[m/m] Morgondagen är aldrig långt borta 'del 27' |
Nu har jag varit sådär dålig igen :/ OCh sluta bråka om Liam i kommentarerna XD Inte bra
Mario är min Liam är MP3s så jag bestämmer >.< Kolla länkarna längst ner och kommentera ;)
Liam Strand
Volmar, det var så gubben hette som Liam precis varit på besök hos i husvagnen. Egentligen hade det varit en dålig ide, så mycket visste han. Men av någon outgrundlig anledning saknade han sitt hem så mycket att han trott att det skulle kännas bättre. Det gjorde det inte, det kändes som att han svikit precis alla han åkt dit med, till och med Julia även fast han hatade henne. Hatade var ett starkt ord så han ångrade genast tanken, nej han hatade inte Julia. Däremot ogillade han Julia tack vare hennes sätt att bete sig mot människor, så var det.
Volmar, vilket namn egentligen, Liam var inte säker på att man ens kunde heta så. Sonen hade inte ett bättre namn, Akim. Liam förstod inte varför hans föräldrar inte döpt honom till Joakim, eller nått annat mer normalt. Men han skulle väl inte prata om normalt, han var inte så normal av sig han heller. Men ett namn som var det hade han i alla fall, även om det var fult.
När han klev ur den varma husvagnen kändes det faktiskt som att det var kallt ute, med tanke på hur varmt det varit där inne. Han förstod inte hur någon kunde bo sådär utan att avlida, de kanske hade korsdrag under nätterna.
Så fort han fick syn på Mario försvann de där tankarna och samvetet kom ikapp honom. Han visste inte riktigt vad han gjorde med Mario egentligen, det var bara fel. Men han kunde inte hindra sig själv från att gå fram till Mario. Det krävdes inte mycket för att räkna ut att Mario visste vad Liam gjort där inne. Med tanke på Mario inte ens svarade på hans hälsning utan bara frågade rakt ut vad han hade gjort.
”Det vet du redan” Vad försökte Mario göra egentligen? Först ge honom dåligt samvete och sedan släta över det med att kalla gubben snygg. Han var långtifrån snygg, det var för guds skull en hårig tysk med ölmage och svetten rinnandes i pannan så fort han försökte få ner byxorna. Liam var tvungen att fråga om det verkligen stämde. Men tydligen så hade Mario menat Akim och inte Volmar. Liam flinade lite åt namnet men var noga med att Mario inte skulle se det.
”Jag ska gå på promenad?”
”Blev du ledsen?”
”Nej”
Liam visste att Mario ljög, vad han inte visste var varför. För Mario var väl ändå inte kär i Liam eller så. Det kunde han inte vara, Liam var ful och hade ingen personlighet, om man bortsåg från att han grät hela tiden, men det räknades inte som personlighet. Om det nu skulle vara så att Mario var det (Vilket Liam ansåg var högst osannolikt, även om han gillade att leka med tanken) så fick han inte det. Liam hade inget att erbjuda, absolut ingenting, han hade hyrt ut sig själv så många gånger att han inte ens kunde erbjuda sig själv utan att klassa som begagnad och inget att ha. Men nu när åkt hemifrån, och han kunde låssas att han var någon annan. Men det hade han också sabbat genom att låta en tysk gubbe vid namn Volmar ha sex med honom. Nej det var ingen ide, dömt till ensamhet och tanken störde honom inte ens.
Liam bara satt där och tittade efter Mario och Alice som försvann ut på vägen. Det skulle ju vara han som gick bredvid Mario, men det var på grund av honom som de gick där. För att Mario brydde sig om honom tillräckligt mycket för att påverkas av allt idiotiskt som Liam faktiskt gjorde. Om möjligt så var han världens sämsta människa, eller han var ingen människa ens, han var något annat. Ett djur kanske, en gam, det var han som bara, nej ingen gam. Liam orkade inte tänka mer, han var värdelös, så det fick duga.
”Kom, fotboll” Kim slet upp honom från trädet och verkade strunta i att de faktiskt saknades ganska många och att det inte var direkt roligt att spela med fyra personer på plan. Därför stod Liam mest och glodde medan Kim och Julia höll på att slå ihjäl varandra över bollen. Liam gissade på att det inte var bollen de ville åt utan att skada varandra.
När Liam fick syn på Mario sken han upp, men bara för att bli nedslagen igen. Mario gick rätt in i tältet, vad gjorde han där egentligen? Det gick en stund och alla verkade vänta på att han skulle komma tillbaka, men inget hände.
”Jag hämtar honom” Kim for iväg mot tältet och det tog inte så värst lång tid innan Mario gick emot dem. Han såg ganska glad ut, konstigt nog. Han kanske hade ändrat sig på promenaden och bestämt sig för att Liam inte var något att ha. Om så var fallet så gjorde faktiskt Mario rätt i det, men Liam kunde inte låta bli att känna sig lite övergiven.
För att distrahera sig själv bestämde sig Liam för att följa reglerna och spela som det skulle gå till, med fötterna.
”Heja Liam” Han kunde höra Alice uppmuntrande skrik med kunde inte riktigt koncentrera sig på dem. För rätt som det var dinglade han flera decimeter i luften och blev snurrad. Av ren förvåning satte han krokben för Mario och åkte i backen.
Liam kunde inte låta bli att skratta, inte heller kunde han låta bli att lägga märke till det lilla födelsemärke som satt snett under Marios ena öga. Han bestämde sig för att tycka om det, det passade Mario på något sätt.
”Mario, va fan” Så försvann den lilla tyngden från Liam och han kände sig sådär övergiven igen, fast denna gång var det Julias fel. Precis som förra gången tog spelandet slut ganska snabbt. Antagligen för att Kim tröttnade på Julia och Alice klagade på att hon var hungrig. Så satt de där och åt igen Liam tyckte det var helt okej tills det började åska. Han gillade inte åska, det var obehagligt och luften förvandlades från frisk till kvav, nästan så att det blev svårt att andas, inget som undgick Mario såklart.
Liam glömde bort åskan och blev full i skratt när Alice höll på att retas med Julia. Han förstod inte riktigt hur Alice orkade behålla lugnet när det kom till Julia. Men uppenbarligen var det inte alls svårt för henne. Vilket gjorde allting betydligt roligare för Liam, men han avbröt skrattet nä en blixt lyste upp hela himlen som förvandlats till gråaktig och inte alls inbjudande. Så försvann Julia och hennes kompis också, men Alice stannade. Spelade lite munspel och drog historier om Indien. Om de var sanna (vilket inte lät så troligt) gav hon Liam en till anledning till att vara avundsjuk. Han blev faktiskt avundsjuk av att bara titta på henne och Mario.
Alice försvann mot sitt tält och Liam ville inte heller vara kvar där ute. Det började bli kallt och Liam hade ingen tröja på sig.
”Varför gjorde du det? Alltså… med en tysk, här?”
Liam kunde inte svara på det, han hade inget svar, åtminstånde inget som skulle duga. ’Jag vet inte’ dög inte som svar, men det var det enda han hade.
”Gamla vanor” Det var det bästa han kunde komma på som inte var en fet lögn. Han längtade ju hem, lite i alla fall och det han gjort med tysken, var det han gjorde hemma. Det var som att ta med sig hemmet på semestern ungefär.
Mario väckte honom från tankarna med att föreslå kortspel, Liam gick snabbt igenom spel i huvudet och insåg att han inte kunde så mycket mer än finns i sjön. Även om han kunde reglerna brydde han sig inte om dem. Som alla fuskat i fotboll fuskade han i finns i sjön tills Mario kom på honom, då skämdes han lite.
”Hur är din mamma?” Liam kunde inte låta bli att fråga, även om han visste svaret, såklart hade han världens bästa. Om man jämförde med hans så hade alla världens bästa mamma, han hoppades bara att hon var bättre mamma till syskonen. De syskon som Mario såklart också var tvungen att fråga om. Men detta var faktiskt Liams frågestund och inte Marios, därför ville han inte prata om det så han sa inte så mycket mer. Däremot kände han sig smått nyfiken när Mario krånglade av kläderna, men antagligen hade han kalsongerna kvar på. Liam däremot, han drog av sig badbyxorna och struntade i att han inte hade något under, Mario skulle inte se något ändå. Om inte Liam ville att han skulle det, fast ville han nog, kanske. Eller inte direkt glo, men ja, det gick inte att förklara.
