Drowning in Shadows {Kapitel fyra} |
Kort...dåligt...men aja nu kommer det komma igång lite ^^
KOMMER SNART!! en Ginny/Tom fanfic ^^
Kapitel fyra
Jag tog mig upp till Gryffindor sällskapsrum den morgonen och la mig helt utslagen i sängen.
”Vart har du varit?” Frågade en röst, min hjärna kunde inte uppfatta vems.
”Draco” mumlade jag och drog täcket över mitt huvud fullt medveten om att vem det än var skulle se till att ett rykte startade. Jag vaknade fyra timmar senare; men det kändes som om jag fortfarande sov.
”Aldrig igen” sa jag till min spegel bild innan jag gick ner för att ta något att äta. När jag kom ut såg jag Draco, han såg mig inte så jag ställde mig mot väggen och såg hur han gick iväg längs sjunde våningens korridor. Jag gick efter och såg hur han gick emot väggen till Vid- Behov- Rummet. Han började gå fram och tillbaka framför väggen, jag gick fram emot honom och precis när dörren öppnades gick jag fram.
”Draco” sa jag, han vände sig om och såg på mig och sen på dörren som nu hade öppnat sig bakom honom.
”Draco, berätta för mig” sa jag lågt och gick fram till honom. Han såg ut som om han sätt ett spöke, hans vanligen bleka ansikte var nu ännu blekare och hans ögon fylldes med tårar.
”Jag…” han sprang in i rummet och jag sprang efter och hann precis in i rummet innan dörren stängdes.
”Draco, vänta!” skrek jag när jag såg hur Draco sprang in bland labyrinten av saker.
”Gå Hermione, detta är mitt uppdrag”
”Jag vill inte ta din ära Draco, jag vill hjälpa dig” Han stannade och grep tag i mina armar och såg argt på mig.
”Varför skulle jag lite på dig?” Frågade han, lågt men ilsket. Det kändes som om en iskall hand kramade om mitt hjärta, för Draco kunde ju inte lita på mig.
”Draco, du kan lita på mig” sa jag och kysste honom för att försöka att inte tänka på hur jag skulle komma att förråda honom.
”Jag vet det” sa Draco när vi slutat kyssas, han höll om mig och tryckte mitt huvud mot hans bröst, jag höll om honom hårt och njöt av hans doft.
”Ok, jag ska berätta för dig” sa han och släppte mig och drog upp ärmen på hans kavaj, på hans vänstra arm såg jag märket. Jag la händerna för munnen; ingen hade sagt att Draco var en dödsätare.
”Men, varför skulle han göra dig till dödsätare?” sa jag, Draco log lätt åt mig, jag antog att detta inte var reaktionen han hade förväntat sig.
”Jag fick ett uppdrag” sa han och säte sig ner på golvet, jag slog mig ner bredvid honom och tog hans hand.
”Vad?” Frågade jag och kände hur pulsen ökade, jag var så nära att få komma här ifrån nu att jag kunde känna det.
”Att…” han avbröt sig, hans såg på mig.
”Nej, berättar jag det för dig hamnar du i fara” sa han och drog fingrarna genom mitt hår. Jag bet mig i läppen, jag var tvungen att prova något annat sätt.
”Draco, jag kan skydda dig” han skrattade.
”Du må vara bra i skolan, men dödsätare är inte andra elever” sa han och la armen om mig.
”Jag menar det Draco, jag har mina kontakter” sa jag och log mot honom, hans leende försvann.
”Fenixordern?” Frågade han, jag funderade på att säga sanningen och säga att det inte var fenixorden jag pratade om, men jag ångrade mig.
”Ja, dem kan skydda oss båda, men bara du berättar vad ditt uppdrag är” sa jag, Draco såg fundersam ut, men han skackade på huvudet och reste sig upp.
”Jag kan inte Hermione” sa han och började gå mot dörren, jag gick efter. När han öppnade dörren hände mycket på samma gång, jag hann se hur Harry kom ut från toaläten samtidigt som vi kom ut från Vid-Behov-rummet; hur han såg ut som om han precis hade gråtigt. Sedan hur han drog sin trollstav och sedan hur Draco drog sin.
”CRUCIO!”
”Sectumsempra!” hur jag slängde mig för att skydda Harry, sedan blev allt svart.
|
|
|
|
