Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Forum

slutet av livet/ dödsönskan

Alla ni
som önskar att möta slutet av livet

är det en seriös önskan?

(själv vill jag bara känna smärta, men jag vill inte dö, även om mina dikter ibland antyder det...)

hur är det för er, med dödsviljan?
(självklart hoppas jag att ni inte inte har någon dödsönskan...)

tänker ni på slutet av er smärta?
tänker ni på er familj som kommer sörja er?

(många har det här temat i dikterna (eller antydan i dikterna).)

ha en skön jul
johan

/johan
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Albarello - 4 jan 10 - 01:02
TACK
Otroligt intressant att höra vad ni tänker om den här frågan
smärtsam och angelägen
Tiggarflikkan - 29 dec 09 - 18:40
Givetvis har jag velat dö. Hur seriöst vet jag inte, jag har inget direkt att jämföra med. KAn väl säga att i höstas förra året var det värst. Då var jag rätt seriös med mitt tänkande. Kunde inte vara i ett rum om jag inte kunde komma på ett endaste sätt att dö på.
Sedan har jag sedan femman planerat mitt självmord och alla självmordsbrev och så vidare, men det har väl inte alltid varit så jätteseriöst.
Numera är jag rädd för att dö. Vill inte missa allt, jag har just insett att man ens kan vara nöjd över livet. Lyckan är ingen illusion.
ReaperDucklin - 28 dec 09 - 01:39
Livet är underbart, vackert, smärtsamt och fruktansvärt
Men det är värt det.
Till och med när det är svårt.
Man måste helt enkelt bara lära sej att värdera de vackra ögonblicken mer än de sorgsna
DracoLove - 27 dec 09 - 21:58
Jag vill egentligen inte dö, inte än i alla fall.
Men vill dö innan jag blir för gammal ändå, för kommer inte kunna stå ut så länge.
// Polly
smuttsigflicka - 27 dec 09 - 21:31
Jag vill träffa min mamma igen.
Så ja, jag vill dö.
Men såklart kommer det stunder då
jag absolut inte vill dö, då jag får
ångest för döden.

Men för det mesta, ja tyvärr.
jag_gillar_z - 27 dec 09 - 18:02
Jag skulle aldrig vilja dö, jag värderar livet för högt för att kunna tänka på sånt.
Men ibland är jag så rädd för det tomma, svarta efter döden (så som jag tänker det)
Så jag börjar gråta för mig själv, men jag har verkligen inte någon dödsönskan. Jag säger som thisismee, för feg.
Men döden kommer förr elr senare, så vrf tänker folk så mycker på det?
Varför inte leva livet? Ist för att förstöra livet med massa dödstankar!
men vissa har det svårt, jag förstår, men att ta livet av sig hjälper inte. Det är bara som att det onda har vunnit, den gav dig så mycket smärta att du inte orkade mer.
MEN AJA, NU SKA ALLA LEVA BRAAA Å INTE HA DÖDSTANKAR!:D
Ifos95 - 27 dec 09 - 16:58
Jag säger som Thisismee, jag är för feg för att dö.
Eller kanske vill jag leva för mycket. Men det finns såklart tillfällen då jag tänker tanken "Jag vill dö nu" eller "Kan jag inte få dö nu?", men det är aldrig särskilt..genomtänkt.
hanochhon - 27 dec 09 - 13:20
Jag vill inte dö. Absolut inte. Ibland känner jag så klart
att jag vill komma bort härifrån, men jag skulle aldrig klara
av att ta självmord. Tänker på hur mycket min familj och mina
vänner skulle sörja, speciellt eftersom de inte har någon aning
om varför jag tog självmord. (De har alltså typ inte läst ngr
av mina dikter och vet inte riktigt vad som pågår i min hjärna)
Men jag älskar livet otroligt mycket ibland, och jag älskar
min familj och vänner, så det skulle bara kännas som ... slöseri.
Läste ett citat en gång som jag diggade rätt mkt :
Jag är inte rädd för att dö, jag vill bara inte vara med när
det händer :D
vadsynd - 27 dec 09 - 13:01
jag är så extremt rädd för att dö, det är tanken på att dö som ger mig den största paniken.. så jag försöker att inte tänka på det. har inte alls någon dödslängtan eller så., när det blir för jobbigt önskar jag bara att jag kunde få försvinna ett tag, men aldrig dö, även om jag självklart ibland tänkt att allt vore mkt bättre om jag inte fanns. usch.
saraarbast - 27 dec 09 - 11:28
Alla människor säger väl mågon gång i livet att dom vill dö för att ens liv helt enkelt är för smärtsamt. Eftersom alla människor har motgångar och medgångar så är det just så. Jag har aldrig varit seriös när jag har tänkt det, men nog har jag tänkt "världen skulle vara så mycket bättre om jag inte fanns här för att förstöra allting", det tänker jag varje gång jag hamnar i bråk med någon, varje gång någon sårar mig så kommer dom upp. Och i sexan och femman var nog allting värst, men också i åttan. I mellanstadiet mådde jag sjukt dåligt för att det var då jag började med min slöja och jag vart utfryst av allt och alla. I åttan var det inte det att jag inte hade några kompisar, men det var en sak som förstörde hela året för mig, eller "en sak", snarare många saker. Så jo, jag har tänkt dödstankar, men aldrig varit seriöst. Jag skulle aldrig kunna ta självmord.
NadaZero93 - 27 dec 09 - 11:11
vem har inte tänkt på att dö? det skulle vara så lätt! men har aldrig modet. har väl inte mått tillräckligt dåligt än.
Jive - 27 dec 09 - 02:15
jag har balanserat mellan livet och döden alldeles för många gånger: skurit lite för djupt i handlederna, blandat fel piller med fel alkohol och så har jag stått vid broar och tågperronger och tänkt på att hoppa. en gång hoppade jag också, men jag ville det nog inte tillräckligt mycket. jag tror att jag aldrig ville dö, jag ville bara gömma mig från smärtan. det var lättare att dö från den än att besegra den.
men nu har jag besegrat den. tack vare min bästa, och enda, vän. innan hon plåstrade om mina såriga handleder och innan hon kramade mig så där ömt har jag stått själv i livet. jag hade ingen vän, ingen familj (jo, men jag ser dem inte som en familj) och ingen tillit. på något märkligt sätt tog hon sig under huden på mig och öppnade mitt hjärta. jag är så otroligt tacksam för det.

