Våldtagen [Del 17] |
Sådär, sorry att det tagit sådan tid. Jag tänker avsluta denna novell så det blir bara en till efter den här.
Jag och också ledsen över att den är så kort emn om ni har tur så kommer jag lägga upp en till redan i dag.
Jag tänker heller inte längra mejla någon igen så ni får själva hålla utkik efter sista delen.
Allt hade stannat. Klockornas visare slutade att röra på sig. Servitören hade stannat mitt i en rörelse. Fåglarna stod orörliga i luften och vågorna hade frusit till is. För mig fanns bara Tobbes ord.
Jag stirrade på honom med uppspärrade ögon. Kunde inte tro på vad han hade sagt, vågade inte.
Varför? Var han inte på min sida? Han hade sagt att han inte skulle ringa polisen.
”Varför?” Jag kunde inte få fram något mer och mina ögon lyste av shock.
”Men det är bra, förstår du inte det? Hon kommer inte kunna gör dig illa igen.” Försiktigt la han sin hand ovanpå min. Jag drog åt mig handen och reste mig så häftigt att stolen välte omkull.
Samtidigt som stolen träffade asfalten började tiden gå igen. Isen var bruten och allt återgick till sitt normala. Självklart så hade ju tiden inte stannat. Men för mig kändes det så. Allt hade bara blivit stilla.
Jag sprang ifrån fiket och ökade takten ännu mer när jag hörde Tobbes rop bakom mig.
Mina ögon tårades men jag kunde inte avgöra om det var ifrån vinden eller om jag grät.
Jag sprang vidare och några gånger höll jag på att ramla eftersom jag hela tiden sprang in i folk.
Mina lungor brände och skrek efter syre men jag pressade mina ben att springa fortare.
Tankarna virvlade runt i huvudet utan att jag kunde få kontroll över dom, men en mening hade fastnat och repeterades om och om igen i mitt huvud ”Jag kommer att döda dig om du berättar något. Långsamt kommer jag att döda dig” Det var något morsan hade sagt för längesedan. Plötsligt snubblade jag till och föll framstupad ner på marken. En smärta på armen och händerna när huden skrapades upp mot asfalten. Jag satte mig med ett stön upp och såg att jag befann mig vid utkanten av stan vid den bro som markerade början.
Solen höll på att försvinna bakom stora regnmoln och inom några minuter kunde man inte längre se den blåa himlen. En vind blåste igenom mina tunna kläder och fick mig att rysa till.
Regnet var på väg. Om bara några minuter, sekunder. Och där. Där föll den första regndroppen. Den landade lätt på min panna där jag satt med ansiktet vänt mot den mörka himmelen. Snart vräkte regnet ner och jag blev snabbt genomblöt. Fort tog jag mig upp på fötter igen och började, utan att tänka, springa mot bron framför mig. Det är en hög bro. Jag tror den byggdes för ungefär två år sedan. Trafiken susade förbi nedanför i snabb fart. Alla ville hem till sina nära och kära. Alla ville hem för att vara med sin familj. Mörkret föll snabbt nu och staden och trafikljusen lyste upp det mörka något. Jag gick fram till ena broräcket och satte mig försiktigt på det, med benen dinglandes ut mot ingenting. Mina andetag var tunga och jag kunde inte avgöra om det nu istället var regnet som rann ner för mina kinder.
Jag märkte att någon annan kom upp på bron och ställde sig bakom mig men jag orkade inte vända mig om för att kolla något jag redan visste. Tobbes andhämtningar var lika snabba som mina men han sa ingenting.
”Om jag hoppar, dör jag. ”mina ord var tysta men klara trots gråten.
”Hoppa inte då”, blev hans svar och hans röst var lika låg som min.
”Jag kommer att döda dig om du berättar något. Långsamt kommer jag att döda dig. Det var vad hon sa för länge sedan. Hon kommer hålla det löftet, hur lång tid den än tar för att bli fri.”
”Jag kommer att skydda dig, hon kommer aldrig mer att röra dig.” Hans rösta var bestämd.
Det började regna mer och vattendropparna stack i ansiktet som nålar. Smattrandet dränkte allt annat och skymde sikten. Regnet dränkte Tobbes ord så att jag inte kunde höra vad han sa. Jag vred på mig så att jag kunde se honom men i samma ögonblick som jag gjorde det gled min hand på räcket och jag tappade balansen.
Ett ögonblick var allt som krävdes. Ett ögonblick i oklarhet. Så bräckligt livet var.
Så, nu vill jag ha komentarer^^
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Rowsanallen - 26 jan 10 - 17:30 | | Skit bra! | | Sansan - 5 jan 10 - 14:50 | | mycket bra ! :) | | Pindourella - 1 jan 10 - 14:54 | | sjukt bra ! :D <3 | Matildaaaz - 28 dec 09 - 09:16- Betyg:  | Shit,helt sjukt bra. Du skriver så himla bra.
Nu måste jag läsa nästa. |
|
|
|
