På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Wickys liv del 38

Jag bara satt och tittade på Elli, oförmögen att säga något. Jag hade missat så mycket när jag varit på psyket, gått miste om så mycket som hänt. Elli såg på mig med rädda ägon som söktre efter tröst. Hennes rädda blick var nog en av de hemskaste blickar jag sett på länge. Den var tom, livgnistan släckt. Hon reste sig upp och gick emot fläkten för att tända en cigg.
"Jag förstår om du inte vet vad du ska säga Wicky" sa Elli och log mot mig. Jag drog en suck av lättnad. "Kan inte vi festa ikväll, bara du och jag?" Jag log stort emot Elli.
"Ja men självklart, jag ska bara fixa i ordning mig" sa jag och Elli skrattade till.

Jag spreyade upp både min och Ellis tuppkam och tog på mig mina skotskrutiga bondagebyxor och min Ramones t-shirt med den kände texten "Hey ho! Let's go!" samt mina 20 håliga Doktor martens jag ärvt efter Mimmi. Elli log mot mig och jag granskade hennes kläder. Ett par gula bondage byxor med stora kedjor,en Asta kask t-shirt med texten "jag ser inget hopp, jag ser inget ljus" och sina röda underground. Hennes kängor var underbart vackra och hon visste hur avundsjuk jag var på henne.

När vi kom ner på stan blev jag varmt välkomnad av alla mina gamla punkarvänner. Jess, Jennifer, Lizz och alla andra underbara människor.
"Wicky! fan va kul och se dej igen" sa Jess och kramade om mig. Jag log emot henne. "hur är läget?"
"Jodå, de är väl skapligt." ljög jag och log mot henne. Hon gav mig och Elli en varsin öl och så var festen igång. De spelade massa underbar musik jag inte hört på länge. På psyket hade musik varit förbjuden. Jag nästintill slog bo vid högtalarna. Asta Kask, imperiet, attentat, Ramones, The Casualties, The Addict, aaa, denna ljuvliga musik! Efter några öl var både jag och Elli smått berusade och när jag mådde som bäst såg jag Linn och Malin. Jag suckade högt och Elli drog med mig bort en bit. Men det var för sent,de hade redan sett mig.
"Wicky!" ropade de och sprang emot mig. Jag himlade med ögonen.
"Vad fan vill ni?" frågade jag argt och såg på dem med argsint blick.
"Wicky, vi vill be om ursäkt för det där vi sa förut, okej?" Sa Malin och såg på mig. Jag skrattade till.
"Tror ni att ett jävla förlåt räcker? Ni kan ju bara glömma att jag tänker ta ett jävla litet förlåt som en ursäkt." Jag drog med mig Elli och gick därifrån. Tårarna brände men jag vill inte gråta, inte här inför alla andra. Det räckte med att alla redan visste om Jockes och Lisas förhållande och att jag varit på psyket.

På vägen hem hittade vi en person Elli inte ville träffa. Olivia låg på marken, helt uppskuren på sina armar och ben och hon var totalt borta. Vi förstod genast att något inte stod rätt till. Jag sprang för att ringa ambulansen och Elli satt kvar hos Olivia. Jag kastade ett snabbt öga på Olivia när jag ringt ambulansen och det såg ut som det redan var försent. När ambulansen kom hade Olivia gjort sin lilla plats hon låg på till en stor blodpöl och ambulansmannen skakade på huvudet. Han visade oss att Olivia skurit av sig pulsådern och att det redan var försent, vilket jag fruktat innan jag ringde. Elli gick iväg och grät medan jag fick stanna kvar och berätta för ambulansmannen om Olivias namn och vart hon bodde och numret till hennes föräldrar.

"Elli?" ropade jag och såg mig oroligt omkring. vad hade hon tagit vägen? Jag gick länge innan jag hittade henne på klippan där jag hoppat ifrån när jag försökte ta mitt liv. Hon satt med benen dinglande ner mot vatten ytan och tårarna bara rann. Jag satte mej bredvid och höll om henne.
"Jag fick aldrig chansen att säga adjö" Snyftade hon. Jag kände smärtan i hjärtat. Jag förstod hur Olivia kände. Jag fick inte heller chansen att säga adjö då Mimmi dog heller.

hehe
Sorry om de är stavfel, min dator har lite problem än ;)

Fortsättning följer :D

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Jennisz - 6 jul 06 - 00:13- Betyg: