På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

- Den mörka hemligheten, del 7

Här är del 7 av den mörka hemligheten, hoppas ni gillar den, OCH kommentera gärna! :)

Skoldagen var slut, jag satte mig in i bilen som stod på skolans parkering. Jag såg Carlos i strömmen av ungdomar som var på väg till sina bilar, mopeder eller cyklar.
Han tittade sig runt, som om han sökte efter något eller någon, jag prövade läsa hans tankar. " Var är hon!?", jag lyssnade på hans tankar, smått roat. Det var uppenbart vem han letade efter.
Carlos tittade på alla bilarna och tillslut såg han mig, han skyndade sig mot min bil och log brett.
- Hej! hälsade han glatt och öppnade bil dörren. Jag tittade förvånat på honom med höjda ögonbryn. Detta hade jag inte hört i hans tankar när jag hade tjuvlyssnat.
- Ehm, vad håller du på med? frågade jag. När Carlos satte sig ner på sätet och stängde bil dörren, drog en doft av honom förbi mig. Jag spände käkarna, försökte se avslappnad ut. Carlos log hela tiden och ögonen tittade beundrat på mig.
Det var ingen tvekan om saken, denna kille var förälskad i mig. Och skulle inte ge sig förrän jag älskade honom också. Men jag kunde inte "älska" människor, visst jag kunde dras till dem och känna en viss attraktion.
Men inte vara förälskad och älska dem på det sättet. Förresten så var det farligt om jag drogs till en viss människa, det kunde sluta illa om jag drogs mot dem för mycket.
- Jag tänkte fråga om du vill hänga med ut på något café? Och eftersom du redan sitter i din bil så är det onödigt att jag skyndar mig till bussen när jag kan åka med dig, svarade han glatt.
- Det var det dummaste jag har hört, muttrade jag lågt och startade bilen. Jag tittade på Carlos, gjorde en gest med handen att kliva ut ur bilen. Men han satt envist kvar och hans blick skvallrade om att han inte tänkte ge upp.
Jag fnyste, han fick skylla sig själv när han tog såna risker. Inte för att han visste vad jag var för något men ändå. Om inte jag kunde hålla mig borta från hans blod eller doft så länge vi var på cafét så fick han skylla sig själv.
- Som du vill, sa jag och körde smidigt förbi alla bilarna. Carlos grävde i sin skolväska och tog upp en tjock gammal bok. Han bläddrade intresserat i den och slog upp en sida som verkade intressera honom väldigt mycket.
- Vad handlar den där boken om? frågade jag, mest för att ha något att prata om. Carlos vände uppmärksamheten på mig och sken upp.
- Åh du vet, allt möjligt. Myter, fakta om allt man vill veta, du får se sen, sa han och pekade på ett café som hade börjat synas. Jag svängde in på caféts parkering och vi klev ut ur bilen.
Carlos kom genast och gå tätt bredvid mig, när vi närmade oss dörren skyndade han sig lite före och öppnade den åt mig. Jag log ett stelt leende och vi gick in i cafét.
En massa tjocka gubbar med smutsiga tröjor satt vid borden och drack öl, alla tittade upp mot oss och blickarna stannade länge på mig. Jag kände hur deras blickar brände i nacken på mig och hur de studerade min rumpa och rörelser när jag gick.
Carlos gjorde en gest att sätta mig ner vid ett av borden, en bit längre bort från gubbarna. Han trodde säkert att jag inte kunde försvara mig själv för dem, ifall de skulle pröva göra något. På den vita duken på bordet fanns ett rött ljus som lyste.
Bordet var runt och gjord av trä, med den vita duken ovanpå.
- Vad vill du ha att dricka? Cola, kaffe eller vatten? frågade Carlos. Jag låtsades fundera en stund, fast svaret redan fanns.
- Jag kan ta ett glas vatten, svarade jag efter några sekunder. Carlos tittade en stund på mig med glittrande ögon och gick sedan för att hämta det. "Wow vilka bröst hon hade, dem skulle jag vilja klämma på", jag lyssnade på en av gubbarnas tankar.
Jag vände mig om och stirrade rakt på gubben som hade tänkt så om mig, hans ögon var upphetsade. Men ingen annan märkte det. Han satt och stirrade upphetsat på mig, jag var förvånad över att det inte rann dregel från hans mun.
Carlos kom tillbaka med ett glas vatten med is i och ett glas cola med is i. Han gav vattnet åt mig och colan åt sig själv, sedan la han sin stol lite närmare min och satte sig ner.
- Vad var det för bok du skulle visa mig? frågade jag och knuffade glaset en bit åt sidan.
- Ja just det! Bra att du kom ihåg..den här boken ville jag att du skulle se, sa han och räckte mig den stora gamla boken. Jag tog emot den och började långsamt bläddra igenom den.