så ja, på de flesta frågorna. ja, min dödsönskan var nog seriös. ytligt seriös. tänker man djupare var den nog inte det. och ja, döden hade inneburit slutet av min smärta. men nej, jag tänkte aldrig på min familj och deras känslor. de har aldrig visat att de tänker på mig och mina känslor.

kram!
aspiration - 27 dec 09 - 01:45
albarello: det låter sant. hm, jag överanalyserar allting och det blir bara jobbigt till slut. men i lagom mängd är det säkert en bra egenskap ahah :P
Albarello - 27 dec 09 - 01:32
aspiration - erfarenhet och visdom är nog inte samma sak. En person kan leva i 100 år och inte inse saker som en annan person inser på 1 år...
du låter skarp och analytisk... fortsätt med det tänket så blir livet lite lättare att hantera =)
aspiration - 27 dec 09 - 01:11
haha tufft att jag låter vis! men livserfarenhet kan inte räknas i år, eller..? :S :)
Albarello - 27 dec 09 - 01:05
aspiration - det du skrivet låter väldigt vist och sant =)
jag tror det är ord som man bör komma ihåg, och repetera.
bra sagt!!!
Albarello - 27 dec 09 - 01:03
bluesky - det låter som att du har fått klättrat uppför ett fruktansvärt berg.
jag är imponerad!
(jag förstår att mönster finns kvar, människors hjärnor ändras inte så snabbt när det gäller såna här frågor)
hoppas du fortsätter att använda din styrka bluesky!!!
aspiration - 27 dec 09 - 01:00
albarello: svagheten är aldrig större än att man kan övervinna den, bara man låter sig själv förlora ibland. så känns det iaf efteråt, när man har lyckats läka stora delar av sig själv igen. det är verkligen svårt, att kunna läka. men jag tror ändå man måste försöka fortsätta med livet, hur lite man än vill ha det. vi har väl trots allt fått det av någon mening? och pengar hjälper ingenting, bara det att man behöver pengar för att kunna flyga härifrån..
bluesky - 27 dec 09 - 00:55
Jag tänkte begå självmord när jag var tolv, eftersom jag var utfryst, hade dåligt hemmaliv, dåligt självförtroende, och var djupt deprimerad och fick ingen hjälp. Jag sa till mig själv att om det inte blev bättre när jag bytte skola skulle jag dö... men det blev bättre.

Just då höll jag mig i livet, och hade gjort det ett bra tag på grund av min familj. Jag kunde inte orsaka dem den smärtan, men samtidigt så kände jag att jag skulle skada dem lika mycket om jag fortsatte leva, för jag mådde så dåligt.

Hade i flera år (fram tills jag var 15 (är nu 17)) efter det tanken att "jag vill inte leva det här livet, men jag vill inte dö".

Började först när jag fyllde 16 att ta itu med allting, och nu mår jag faktiskt riktigt bra... men tyvärr så finns tankarna fortfarande kvar (tror det är ett innött tankemönster).
Albarello - 27 dec 09 - 00:45
aspiration - jag har pengar, men det hjälper ju inte... att vara sönderskuren inuti kan inte läkas så lätt.
smärtor kan leta sig in i livet oavsett pengar eller social ställning....
en individ är en individ

jag undrar var det optimala värdet ligger
jag undrar var genvägarnar till sanningar ligger

jag undrar när min svaghet blir för stor
och döden är den optimala vägen
så jag inte orsakar smärta till min familj och vänner
aspiration - 27 dec 09 - 00:37
albarello: tack, antar jag :) synd bara att pengar inte är så lätt att få tag på^^ annars hade jag nog inte varit kvar i sverige haha :p lycka till själv, men livet och alla dagar och tankar och allt :) haha. ha det fint (:
Albarello - 27 dec 09 - 00:32
ferrytale- jag antar att det är bra att du inte nått till de tankarna... hoppas du slipper de i framtiden också! =)
Albarello - 27 dec 09 - 00:31
aspiration - hemskt att du har varit så nära gränsen! men jag är glad över de känslor som vägt över dig till rätt sida. Nyfikenhet och vilja att se världen... låter helt djävla underbart. Jag tror du kommer att leva långt på en sån vilja =)
lycka till med det!!!! och det önskar jag av hela mitt hjärta eftersom jag älskar det faktum att olika världar möts och utbyter erfarenheter!

ha det!
aspiration - 27 dec 09 - 00:27
det var en tid då jag verkligen ville dö. jag försökte till och med ett par gånger men egentligen ville jag nog bara bli räddad från den smärta som skrämde mig så. allt jag ville var att må bra, utan krångel eller kamp. idag mår jag relativt bra och har ett bra liv, lever varje (okej nästan) varje dag. mitt liv hade kunnat sluta för ett halvår, ett år sedan. men det gjorde inte det. dels för att jag har en familj jag älskar och dels för att jag har sjukt bra vänner och vilja att se världen. typ. :)

Skriven av
Albarello
27 dec 09 - 00:24
(Har blivit läst 391 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord