flög öppen och ögonen blev som stora golfbollar. Vi stod uppe på en kulle, med utsikt mot skogen åt ena hållet, och staden åt det andra. Jag snurrade runt, för att möta Adams ansikte, och såg det. Ett stort träd stod cirka fem meter bort från oss, ett stort äppelträd. Under trädet låg en filt, och en liten korg.
Så det var en picknick i alla fall, tänkte jag.
"Wow" var det enda jag förmåddes säga.
Det var så vackert, det var helt underbart vackert. Och det var för mig, för min skulle, som Min Adam hade gjort det.
"Mhm, jag trodde du skulle gilla det min lilla sockerbit" sa Adam och kom bakifrån för att hålla om mig.
"Lilla sockerbit? Haha" skrattade jag, skakade lite på huvudet, vred mig ur hans grepp och vände på mig. Nu stod vi ansikte mot ansikte.
"Du är minst lika söt som en, så, varför inte?" log Adam.
"Vad är du då?" sa jag, ställde mig på tå och kysste
honom varligt. Han la sina händer på min rygg, böjde sig lite ner, så jag slapp kämpa så mycket. Han log medan han kysste mig, och jag började skratta mitt
i kyssen. Han drog sig ifrån mig, log och sa;
"Och vad skrattar du åt då?"
"Hih" skrattade jag, kysste honom igen.
Solen gick ner tidigare varje dag som gick, sensommaren var inledd och inom två veckor skulle skolan börja. Nian. Det lät stort. Vi låg på filten, med blicken upp mot skyn. Solen höll som sagt på att gå ner och det var mycket vackert. Vi hade redan ätit upp jordgubbarna och druckit upp saften han tagit med.
Min Romantiska Lilla Adam.
"Vad tänker du på, sockerbit?" Adam bröt tystnaden, inte mig emot. Jag skulle ha kunnat sitta och lyssna på honom i flera timmar i sträck. Hans röst var så underbar.
"Ehm" svarade jag. Jag visste inte vad jag skulle svara, men som tur för mig, fortsatte Adam;
"Jag tänker på en sak jag skulle vilja göra" svarade han.
Hans blick letade sig till mina ögon, och han la sig på sidan och stödde huvudet mot sin hand.
"Vaddå?" undrade jag.
Hans hand höll min, i ett stadigt grepp och han tryckte den lätt.
"Jag skulle vilja föreviga oss, vackraste" svarade han, lämnade fortfarande inte mina ögon med blicken.
"Jag ... ehm, jag fattar inte riktigt" sa jag lite smått förvirrad.
Föreviga? Vad är det?
Men han svarade inte, utan reste sig upp, utan att släppa min hand dock. Jag följde helt enkelt med upp.
"Vaddå?" fortsatte jag, lite ängslig.
Menade han sex? Här? Var det att föreviga? Ville han ha sex?
Som om han hört mina tankar, log han mot mig med sitt underbara leende, och sa;
"Jag vill rista in oss i trädet. Föreviga oss"
Utan ett ord gick vi båda fram till trädet, Adam tog fram sin fickkniv och började mycket långsamt och ytterst noggrant att karva ut ett stort hjärta med våra namn i, med ett hjärta emellan. När han var klar släppte han kniven till marken, det var så tyst att det hördes en liten duns, vände sig mot mig. Adams ögon var så vackra i solnedgången, han var så vacker. Han var på vippen att säga något men innan han hann göra det böjde jag mig upp, med ett grepp om hans nacke och kysste honom. Intensivt, hårdare och mjukare på samma gång.
Det var som vår första kyss igen, två månader tillbaka, fast bättre. Och nu var vi förevigade. Det verkade som om ingenting kunde göra min dag, mitt liv, så mycket bättre än så här.
ADAM <3 MICKIS
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | blackgirl - 3 feb 10 - 18:43 | ooh mysig
känner att jag ligger lite efter nu när du har lagt ut sjutton delar och jag har bara läst prologen och del 1
hahaha
ha de
jag skulle kunna göra samma sak sak som gbg_95 om jag inte hade prov imorrn | | gbg_95 - 30 jan 10 - 16:18 | Åh, ska sitta framför datorn hela dagen och läsa alla delar du har lagt ut! :P
Spännande och sjukt bra! | | myandersson - 3 jan 10 - 19:59 | | jag älskat :D | | Bruden - 31 dec 09 - 21:54 | fint.
gulligt :) | | aspiration - 30 dec 09 - 18:30 | jag är inte kär i adam, jag är kär i min anton och han är minst lika mysig som adam fast verklig. mmmh! haha förlåt. jag är bara lite kär (a)
bra skrivet. mysigt :) | Twilighthyper - 28 dec 09 - 19:39- Betyg:  | | Jättebra! Mejla nästa, please...? | | LittleHoney - 28 dec 09 - 17:52- Betyg: | jättejättebra :)
kommentera mina noveller lr dikter också. |
|
|
|
