Take my hand! DEL ETT M/M |
ok...kort...almänt dålig xD
Kapitel ett
Sju år senare.
Arton år, undrar om man ens trodde att jag skulle leva och se arton, min syster hade handlat en tårta, det stod Grattis Tom på den. Min syster var nu fjorton år gammal, helt otroligt. Jag hade tagit hand om henne enda sedan mamma tog livet av sig för tre år sedan, pappa satt i fängelse på livstid för mordförsök, det gick inte att dölja mina ärr med kläder. Brännskadorna efter pappas frispel löpte lägst vänstra sidan av ansiktet, ungefär ögonhöjd och ner. Hela min kropp var söder bränd. Mitt hår på vänster sida var kortklippt, nästan snaggat och vitt, andra sidan var långt och svart. Haft så i snart fem år nu, min syster hade inga ärr efter pappa. Bara sig själv, hon var allvarligt deprimerad och skär sig. Hon säger att det är ända sättet för henne att känna känslor, hon gråter då men bara då. Inte åt Titanic som jag själv eller något annat. Jag blåste ut ljusen och log mot min syster som gav mig ett fejkat leende, jag kunde se utan problem när hon ljög för mig, men hon försökte i alla fall vara glad på min födelsedag. Vi åt av tårtan som bestod av endast sylt, det var det ända sött hon gillade. Min syster heter Elizabeth, men jag kallar henne Lizzy. Lizzy har långt blont hår och är så lik mamma så om jag inte visste bättre skulle jag tro att det var hon. Jag hade ett tillfärligt jobb som städare på ett café, inget dröm yrke men det gav pengar. Vi bodde i en liten tvåa, min syster har sitt eget rum dör hon målar för att fördriva tiden då jag är i skolan. Jag sover på soffan i vardagsrummet/köket, lägenheten är liten men det duger åt oss. Min syster reste sig upp från golvet där vi satt och gick in i badrummet, hon hade sina rutiner, klockan var nu fem så nu skulle hon duscha. Jag tog bort tallrikarna och besticken, jag började diska. Jag hörde hur duschen startade inne i badrummet och försökte ignorera faktumet att jag visste vad hon gjorde där inne.
Kvällen kom och min syster gick in till sängs, hennes hår var fortfarande blött när hon tyst gick in till sitt sovrum, jag gick efter henne och bäddade ner henne i sängen.
”Okej, så då vet du att du tar din medicin direkt när du vaknar i morgon” sa jag till henne, hon nickade, hon tog medicin för dem flesta psykiska problemen - hon var skitsofren vilket var det tuffaste för oss. Jag hade svårt att ignorera henne när hon talade med sina röster, speciellt då man trodde hon pratade med mig.
Dagen efter smög jag upp ur soffan och tog på mig mina kläder, vilket bestod av ett bar jeans och en vit t-shirt. Sen åt jag en smörgås och tog på mig läderjackan och skorna och lämnade lägenheten i hopp om att Lissy skulle ta sin medicin när hon vaknade. Det hade snöat ute, snön låg stilla och färgade världen vit, ljuset var en tortyr mot mina ovana ögon. Jag började gå den långa biten till skolan, allt var så tyst när jag kom. Folk slutade prata och vände sig istället om för att se på mig, jag hade vant mig vid blickarna och små barn som pekar. Det gör det inte roligt, en liten pojke drog i sin mammas jacka och pekade mot mig, hon sa till honom att det var fult att peka och att han skulle skynda på. Jag skrattade lite, för ett par år sedan kunde jag ha varit den pojken. Som pekade på något missfoster av naturen eller av fadern. Tankarna flög omkring i mitt huvud, om den tiden då min största önskan hade varit att bli polis, och ta fast människor som min far. Nu hade jag min syster att ta hand om och det gav mig för lite tid att plugga till något speciellt. Jag gick i skolan för att få extra pengar av socialen, utan några egentliga hopp om att någonsin kunna vara borta tillräkligt länge för att ha ett jobb. När jag till slut kom fram till skolan såg jag mig omkring efter Alice- Alice Jon min bästa vän sedan tre år tillbaka. En ganska konstig tjej som hade någon undlig kärlek för ärr. Jag fick syn på henne vid skolans ingång, lutande sig emot en av dem pelare höll upp taket som nu säkert femton andra trängdes under. Alice fick syn på mig och började springa emot mig, hennes långa röda hår flammade som eld mot den vita omgivningen och hennes gröna färgglada kläder stod ut mot allt vitt och svart.
”God morgon Tom” sa hon och kramade om mig, jag klappade henne på ryggen och hon log mot mig när hon släppte taget om mig.
”Hej” sa jag kort, hon skrattade åt mig och tog min hand och drog mig mot ingången till skolan eftersom dörrarna nu var öppna och man kunde gå in. Jag slog mig ner vid min vanliga plats, längstbak och in vid fönstret, Alice bredvid mig. Det fanns en tom plats framför mig, ingen ville ha mig bakom sig. Lektionen började, Stina som var lärare talade med en så tonlös röst att hon var bättre än något sömnpiller. Det tog inte lång tid innan jag slogs en vild fajt med John Blund. Dörren öppnades, jag vände mig reflex mässigt mot dörren och tittade. En kille i min ålder, ganska kort och svart ruffsigt hår, jag märkte hur jag inte kunde släppa honom med blicken.
Det var så vi först träffades, jag och John Lerntz
|
| Kommentarer | | LisaHoglund - 9 feb 10 - 23:56 | | Hade glömt att jag följde den här, förlåt. Men jag tycker absolut att du ska fortsätta, för det är jättebra! :D | | Livija - 26 dec 09 - 11:36 | Owh. :'o
Hans hår verkade lite.. wierd, men de lungt. Och om hans pappa var polis borde han ju inte få livsstid i fängelse för mordförsök ? :O
Jaja, vill gärna veta om det kommer mer! :D |
|
|
|
