Your Guardian Angel - 37 |
- Sådär ja. Femton dagar senare, hehe... Men jag har noll inspiration, trots att jag redan vet vad jag ska skriva och vad som ska hända. Ja ja. Tror att det kommer bli fyrtio delar på den här, plus en epilog. Tack till alla er som läser och kommenterar, det betyder jättemycket! Jag ska skriva klart del trettioåtta innan julafton, jag lovar!
Del trettiosju
- I worry I wont see your face light up again
Vi började, precis som vi sagt, att leta lägenheter. Men det dröjde nästan en månad innan vi hittade en, och under den månaden hade John haft ovanligt mycket huvudvärk.
”Det är inte så att du behöver glasögon eller något?” frågade jag en dag.
Han skakade på huvudet. ”Nej, jag ser alldeles utmärkt” svarade han och gick därifrån för att börja packa ner småsaker i flyttkartongerna.
En dag senare hittade jag honom liggande i sängen med ögonen hårt slutna.
”Hur mår du, egentligen?” frågade jag och satte mig på sängkanten.
”Sådär” svarade han med en axelryckning. ”Lite trött bara”
Jag lade en hand på hans arm för att ge honom en tröstande smekning, men insåg hur varm han var. Innan han hann hindra mig lade jag handen på hans panna.
”John!” utbrast jag. ”Du är ju kokhet!”
”Äsch, det är jag väl inte...” muttrade han, men han kände inte efter själv.
”Du stannar här inne i dag” bestämde jag. ”Så tar jag hand om allting”
”Men-” protesterade han.
”Inga men! Du har säkert trettionio graders feber, minst, och då ska man inte anstränga sig det minsta. Om du så mycket som sätter en fot utanför det här rummet så-”
”Maja, jag mår bra” försökte han.
Jag skakade bestämt på huvudet. ”Glöm det. Jag hämtar något febernedsättande så får vi se hur du mår imorgon” Jag reste på mig och gick ut till köket. Jag visste att jag hade ett paket med alvedon någonstans i något skåp, så jag började rota runt.
När jag hade hittat dem hällde jag upp ett glas med vatten och bar med det in i sovrummet igen – som var tomt.
”John?!” ropade jag, aningen irriterat. Jag satte ned glaset och tabletten på byrån med en smäll, samtidigt som jag hörde ett skrammel inifrån badrummet.
Lättad över att han bara var på toa sjönk jag ner på sängen. Typiskt att han skulle bli sjuk just nu, jag skulle faktiskt behöva hans hjälp.
Jag lät blicken svepa över det stökiga golvet.
Om den röda fläcken som jag nu lade märke till hade varit på mattan, skulle jag nog inte lagt märke till den. Men nu var den på det ljusa trägolvet, tätt följd av en till liten blodfläck. De låg strax utanför den olåsta toalettdörren. Jag flög upp ur sängen, sprang dit och slet upp dörren.
Framför badrumsspegeln stod John med en blodig toalettpappersbit tryckt mot näsan.
”Har du näsblod nu igen...?” frågade jag, en aning förvånat.
Han nickade, spolade ner pappersbiten i toan och drog av lite nytt som han tryckte upp i näsan. ”Jag tror att jag lägger mig en stund om det är okej” mumlade han.
Jag nickade. ”Ja, visst, självklart” sa jag och flyttade på mig så att han kunde komma förbi. Han kysste mig på kinden innan han gick fram till byrån för att ta alvedonen, och lade sig sedan ner i sängen. Jag smög ut från rummet, stängde varsamt dörren bakom mig och satte mig ner i soffan.
Jag förstod inte vad det var med honom. Han hade huvudvärk minst en gång i veckan, rätt som det var kunde han börja blöda näsblod, nu hade han feber och han var så... blek. Visst var det vinter, men han var ändå mycket blekare än vad jag var. Jag kunde inte minnas att jag någonsin hade sett honom såhär.
Det lär inte rimligt, men kanske var det någon ny influensa eller något? Inte för att jag någonsin hade hört talas om en influensa där man fick näsblod, men man vet ju aldrig.
Jag gick ut till köket där den bärbara datorn stod och satte på den. Medan jag väntade på att den skulle starta hällde jag i lite vatten i vattenkokaren för att fixa te.
Jag hörde John hosta inifrån sovrummet, vilket gav mig en bekymrad rynka mellan ögonbrynen.
Jag slängde i en tepåse i muggen med det heta vattnet, och återtog min plats framför datorn. Jag klickade upp ett internet, och startsidan Google dök upp.
Jag klickade i sökrutan och tänkte efter. Vad skulle jag skriva?
Tillslut skrev jag bara 'Näsblod, huvudvärk, blekhet' och tryckte på sök.
Jag klickade in mig på första sidan, men det var bara en helt vanlig blogg där någon klagade över huvudvärk och berättade att personen hade fått näsblod i förr går. Jag klickade på pilen som tog mig tillbaka till sökresultaten, gick in på nästa sida men den var inte heller utav intresse för mig. Den tredje och fjärde hemsidan va likadana som de första, men när jag klickade mig in på den femte länken stannade jag kvar. 'Blodsjukdomar' löd rubriken, och långsamt började jag läsa.
Vitamin B-12 brist kunde jag utesluta med en gång, visst hade han några utav symptomen men han var helt galen i kött. Det stod att om man hade det berodde det till en viss del på att man inte åt kött och mejeriprodukter, men det gjorde John. Järnbristanemi kunde jag också utesluta, då det oftast bara drabbade kvinnor.
Och så kom jag ner till leukemi.
Jag ögnade igenom texten lite snabbt för att hitta 'symptom'.
