- Min Adam - [m/f] >PROLOG< |
Asså shit vad irriterad jag var, typ en timma sedan. Jag skrev dubbelt så långt, dubbelt så bra osv osv ... Jag är HELT färdig, klickar på "Skicka" eller vad det nu står och så kommer det upp "Du måste vara inloggad för att kunna skicka den här sablans SKITEN!" Men här kommer den iaf ... Prologen ^^ Hoppas ni gillar, och nu (01.27) får jag ÄTNLIGEN sova!Jag gick upp halv nio imorse ... Aja, nu ska jag sluta pladdra. Gilla eller stick.
KOMMENTERA FOLKS! <3
Det enda jag kunde tänka på var hur otroligt försiktig han var. Han verkade till och med osäker, fast än jag visste han var erfaren.
Min Adam.
Allt var helt sagolikt med honom. Vi var en kärlekssaga, Adam och jag. Vi hade kommit förbi, "Det var en gång" men inte kommit fram till, "Och så levde de lyckliga i alla sina dagar" ännu.
Allt med Adam var perfekt.
Hans grova händer, jag minns dem så väl. De smekte mig långsamt, så ömt och försiktigt. Det pirrade alltid i magen när han gjorde det. Och hans grön-grå-blå ögon. Hans melerade drömska ögon, jag minns hur de såg på mig så oroligt vår första gång. Han ville så gärna inte göra mig illa, skada mig. Men tänk, att det är sådant killar är bäst på.
"Är du helt säker, finaste? Vi kan vänta. Jag väntar på dig gumman. Jag gör allt för dig" sa han, höll om mig hårdare.
Vi satt i hans säng, han med högerarmen runt om mig och jag nästan liggandes i hans famn. Jag ville aldrig röra mig.
Min Adam.
Orden i mitt huvud lät utsökta, jag ville röra vid dem. Säga dem, högt. Jag smakade lite försiktigt;
"Min ..."
Min Adam.
"Min Adam" min röst vek sig inte när jag sa det, och jag kröp ut lite till, vände mitt huvud gente mot hans. Han försökte lista ut vad jag tänkte, jag såg det på hans ansiktsuttryck. Han bet sig försiktigt i läppen, och han drog ihop ansiktet på ett mycket gulligt sätt som fick hans panna att rynka sig. Jag småskrattade åt honom, och han log mot mig istället.
"Jag vill" sa jag sedan, mycket självsäkert.
Åter igen fick han sitt osäkra, fundersamma uttryck i ansiktet, och jag, ytterst långsamt, lyfte på huvudet och pressade sedan mina läppar mot hans. Han besvarade inte genast kyssen, utan placerade först händerna på mina axlar för att skjuta bort mig, men jag la mina armar runt om hans nacka, kröp upp och satte mig gränsle över honom. Han besvarade kyssen. Jag kände hur han gläntade på min mun, hur hans varma, underbara tunga letade sig in för att sedan börja brottas, varsamt, med min. Hans andetag blev djupare, lite snabbare när jag lät mina händer glida längst hans rygg, och sedan över hans bröst.
"Finaste, vi behöver ..."
Han hann inte avsluta innan jag kysste honom igen. Min Adam kysste mig tillbaka, och jag önskade, jag önskade så mycket att ingenting aldrig skulle förändras. Dessvärre så är det ju så att precis som man aldrig får vad man önskar sig på Julafton, får man aldrig som man vill med någonting annat är i livet heller.
Om det hade funnits ett sätt att antingen spola tillbaka tiden, eller stanna den, - då hade jag gjort det.
Min Adam.
Om jag hade kunnat hade jag gjort det, "last forever".
Om jag hade kunnat.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | yllop - 7 jan 10 - 15:53 | | oh jätte bra!! | | myandersson - 3 jan 10 - 19:53 | | omg va bra. !!! jag älskar deeeeeeeeeeen... | JessicaKarlsson - 27 dec 09 - 14:35- Betyg:  | ja de va bra.. :))
mejla! | | LittleHoney - 27 dec 09 - 11:13- Betyg: | väldigt bra skrivet.
väntar på del 1 :)
kommentera gärna mina noveller eller dikter.^^ | | aspiration - 27 dec 09 - 01:58 | detta var vackert
maila gärna när nästa del kommer :P |
|
|
|