”Berätta om Erik”
Liam höll andan ett par sekunder och övervägde i huvudet om han ville det eller inte. Helst inte, men detta var ju faktiskt Mario. Mario gick att prata med, det visste han och han hade faktiskt inte pratat med någon om Erik. Aldrig, inte på fyra år, därför kanske det var dags nu.
”Det första han sa till mig var…” Liam harklade sig lite för att få rösten att låta mer som Erik, en aning ljusare.
”Följ aldrig med de som är dumma nog att de vågar visa sig utanför bilen” Han tystnade, länge hade han funderat på vad som menades med det, men nu visste han för Erik hade berättat.
”Varför just de som kliver ur bilarna?”
”Det finns vissa, som åker och aldrig mer kommer tillbaka” De pojkar som följde med, just de övermodiga. De som klev ur bilen och praktiskt taget släpade in pojkar i bilen, en efter en. Vissa stretade emot och lyckades komma undan, medan andra var så desperata att de chansade.
”Varför kommer de inte tillbaka?”
Liam undrade om Mario var trög eller nått, om de fick välja skulle de komma tillbaka. Vissa av dem gjorde det, andra inte.
”Dödade, kidnappade till sexslavar, vidaresålda” Liam ryckte på axlarna, hur skulle han kunna veta? Han var inte en av de där som följt med och han hade inga planer på att göra det heller. De låg tysta en stund, ganska länge innan Liam öppnade munnen igen.
”Jag skulle aldrig klarat mig utan honom, och ändå är det han som inte klarar sig” Liam kunde mycket väl förstå om Mario inte förstod den meningen som var ganska osammanhängande, men det fanns inget bra sätt att förklara det på. Det kändes konstigt att prata om Erik, men inte hälften så jobbigt som han trodde att det skulle vara. Men han vände ändå ryggen mot Mario en stund, det var lättare att tänka när Liam inte tittade på honom.
Marios arm däremot fick Liam stå ut med, och handen som vilade mot hans bröstkorg. Det kändes också konstigt, allt var konstigt när det kom till Mario. Känslan som han aldrig känt förut när han legat så där nära Mario var extremt konstigt. Det pirrade i kroppen på honom, något han aldrig känt förut. Mest kittlade det i magen, men det var knappast det enda stället.
Liam funderade en stund innan han petade ner Marios hand. Mario verkade inte alls vara med på noterna. Så han tog i lite mer, men nej, sov människan eller?
Liam vände sig på rygg och log lite osäkert innan han övergick till en lite mer frustrerad min och tryckte Marios hand längre ner. Mario rynkade ihop ögonbrynen och tittade ner i sovsäcken. Underbart han var bara tvungen att göra det pinsammare än vad Liam redan tyckte att det var. Här försökte han, på något sätt (han var inte säker på hur man gjorde) att stöta lite på Mario, så fattar han ingenting. Liam hade ju herregud byggt ett tält i sovsäcken med bara en tältpinne. Till råga på allt började Mario fnittra, Liam visste inte riktigt hur han skulle reagera då.
Det enda Liam kom på att göra var att tjura ihop och vända sig om, så att tältet skulle rivas. Men Mario hindrade honom med mjuka kyssar på halsen som hamnade längre och längre ner. Den där pirriga känslan blev bara värre och Liam ville bli av med den, den var irriterande och för honom, helt okänd. Precis när Mario hade nått destination Liams enda tältpinne, drogs dragkedjan ner och Julias huvud tittade in. Liam böjde ena knäet så att Mario inte skulle synas. Just snyggt att bli avsugen när killens flickvän tittade på.
Liam försökte knacka Mario på axeln för att få honom att lugna sig lite.
”Vart är Mario”
”Vet inte” Liam pep och knackade hårdare på Mario för att få honom att sluta, samtidigt som han inte riktigt kunde ligga still.
”Va fan? Ligger du och runkar?” Julia lät äcklad, men det var bättre att hon trodde det, för om hon visste att Mario var där nere med både tunga och händer skulle hon inte bli allt för glad. Han kunde till och med känna Marios andetag mot magen, de som var lika oregelbundna som hans egna.
”Får man inte det?” Liam gjorde inte annat än att hata Mario nu, eftersom att han gissade på att Marios oregelbundna andetag berodde på att han skrattade. Och roligare blev det när Liam inte orkade hålla sig längre.
”Men vart är han då? Du såg honom sist” Liam höll upp ena handen och tryckte huvudet mot kudden samtidigt som ryggen kröktes en aning.
”Säg inte att du kom nu, i sovsäcken”
Om det vore så att Liam varit lite modigare hade han sparkat till Mario nu men det gjorde han inte.
”Sa jag det skulle jag ljuga. Han kanske badar” Han lät nästan lite förolämpad och Julia gick därifrån.
”Fan ta dig” Mumlade han och Marios huvud dök upp igen, han skrattade fortfarande. Liam såg absolut inget roligt i det hela.
Efter en stund kunde inte Liam låta bli att dra lite på munnen han heller. För lite roligt var det ju, ännu roligare om hon upptäckt Mario. Den där jobbiga och pirriga känslan var i alla fall borta, men den kom tillbaka lika snabbt. Bara för att Liam inte kunde låta bli Mario, han ville låta bli, men han kunde inte. Han suckade hjälplöst och fingrade på Marios kalsonger. Detta skulle han verkligen få igen för senare.
”Liam”
Liam ignorerade Mario, han ville inte veta vad det var Mario hade att säga. Säkert något i stil med att de inte borde göra något mer. Så långt hade Liam redan tänkt själv, utan hjälp från Mario. Istället tog han tag i Marios väska och rotade lite i den. Om någon tog med sig kondomer till skogen så var det Mario, helt klart. Mycket riktigt hittade han dem också. Han tittade lite tveksamt på dem, de var ju alldeles för stora för honom i alla fall. Kanske inte alldeles med glida av skulle de göra.
”Erik sa att man inte skulle köra utan” Nickade han och kröp ner i sovsäcken.
Om Liam någonsin fantiserat om hur Mario såg ut under alla kläder så var det inget han kunde gissat där. Stor var antagligen en underdrift, kanske inte världens längsta, men grov. Liam kände hur han blev röd om kinderna av bara tanken.
Liam la sig med ryggen mot Mario igen, men denna gång av en helt annan anledning. Han märkte att Mario tvekade lite så han tryckte sig mot Mario för att få igång honom lite. Skillnad på Mario och tysken var det i alla fall. Synd bara att de inte hann börja innan Julia stack in huvudet igen.
”Jag hittar honom inte, han är inte…” Julias mening avbröts.
”Vad håller ni på med?”
”knullar” Liam hörde hur den där piprösten kom tillbaka, blandat med lite grymtande och en hel del stönande. Mario gick inte att jämföra med någon av de andra som han varit med. För till skillnad mot dem var Mario det bästa han varit med om. Däremot trodde han faktiskt att Mario skulle bli arg för att han sagt att de knullade. Men tvärt om så började han faktiskt skratta, mitt i allt. Så himla opassande men Liam hade faktiskt varit ganska opassande själv.
Jag försökte i alla fall :( är inte så bra på ritplatta xD
http://media1.stallet.se/SE/photos/45/82/747 8245.jpg <--HAHA seriöst, retas inte Liam ÄR ful...inte mitt fel
http://media1.stallet.se/SE/photos/47/82/74 78247.jpg <-- Mario HAHA han är inte så ful på riktigt xD
http://media1.stallet.se/SE/photos/48/82/747 8248.jpg <-- Allmänt HAHA på Liam xD
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Wiihu - 9 feb 10 - 20:22 | | Skitbra :D Kan inte se bilderna bara..>.< | addictedXO - 29 dec 09 - 21:33- Betyg:  | | fyfan vad ja skratta åt julia xD men gud va du är bra :o mejla! | | Mp3 - 28 dec 09 - 01:15 | SVBRSSFXVBNJGDZFXVBNTF <--- jag avlider.
Åhåhåhå <3
(Liam är min du skriver skitbra och våga inte säga att Liam är ful för han är min). |
|
|
|