Bilder på gamla grekiska gudar fanns i början av boken, jag bläddrade lite längre fram och Dracula började synas. Olika spalter med fakta om vampyrer dök upp framför mig, jag läste snabbt igenom all fakta och log smått.
Det fakta de hade skrivit om vampyrer stämde inte alls och myterna de hade lagt dit stämde inte heller. Jag skakade lätt på huvudet, stängde boken och la den bredvid Carlos.
Carlos la huvudet på snett och hans blick var nyfiken, ja hela hans ansikte ut strålade en sorts nyfikenhet.
- Vad? sa jag när han bara stirrade på mig.
- Du bara la ifrån dig boken och det såg ut som om all den fakta du läste om vampyrer bara var skit snack, svarade han. Carlos drack en klunk av lemonaden och min blick fastnade på hans hals.
Pulsådern slog i normal takt och hans adamsäpple rördes upp och ner när han drack.
- Jaså, sa jag bara och hade inget mer att kommentera. Det gällde att vara på sin vakt med vad man sa, om jag sa för mycket eller kommentera något så kunde Carlos bli misstänksam.
Jag undrar om det fanns någon nyare fakta i boken, för den fakta jag hade läst, handlade mest om förr i tiden. Precis när jag skulle ta tag i boken så krockade jag och Carlos med fingrarna. Det kändes som elektricitet när hans normala varma finger mötte mitt iskalla.
Vi satt länge och stirrade på varandra under tystnad. Carlos ansikte var förvånat och hans blick lyste av nyfikenhet och beundran blandat med lite rädsla.
- Jag skulle bara se en sak men du får se först, sa jag och la båda händerna under bordet. Carlos satt tyst i några sekunder och ryckte sedan till som om han skulle ha vaknat upp från de döda.
- Okej, nästan viskade han chockat. Hans hand skakade lätt när han tog tag i boken och började bläddra. Jag märkte att han hade ändrat sig, nu skulle han till en sida som han inte hade tänkt på först.
Han slog upp sidan om vampyrer, bläddrade en bit framåt och läste. Jag lutade mig en aning närmare men aktade mig från att röra vid honom eller ens andas på honom så han skulle märka att min andedräkt var kall.
I boken stod det kort " Vampyrer är döda varelser som en gång har varit människa, deras kropp är iskall, deras hjärta slår inte och allt de känner är hat och ilska inom sig." När jag hade läst meningen, satte jag mig bekvämt i stolen och försökte se så lugn ut som möjligt.
Carlos studerade mig, hans blick letade sig ner mot min hals och vidare längre ner. Det var som om han försökte hitta ett tecken på att pulsen skulle slå eller att hjärtat plötsligt skulle bulta så mycket så det skulle synas.
Jag blev lite orolig när jag försökte läsa hans tankar men inte kunde. Det hade funkat tidigare på dagen men inte nu, inte nu när det verkligen behövdes. Det var som om han stängde in sina viktigaste tankar.
- Kanske jag skulle köra dig hem nu, det börjar bli sent, sa jag för att avbryta tystnaden. Carlos ryckte skrämt till av min sammetslena röst. Han nickade, drack upp det sista i sitt glas, kastade en blick på mitt orörda glas och vände förvånat blicken på mig.
- Ska du inte dricka? frågade han. För att inte göra honom mer räddare och misstänksammare än vad han var, så drack jag två klunkar av vattnet och reste mig upp från stolen.
Vi gick till min bil, satte oss in och jag startade. Vi körde bort från cafét. Jag sneglade på Carlos ansikte. Det syntes klart och tydligt att han skämdes över att han hade tänkt i smyg att jag skulle vara en vampyr.
- Förlåt för att jag blev lite konstig där inne i cafét, jag är nog trött bara, sa han ursäktande. Jag små log, visste mycket väl att han inte alls menade att han var trött.
- Det gör inget. Men jag har dålig blod cirkulation i kroppen så ibland kan jag ha kalla händer och så varma ibland, ljög jag för att han skulle känna sig tryggare. Och för att jag skulle vara säkrare med min hemlighet.
Carlos nickade, han såg helt lugn ut nu. Jag satte på radion och rock musik började höras i hela bilen, fast jag annars inte brukade ha på radion så ofta.
Några minuter senare var vi framme hos Carlos, han tackade för skjutsen, tittade beundrat på mig och gick sedan ut ur bilen. När han stängde dörren drog hans doft förbi mig igen. Jag andades in den och kände hur törsten växte fram.
Med hungriga ögon tittade jag på Carlos tills han var helt inne i huset, då först började jag köra hemåt...

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Fiiiaaas - 4 jun 10 - 20:53- Betyg: