Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Bror och Syster del 4

Hallå! Nu var det ett tags sedan jag skrev på detta projekt.
Shiit vad jag skäms :S Men här kommer ialla fall en ny del!
Hoppasd att ni tycker den är bra ;) Glöm inte bort att kommentera,
och jag mejlar alla som vill det:) Tack för att ni vill läsa mina
projekt:)<3
Pössar Boel


Felicia

' Räkna ut pi av det här talet', där försvann mitt intresse. Jag hatar matte, men det var sista lektionen ialla fall något.
Jag suckade, vem fan är så dum och lägger matte på schemat på en fredag?
Det var absoult något som jag undrade över. Jag släppte talet med blicken och fäste den utanför fönstret där några barn i åtta års åldern lekte.
Undra vad Robin gör nu?
Jag suckade, det var inte normalt att vara nerkärad i sin bror! Det fattade ju vem som hellst lixom.
Men jag som alltid skulle trottsa alla regler höll såklart inte det här heller. Och om jag skulle säga till honom så skulle vårt syster och broderskap dö ut..
Jag hade fattat att det aldrig skulle bli Robin och jag, när Anna en tjej i min paralellklass hade börjat klänga på honom.
Och han verkade intresserad av henne, och jag försökte att inte vara kall mot henne, och jag tror att jag lyckades.
Tänk om alla började fatta att jag var kär i honom? Jag rös till, och rycktes tillbaka till verkligheten av att Edvin slog till mig på armen.
" Hallå, sover du eller? Dagdrömmer du om mig eller?" Flinade han pch blinkade med ögat.
Jag skrockade mig, " Neej, verkligen inte! Hur tror du att jag skulle kunna drömma om dig din mupp?" Flinade jag.
Han lipade åt mig och fortsatte " Du vet att det är många tjejer som skulle vilja ha mig, men dom vet ju inte att jag är bög.. Så det funkar ju ändå inte."
Sanna vände sig om och kollade på oss med ett roat uttryck i ansiktet, " Ni ska då alltid hålla på och tjaffsa."
Sa hon med ett leende, " Vi bråkar inte!" Svarade Edvin och jag samtidigt.
" Vi diskuterar, you know, så som vi gör." Sa jag. Jag betonade vi extra mycket. Ed som vi kallade den brunhåriga killen med gråa mycket vänliga ögon, som vi alla visste att om han inte hade vart bög så skulle han få vilken tjej som han ville. Han kunde charma den grabben, sjuorna var hopplösa och när dom frågade honom om han ville ut och träffa dom så svarade han alltid att han var bög eftersom att han verkligen var det, och alla tjejerna tappade hakan, och blev mycket skenerade. Sanna var rödhårig med pigga gröna ögon och fräknar. Jag fattade inte vad alla killar såg i mig, när man hade en snygging som Sanna tillhands som inte såg ut som alla andra? Det var få undantag som värkligen kollade på henne, och Micke var en av dom. Han avgudade henne, och hon avgudade honom. Jag log, dom två passade perfekt. " Eddie, hur gåre med grabbarna?" Retade jag honom, han hatade det smeknamnet, fråga mig inte varför för det visste ingen. Han kollade på mig med en hotfull blick, om en blick kunde döda hade jag vart ihjäl skjuten av många hål. " Jodå, har kanske nån på G," svarade han finurligt. " Du då Flisan? Jag har inte sett dig med någon kille på jätte länge?" Inte kunde jag svara, ' Jo det är så här att jag är djupt förälskad i min storbror, så det är därför'. Jag log som jag hoppades var ett självsäkert leende, " Nää, men man letar ju alltid!" Sanna brast i asgarv och Ed var inte sen att hänga på, " Jaa, jag glömde ju vem du var!" Flinade han.
" Edvin, Sanna och Felicia var tysta och jobba ni stör! Om ni inte tystnar och jobbar så åker ni ut här ifrån !" Sa läraren.
Jag log snett och började packa ihop mina grejjor, och i ögonvrån såg jag att Ed och Sanna gjorde samma sak,
" Vad, vad gör ni!?" Frågade läraren upprört.
" Vi tänkte att eftersom att vi inte ska störa, och vi varken kan vara tysta och jobba så går vi ut och låter dom andra få jobba på."
Sa Ed. När jag gick ut genom dörren ropade jag " Trevlig Helg!" Vi gick till våra skåp som låg brevid varandra.
Jag kastade in matte boken och tog ut min jacka och väska. Jag kollade på den stora skol klockan som hängde på väggen,
Robin slutade inte förän om 45 minuter, " Ska vi gå till cafeét?" Frågade Sanna som att hon hade tänkt min tanke. " Ja det gör vi. Eller?" Frågade jag.
Jag smällde igen skåpdörren med en smäll. Och kollade efter Ed, men det var ingen Ed där. Jag kollade mig förvirrat omkring.
" Var försvann han?" Sanna kollade på mig, " Vem då?". " Ed såklart!" Sanna flinade till.
" Han sa ju att han skulle dra. Hörde du inte det?"
Jag höjjde på ögonbrynen, " Gjorde han?".
Jag hade inte hört något. " Jaa, ska vi dra till cafeét!" Jag nickade.
Och drog på mig min svarta jacka och converse väskan slängde jag upp på axeln. Jag kollade mig omkring i just nu den tomma skolkorridoren.
Den här skolan var så tråkig! Vita äckligt tråkiga korridorer, jag rynkade på näsan.
Vi gick i tystnad. När Sanna öppnade ytterdörren hörde jag någon vissla. Jag vände mig om och såg Ed, Micke, Fredde, Putte och Robin. Mitt hjärta slog ett extra slag.
" Va fan har ni gjort nu, eftersom att ni också har slutat?"
Micke puttade till Ed så att hon höll på att gå in i väggen.
" Den här muppen kom och störde våran lektion, så vi fick också dra!" Flinade Micke och gick fram och la armarna om Sanna, när dom började kyssas kollade vi andra fem på varandra och rynkade på näsan.
" Skulle vi till cafeét eller?" Frågade jag.
" Jaaa!" Kuttrade Ed, jag kollade förvånat på honom. Dom andra tre nickade och vi började gå." Hallå! Var ska ni?" Ropade Micke efter oss.
" Cafeét din tröga jävel". Ropade jag.
" NU DU FLISAN!" Jag hörde han rivstarta bakom mig och jag började också springa. Jag hade tur, jag springtränade, var lättare, kortare och snabbare en han.
Jag hade också försprång. Jag vände och kollade bakom mig, och såg att han hade stannat. Jag stannade jag med och väntade in dom andra.
Robin log brett åt mig " Syrran, han skulle inte ha haft en chans att komma ifatt dig, det var därför han stannade".
Jag flinade till och kollade på Micke som blängde hotfullt på Robin.
Min mobil ringde, jag höjde på ögonbrynet. Och försökte få upp mobilen ur fickan. " Running through the monsoon, beyond the world, to the end of times the rain won't hurt. Fighting the into the blue, and when I lose my self I think of you.."
Tokio Hotels Monsoon dundrade på i min ficka. HA! Jag fick upp den. " Tja, den är Flisan".
Svarade jag och gick i kapp dom andra som hade kommit några meter framför mig.
" Hej, det är Simon". Jag hade haft ett leende på läpparna men jag kände hur det snabbt bleknade. " Emh, hur äre?" Frågade han.
HAN som hade sårat mig. Vad faan ville han den skiten? " Bra, själv?" Svarade jag kallt, jag vägrade att möta några av dom andras blickar.
" Jodå, det är bara bra".
Jag kollade envist ner i asfalten.
" Emh, skulle vi kunna träffas?" Frågade han. Att han kunde vara så självgod.
Jag kände hur det kokade inom mig. " Nej, jag vill inte träffa dig Simon, efter det som du gjorde mot mig!"
Jag la extra mycket betoning på mot och mig. " Men snälla Flisan!" Försökte han.
" NEJ!" Vrålade jag i luren och la på. Jag började sparka i marken. " Den jävla fucking cp-svinet att han vågar ringa mig efter det där som han gjorde".
Muttrade jag på. " Felicia, vem var det?" Hörde jag min brors vackra melodiska stämma. " Simon".
Svarade jag och det förklarade allt, för alla. Dom blev tysta. Jag tänkte tillbaka till det som hade hänt för ett år sedan, innan jag visste att jag var kär i min bror.
Det hade vart en tid utan så mycket tankar, jag flörtade med massor av killar hela tiden, jag var en friskfläkt.
Jag var kompis med sjuorna,åttorna och niorna. Jag flörtade med massor av dom alla. Sen kom han,Simon. Han var ny i nian.
Jag hade vart försenad som vanligt och hade sprungit in i honom. Jag flög bakåt och dunsade ner på golvet.
" Oj förlåt!" Hade han sagt och hjälpt mig upp medan jag hade vart på vippen att fräsa, 'Se dig för idiot'. Men hade som tur var inte gjort det.
Jag hade istället kollat rakt upp i världens underbaraste gröna ögon och sedan efter ögonen och det underbara leendet kollade jag in håret det var mörkbrunt och
ruffsigt men inte av hårspray eller gelé eller något av det. Efter den dagen hade vi träffats.
När vi hade vart tillsammans ett halv år ungefär, vi skulle fira det den dagen, som jag öppnade dörren till hans hus, hade gjort det många gånger förut.
Jag hade ju skickat ett sms innan att jag skulle komma. Det skulle bara vara han och jag denna kväll.
Men när jag öppnade dörren så var det tyst, så jag fortsatte upp till hans rum och drog upp dörren.
Det som jag såg fick mig att stanna till och bara stirra på MIN Simon och en annan tjej, som låg och sov brevid varandra.
Jag smällde igen dörren och sprang där ifrån hem, hem till mig.