'Symptom på akut leukemi kommer ofta plötsligt beroende på bristen på normala blodkroppar. En påtaglig blekhet och onaturlig trötthet är vanlig. Smärtor i lederna kan hos barn misstolkas för växtvärk. Andra viktiga tecken är svårbehandlade infektioner, inflammation i munnen eller oförklarlig feber. Ett vanligt symptom är näsblod och blåmärken som uppstår utan orsak...'
Jag kunde inte andas.
Det var som att något hade täppt till alla luftvägar på mig. Flämtande ställde jag mig upp och sprang fram till fönstret. Jag öppnade upp det på vid gavel, utan att bry mig om att det bara var i mitten av mars och andades in den kalla mars-luften.
Symptomen stämde.
Han var blek.
Han var trött.
Han hade feber.
Han hade näsblod.
Jag försökte intala mig själv att det lika gärna kan vara något annat. Det finns säkert andra sjukdomar med de här symptomen.
Dessutom, om det nu var leukemi han hade, borde han väl ha berättat det för mig? Eller så borde jag i alla fall ha märkt något?
Jag tog ett djupt andetag, gick tillbaka till datorn och började läsa lite smått.
'Akut leukemi. Det finns flera typer av akut leukemi. En form, akut lymfatisk leukemi, är vanligast hos barn medan en annan, akut myeloisk leukemi, mest drabbar vuxna... Chansen att bli botad är större ju yngre man är... Akut leukemi är ett livshotande tillstånd så det är viktigt att snabbt komma till läkare... Vid akut leukemi ges en serie kraftiga behandlingar med en kombination av cytostatika (cellgifter). Behandlingen är mycket krävande för patienter och har risker...'
Jag slutade läsa.
Vad skulle jag göra?
Tårarna steg i ögonen, mot min vilja. Det kanske inte ens var något allvarligt? Eller så var det det. Visst John om det? Varför hade han inte sagt något i så fall? Han kanske redan hade behandlats för det, men det kanske inte hade hjälpt? Eller så kanske han hade valt att inte bli behandlad...
”... Ett tag funderade jag till och med på att... begå självmord. Men jag insåg att jag var för feg. Jag flyttade i slutet av januari, och sen dess har allt känts en aning lättare, även om inget är som det var förut och aldrig kommer bli”
”Jag har också funderat på självmord… Faktiskt så har jag försökt tre gånger, men som du ser lyckades jag aldrig”
”Har du försökt begå självmord? Men varför?”
”Jag har mina skäl”
I samma ögonblick kom John in i köket, han såg ut att må allt annat än bra.
Han tittade på mig med en frågande blick, inte konstigt med tanke på hur jag själv måste ha sett ut.
”John...” sa jag lågt, knappt hörbart. ”Har du... leukemi?” Jag var tvungen att bita mig själv i underläppen för att inte börja gråta medan jag väntade på hans svar.
Han kollade chockat på mig, men bara genom att se honom i ögonen visste jag svaret.
Samtidigt som det brast för mig, vacklade John till och föll ner på golvet.
- Texten i delen är kopierad från folkbildning.net, och jag vet att sökresultaten och de inte stämmer riktigt men man kan ju alltid låtsas... 8) Glöm inte att kommentera! :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | the-rose - 8 jan 10 - 16:37- Betyg:  | Nej du får inte döda John!! nej nej nej...
Asbra skrivet, du är riktigt bra på att skriva =D | | ellan_7 - 24 dec 09 - 01:24- Betyg: | | super! mejla!:D | | faktisssss - 24 dec 09 - 00:30- Betyg: | | mejla :) | | LetMeJump - 22 dec 09 - 14:32- Betyg: | | inte döda! mejla nästa :) | | JessicaKarlsson - 21 dec 09 - 18:13- Betyg: | nää va taskigt ;o hoppas du inte dödar honom nu bara!
nuuuu vill jag ha en ny del! ((:
mejla ^^ | | J_love - 21 dec 09 - 14:40- Betyg: | NEJ! du får inte döda john oxå!!!
Jättebra:D vrf mejlade du inte att du hade
lagt ut en ny del?:( men mejla nästa del iaf^^ | | ifIenduphappy - 21 dec 09 - 01:39 | | Ah... brabrabrabrabra :D | | chulia - 21 dec 09 - 00:58- Betyg: | Nejmen vad i helvete Malin!?
Inte. Okej! Inte okej alls.
Damn it. Nu måste jag få veta hur det går. | | sviken_1 - 20 dec 09 - 21:18 | Hoppas att du får mer insperation! :D
jätte bra skrivet | | Pumisa - 20 dec 09 - 20:29- Betyg: | ONDA MÄNNISKA!
så får du inte göra mot dina trogna läsare!
okej du är grymt bra på att skriva och att fånga ens intresse...
fortsätt skriva! | | WalkingTheDemon - 20 dec 09 - 18:44- Betyg: | | Men lägg av. D: | | gbg_95 - 20 dec 09 - 18:07 | Om du bara skadar Johan kommer jag att bilda någon grupp här i dikta och...göra något åt det.
" Samtidigt som det brast för mig, vacklade John till och föll ner på golvet" alltså först trodde jag att det var hon som föll ner för att hon hade svimmat, men sedan så visste jag att du inte var så snäll (haha) och läste om det och fick veta att det var John som föll. Den här berättelsen är så jävla bra och spännande, och du skriver bara för otroligt. <3 | | maaliinT - 20 dec 09 - 16:28- Betyg: | | nu blir det ju spännande, skynda med nästa del! mejla :D | | saraarbast - 20 dec 09 - 15:53- Betyg: | Så himla bra, men du skulle bara våga döda John!
Längtar tills nästa del :D |
|
|
|
