- Den mörka hemligheten, del 4. |
Här är del 4..^^ kommentera gärna..
Efter en timme av att ha låtsas sovit på sängen gick jag ner till köket där adoptiv föräldrarna satt. De tittade genast upp när de såg mig och kärleksfulla leenden lekte på deras läppar.
- Hur har skoldagen varit? frågade adoptiv pappan som hette Jon. Jag satte mig smidigt ner vid bordet, vilade ansiktet mot händerna och låtsades gäspa stort.
- Det har varit helt okej, men är väldigt trött, svarade jag. Det sista var en lögn, jag var inte trött. Jag var aldrig trött men jag var istället svag. Efter att inte ha druckit blod på en väldigt lång tid nu så började jag bli svagare.
- Mhm, jag går ut en stund, mumlade jag åt Jon och reste mig upp från stolen. Jag var tvungen att gå långsamt till hallen för att inte använda min förmåga att ta mig till ett ställe på mindre än en sekund.
- Kom hem före det blir mörkt, det lurar så många faror där ute! hörde jag Gretel säga åt mig. Jag skakade på huvudet för mig själv, visst fanns det faror. Ni hade en fara själv i huset, tänkte jag och gick ut.
Strax när jag hade gått en bit bort från huset så satte jag fart mot skogen. Med väldigt snabba och smidiga rörelser sicksackade jag förbi träd efter träd utan att krocka eller ramla. Vanliga människor som joggade i skogen brukade kunna falla omkull och skrapa upp knäna när de inte såg kvistar som stack upp från marken.
Jag vidgade ut näsborrarna och lät alla olika sorters lukter strömma in i näsan på mig, när jag började känna doften av ett rådjur i närheten så slutade jag springa och tittade mig istället omkring.
Kvistar bröts av på några ställen och jag slöt ögonen för att kunna koncentrera mig ännu mera. Efter bara några sekunder hörde jag rådjuret som gick en bit bort från mig, jag öppnade ögonen men såg den ännu inte.
Jag hoppade upp i närmsta träd, klättrade en bit och såg sedan ett litet rådjur som gick omkring alldeles ensam i skogen. Hungrigt slickade jag mig om munnen och studerade rådjuret.
- Lilla rådjur, kom hit min vän, sa jag mjukt. Rådjuret stannade och slutade äta av gräset, den lyfte upp sitt vackra huvud och tittade på mig där jag satt i trädet. Rådjurets ögon var mörka och glittrade av nyfikenhet.
Om jag skulle ha varit en människa i den stunden, skulle mitt hjärta ha smältat för att jag skulle ha tyckt att rådjuret var gullig. Men jag var ingen människa och mitt hjärta kunde inte smälta.
Jag började hypnotisera rådjuret så den stod stilla medan jag hoppade ner från trädet och gick närmare den. Rådjuret fnyste och försökte gå bort men så länge den mötte min hypnotiserade blick och hörde på min lugna röst så kunde den inget annat än att stå lydigt kvar.
Med en snabb rörelse böjde jag upp huvudet, hugg tänderna blev synliga och strax där efter så bet jag rådjuret. Rådjuret ylade och sjönk ner på marken, den grät av smärta. Jag drack snabbt upp dens varma och färska blod.
Efter några minuter blev rådjuret helt stilla med slutna ögon och blod över kroppen, den slapp att ha smärta.
- Jag tror du har det mycket bättre nu, viska jag åt den livlösa kroppen. Jag slickade mig om läpparna för att få bort blodet och kände hur krafterna hade kommit tillbaka. Nu var jag inte längre lika svag och kunde nu gå till Richie och hans lilla gäng för att samtala om deras idé.
Snabbt började jag springa bort från skogen och använde tanke förmågan, öronen och näsan för att kunna veta var Richie höll hus.
Några minuter senare kom jag fram till ett stort vackert hus. Jag knackade på dörren och den öppnades genast med ett knarrande läte. Kvinnan med det rödlockiga håret tittade ogillande på mig.
- Jaha, så fort man tar fram måltiden så kommer du springande, sa hon surt.
- Jag har redan ätit, men jag vill prata med Richie, sa jag och spände käkarna. Hon klev åt sidan och lät mig komma in i huset. Kvinnan visade mig var köket var och där satt Richie, Ivan och en..människa.
Jag stelnade till, spände käkarna och ögonen mörknade.
- Vad gör du med en människa?! frågade jag strängt. Jag la bestämt armarna i kors och mötte den rädda människans blick.
- Snälla, jag ber er, ta mig bort härifrån! bad hon och tårarna rann ner för kinderna. Richie slog människan hårt på käften och hon tjöt till av smärta. Jag rynkade ilsket på pannan och gick hotfullt fram till Richie.
Richie ställde sig upp och vi stirrade hatiskt på varandra.
- Du ska inte lägga dig i vad jag gör med min människa och du ska inte heller säga åt mig vad jag ska göra eller inte göra. Jag är din ledare Samantha, det är du som ska lyda mig! röt Richie och morrade.
Jag fnös högt och la ena handen hotfullt upp i luften så han skulle veta att jag kunde när som helst attackera om han inte slutade. Richie skrattade ett tonlöst skratt.
- Varför bryr du dig om de här människorna? Alltså se på denna hjälplösa lilla skiten som sitter här, sa han och pekade på den hjälplösa kvinnan. Ivan smekte hennes hals och hans ögon var röda av törst.
- Richie, kan vi inte bara börja äta nu? Jag är utsvulten, sa han och visade tänderna mot kvinnan. Hon tjöt högt och försökte ta sig loss, men Ivans styrka var bättre än hennes.
Richie vände tillbaka blicken mot mig, lutade sig hotfullt fram och log med sina vita tänder.
- Är du säker på att du inte vill ha ett litet smakprov? frågade han och skrattade lågt. Mina nerver sprack och ilskan tog över handen för mig, jag morrade högt, hoppade upp i luften och sparkade med ena benet mot Richies bröst så han flög mot väggen.
Det brakade till när han träffade väggen och han föll mot golvet, det tog några sekunder förrän han steg upp från golvet och tittade på mig med brinnande hatiska ögon. Vi morrade och fräste mot varandra, både Richie och jag tog sats, sprang mot varandra i snabba rörelser.
Richie la sina starka omkring mig, lyfte mig upp från golvet och kastade iväg mig. Jag flög över matbordet och rakt in i fönstret som gick sönder när jag kraftigt flög in i det. Glasskärvorna flög åt alla håll och en av skärvorna hade skurit upp ett stort sår på min arm.
Jag spände ihop käkarna, stirrade på såret och såg hur det sakta läkte ihop och försvann. Richie stod med armarna i kors och ett stolt leende på läpparna. Jag klev upp från marken, hoppade in genom det stora hålet var fönstret hade varit och stirrade på Richie.
- Kan du inte förstå en sak snart, en gång ledare alltid ledare, sa han högt och de två andra vampyrerna applåderade beundrat. Jag skakade på huvudet, än var det inte över.
- Om du säger det så, men låt mig ta denna kvinna med mig för den här gången, bad jag. Richie tittade på kvinnan och sedan på mig. Han skakade glatt på huvudet och började ta sats för att attackera henne.
Men jag hann före, med en snabb och smidig rörelse la jag kvinnan på axeln och hoppade ut genom fönstret och sprang därifrån. Hon skrek av rädsla av min snabbhet men jag visste att hon kände sig tryggare nu..
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | LittleHoney - 20 dec 09 - 17:26 | | tokiis, när jag hinner skriva..^^ har fullt upp nu på jullovet då jag ska vara i min brors studio, vara med kompisar och sånt ^^, | | tokiis93 - 19 dec 09 - 12:08 | | När kommer del 5? :) | sandruskapuska - 16 dec 09 - 16:49- Betyg:  | | (Y) =D | | LittleHoney - 15 dec 09 - 19:58 | | tokiis93, tack :) | | tokiis93 - 15 dec 09 - 19:10 | | du måste skriva mer :O jag vill veta vad som händer sen :) | | LittleHoney - 12 dec 09 - 21:53 | | Snyggastee, taack :D | | LittleHoney - 12 dec 09 - 21:25 | | mizzkitty, naaw tack :) |
|
|
|
