Jag kunde lika gärna vara asfalt.
vem är den som ägnar marken man går på,någon tanke?
Vakenheten för mina vilsna tankar
vilar bland blad och blod vid huvudkudden.
Jag har skrikit om längtan
om döden och ljuset
och betraktat den skrivna sanningen.
Men i detta nu drar visionerna,
kalla som is,
med vindarna bort
och lämnar mig där ensam.
