*Utan namn* |
Jag vill så gärna rädda dig,
Så som du har räddat mig.
Jag vill så gärna omfamna dig,
Så som du har omfamnat mig.
Vän,
Du är så speciell.
Du ler åt dumma saker,
Bara för att verka glad.
Din röst ekar inom mig,
Den vill komma ut.
När jag tänker på dig,
Börjar jag höra dig.
När jag tittar på bilder av dig,
Saknar jag dig mer än förr.
När jag hör dig,
På mobilens inspelningar,
Inser jag att jag älskar dig mer och mer.
Jag ser dina tårar,
Som sakta faller nerför dina kinder.
Jag ser dom och vill torka dom,
Men du ger mig inte tillstånd.
Du gav mig aldrig tillstånd,
Till att få veta hur du hade det.
Du gömde allt bakom fasaden,
För att jag inte skulle se.
Du gjorde en massa,
Och du ångrade dig.
DU lovade att sluta,
Men jag vet hur svårt det var,
Att du inte kunde hålla det.
Jag springer handlöst ut i mörkret,
Och känner kylan.
Jag andas in luften,
Som blivit oren.
Du skulle varit här hos mig just nu,
Vi hade värmt varann.
Vi hade sprungit runt,
Och aldrig stannat.
Jag är ensam där jag står,
Ensam mot all smärta.
Jag står emot det,
SÅ du ska slippa lida av mina plågor.
Även om du gav mig dom,
SÅ älskar jag dig.
Även om du ger mig panik,
Behöver jag dig.
Jag är ensam ute i mörka natten,
Och försöker kväva skriken.
Det är då som jag skriker högt,
Eftersom jag måste överrösta min egna panik.
(Jag älskar dig, Även om du inte ser det.)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | jagdiktar - 23 dec 09 - 13:49- Betyg:  | | Vacker dikt! |
|
|
|