Han försökte ringa mig många, många gånger jag svarade inte.
När han knackade på, öppnade jag inte. Jag skrev ett sms en vecka efter allt som hade hänt och sa att jag gjorde slut för att jag hade sett han med tjejen,
sedan dess hade jag inte hört ett skit..Förän nu.. Vi kom fram till cafeét, och vad möts man inte av då..
Jo, massor av killarna som gick ut förra året. Jag tog ett djupt andetag och gick in med ett leende.
Massor med killar som jag strulat med kollade upp, Simon var också där. Men jag ignorerade honom helt.
"Flisan!" Hördes det från dom alla, och dom hälsade ju så klart på dom andra med, " Vill ni sitta här vid oss?" Frågade Niklas.
Han hade jag faktist inte strulat med, men han och jag hade haft kul konversationer.
Jag röck på axlarna och gick och köpte en kaffe och en bulle. Och gick och satte mig brevid Niklas som hade gjort platts för mig.
"Lika snygg som vanligt ser jag". Hördes det från Simon. Jag ignorerade honom.
" Flisan ignorera mig inte, okej!" Jag gav han en blick och mellan sammanbitna tänder svarade jag.
" Jag ignorerar dig om jag vill, efter det som du gjorde mot mig så har jag JÄVLIGT stor rätt att göra det!" Ifrån att prata i vanlig samntals ton så började jag skrika.
Jag reste mig så hastigt att stolen rammlade omkull. Jag tog min väska och jacka och skyndade mig ut därifrån. När jag kom ut ifrån cafeét.
Så flinade jag. Jag började nästan skratta.
Jag skulle inte låta Simon sätta sig på mig igen.
Jag började gå.. Vart vet jag inte riktigt. När jag började känna att benen gjorde ont.
Så började jag faktist kolla mig omkring var jag var. Jag var vid havet.
Här hade jag och Robin lekt mycket fast att vi inte fick eftersom att det var för lång hem ifrån.
Jag satte mig ner på en klippa och kollade ut över havet. Mobilen började ringa, och Monsoon gick igång igen.
Jag fiskade upp den och svarade.
" Hej, flisan här!" Jag ville inte prata med någon.
" Var är du?" Hördes jag Robins oroliga stämma.
" Emh, vid havet.." Han visste nu var jag var.
" Okej, ska du komma hem så att vi kan äta, för du är väll hungrig nu?"
När han sa det så kände jag att jag faktist var vrålhungrig.
" Ja, jag kommer!" Jag reste på mig med en sissta blick ut över havet.
" Bra, börjar göra mackorna nu." Sa han. Och vi la på. Jag började min vandring hemmåt.
Mina tankar var vid Robin, jag visste inte vad jag skulle göra med honom.
Men jag skulle hänga med honom och kolla på matchen idag ialla fall.

***************************************** ***************


Jag öppnade dörren och kände lukten av varma mackor. Det luktade så jäkla gott.
När Robin gjorde mat så blev det alltid bra, men när jag gjorde det så brända jag alltid det.
Jag slängde av mig skorna och jackan och väskan slängde jag in vardagsrummet. Jag gick in köket och fick en chock.
Jag blev också rörd. Det var fullt med ljus tända, och lungn musik . Robin satt och skakade på benet.
Och kollade upp när jag kom in och visade ett litet leende.
" Hej, jag tänkte att vi kunde ha det lite skönt när inte våra tråkiga föräldrar var hemma." Han rodnade.
Jag log mjukt " Du är gullig du!". Jag satte mig ner mitt imot honom. Och kollade honom rakt in i ögonen.
Vi bara satt och kollade varandra i ögonen. Till slut så släppte han och kollade ner i mackan som låg på hans i tallrik.
" Vi borde börja äta så att vi inte kommer försent till matchen.." Mummlade han. Jag nickade och satte igång att äta jag med.
Den här glädjen som jag fick när jag var i närheten av honom, den var helt underbar även fast att den var fel.


Så här ja, nu är den äntligen ute då^^ Kommentera är ni gulliga(:<3
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
blackgirl - 15 jan 10 - 15:32
ska läsa nästa del nu
den här var jättebra
MoRoTpOwEr - 12 dec 09 - 20:30
jag dog *-*
saraarbast - 12 dec 09 - 19:12- Betyg:
Oh,
kan inte du göra en till del? :D

Skriven av
Bolliz
12 dec 09 - 18:17
(Har blivit läst 86 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord