[m/m] Morgondagen är aldrig långt borta 'del 22' |
Meh hallå va lite mer okänsliga då.. Erik dog och ni vill ha action, LIAMS VÄN ÄR FAKTISKT DÖD!
Mario Gonzales
Morgonen hade inte alls börjat som Mario tänkt sig, han ville som vanligt sitta och läsa tidningen innan alla vaknade. Men så blev det inte, istället hade han hittat Liam utanför dörren. Det gjorde honom såklart inget, men det hade fått Mario lite ur balans. Om han inte fick börja morgonen som han alltid gjorde blev det fel i tankesystemet. Men nu var de ändå på väg, Kim och Julia satt och bråkade i baksätet. Alice satt inklämd mellan dem och sjöng med till låten som Mario spelade. Vad Liam gjorde visste han inte riktigt. Antingen låssades han sova, eller så sov han faktiskt. Mario var ganska säker på att han inte sov, men han lät bli att prata med Liam ändå. Liam var inte direkt den pratglada typen och om han låssades sova för att slippa prata så var det bäst att vara tyst.
”Kisspaus snart eller?” Alice studsade upp och ner i baksätet och gjorde en grimage som berättade för alla åt hon höll andan. Typiskt henne att inte gå på toan innan de åkte, de hade inte hunnit mer än 10 mil. Mario såg sig omkring, allt han såg var skog och mer skog.
”Du får vänta lite” Mario kunde visserligen stanna på en busshållsplats och skicka in Alice i skogen, men han gissade på att de inte skulle vara kompisar länge till om han gjorde det. Mario skulle kunna sticka in i skogen och ställa sig bakom ett träd men Alice var tjej. Inte alls lika smidigt för henne, inte enligt Marios beräkningar och det han sett på tv i alla fall.
”Det ligger en mack där framme”
Mario vände huvudet mot Liam som inte verkade känna för att låssassova längre.
”Hur vet du det?”
”Det stod på skylten du körde förbi”
Mario tystnade, han hade inte läst på skyltarna, det var onödigt när han visste vart han skulle. På ett ungefär i alla fall, det var faktiskt ett tag sen han varit där. Hans lokalsinne var inte heller så bra och att det skulle ligga en mack någonstans längre fram hade han totalt glömt bort.
”Du kanske vill tanka också”
Mario tittade på mätaren och vände sig mot Liam igen, Liam verkade ha gått tillbaka till sitt låssassovande. Bensinmätaren hade flyttat sig ganska mycket, eller egentligen hade han bara glömt tanka dagen innan. Han som hade kämpat så för att minnas allting, så glömmer han att tanka.
Precis som Liam sagt dök det upp en mack bara ett par km längre fram. Både Kim och Alice kastade sig ur bilen och sprang in. Liam som hade återgått till att sova, eller vad han nu gjorde det satt kvar i bilen. Julia gick också in efter en stund och Mario stod kvar och tankade.
Kim och Alice kom tillbaka och satte sig i bilen igen, Mario satte sig också och väntade på Julia. Julia kom ut med en tjejtidning, det betydde att hon inte kände för att prata med någon av dem. Den enda som faktiskt stod ut med Julia var Simon och Mario. Men Mario stod bara ut med Julia ibland, när hon hade bra dagar och inte var ett pms-monster.
”Här ta en fisk” Kim kastade en fisk i knäet på Liam, Liam låssades inte om den svarta lakritsfisken utan satt med huvudet lutat mot rutan.
Alice lutade sig fram och började leka med radion, hon satte i en skiva som dök upp från ingenstans.
”Kolla, jag köpte en skiva där inne”
”Vad är det där?”
”Absolut… någonting”
Skivan var dålig och Mario var inte ensam om att tycka det. Den enda som inte brydde sig om musiken var Kim. Han hade satt i hörlurar och sjöng för sig själv.
Mario stängde av skivan och lyssnade på Kim istället, det lät inte alls så dumt, bortsett från att Mario inte kunde höra själva musiken.
Mario körde av på en mindre väg, precis som han trott var det inte alls många där. Han såg två husvagnar och ett tält, det var helt enkelt för varmt för att någon skulle orka sitta i en husvagn. Om det var närmare 30 grader ute ville han inte ens tänka på hur vart med var i en husvagn, säkert dubbelt så varmt, och kvavt. Det var vid sådana tillfällen Mario tog sig tiden till att tacka gud för att tält med ventilationshål uppfunnits. Egentligen borde han tacka den som uppfunnit tältet, men eftersom att han inte visste vem det var fick gud vikariera.
Alla klev ur bilen, alla utom Liam som satt kvar och sov. Ingen gjorde något för att få med honom för denna gång såg han faktiskt ut att sova på riktigt.
Mario var först vid den lilla dungen av träd och utsåg platsen som hans egen. Kim och Simon tog plasten nere vid sjön och Alice var inte sen på att ta den bredvid. Vilket fick Julia att balla ur totalt eftersom att det var mest sol där. Hon ville ligga utanför sitt tält och sola hela dagen tillsammans med en Hanna som kom i den andra bilen. Att bero på den andra bilen hade Mario trott att Milan skulle hinna före, men tydligen inte. För att slippa bråk erbjöd sig Simon att flytta på sig så att Julia kunde få den platsen. Kim var arg med följde snällt med Simon till deras nya plats en bit upp på gräset. De kunde breda ut sig precis hur mycket de ville eftersom att de knappt var någon där ändå. Husvagnspersonerna visade sig ändå vara tyskar som var på genomresa. Alltså skulle det inte ta lång tid för dem att dra vidare, med andra ord skulle det bli ett par torra dagar för Mario, om han bortsåg från Julia förstås.
Enda anledningen till att Simon var så villig att flytta på sig var för att han var tänd på Julia. Mario brydde sig faktiskt inte om ifall dvärg-Simon tog henne, då skulle Mario slippa henne.
Mario la ut alla pinnar på marken för att få en överblick om hur det skulle se ut. Golvet och sen var det bara resten, konstig form hade det också. Men det gick att stå upp i det och gå runt. Det var bra, de andra kunde ligga där och trängas i sina minimala tält medan Mario bredde ut sig bäst han ville i tältet där hela hans familj skulle få plats med lätthet. Sätta ihop allting däremot, det var inte något som skedde med lätthet, snarare tvärt om.
Tältpinnarna, det var något av en farlig uppfinning. Mario höll på att peta ut ögonen på sig själv upprepade gånger och såg att han till och med hamnade efter Julia. Dessutom hade Milan anlänt med sitt anhang av personer och börjat med sina tält. Inte ens den motivationen fick Marios tält att vilja samarbeta.
”Jag ska hjälpa dig” Alice kom till undsättning men hon var inte heller någon tältexpert även om hennes redan stod där. Fast det var förstås lättare att sätta upp ett mindre tält än ett som Marios.
Men förenade krafter lyckades de få ihop tältväggar och tältpinnar men det tog väldigt lång tid. Så lång tid att det började kurra i magen på Mario, han hade faktiskt inte ätit en andra frukost, nu när han tänkte efter hade han inte ens ätit en första. Inte heller hade han druckit sitt morgonkaffe eller druckit kaffe.
Klockan närmade sig faktiskt lunch ändå och Milan hade redan bestämt att det var korvgrillning, och Mario som hatade korv. Men nu på semestern fick man faktisk proppa i sig all skit som var möjligt utan att få dåligt samvete.
”Någon kanske ska hämta Liam” Mario visste inte vem någon var, han visste bara att det inte var han själv. För den där känslan av att Liam inte ville ha något med honom att göra fanns fortfarande kvar i honom. Alice gick iväg som räddaren i nöden, hon var en person som det gick att prata med. Hon lyssnade när hon visste att det behövdes och pratade när tystnade krävde utfyllnad. Var aldrig snål med att dela med sig av känslor så länge hon litade på personen och bröt aldrig löften. Ibland var han inte säker på att så bra vänner fanns. Men det var det bästa vänner var till för, att bara finnas där utan att ta för mycket plats. Nu tog visserligen Alice väldigt mycket plats, men hon kunde tona ner om hon visste att det behövdes. Bättre människa fick han helt klart leta efter, men det behövdes förstås inte eftersom att han redan hade Alice. Det var precis här de träffats första gången också, de hade spelat fotboll nere på stranden. Mario med sina kompisar och Alice med sina kompisar. Ingen av dem hade vunnit eftersom att båda lagen fuskade lika mycket. Han gissade på att denna gång inte skulle bli annorlunda, det var alltid så mycket lättare att fuska än att spela riktiga regler.
Medans de väntade på att Liam skulle vakna till tände Mario grillen. Eller det var ingen grill, bara stenar som låg i en ring och ett galler som man kunde stoppa allt som brann under. Mario tog det han hittade, lite grenar och pinnar, de var faktiskt mitt ute i ingenstans, då krävdes fantasi. Det lättaste hade varit att åka till närmsta mack som inte låg speciellt långt därifrån och köpa kol och tändvätska, men det var fusk.
Medan elden förvandlades till glöd kröp Mario in i tältet och bytte om till sina nya badbyxor med ränder. Det var synd att han inte kunde se sig själv, eller kanske tur för annars kanske han inte skulle kunna sluta dregla.
Alice kom tillbaka med Liam som gick lite bakom, som att han försökte gömma sig, men det var svår att gömma sig bakom 155 cm när man själv var minst 170. Mario hade räknat ut att Liam var ungefär så lång eftersom att de nästan var lika långa och Mario var precis så lång.
Ingen tyckte det var roligt att lägga korvar på ett galler, så Mario hämtade pinnar som de satte korven på istället. Så började Alice som Mario visste att hon skulle göra, precis som han också gjorde för det mesta.
”Vet ni vad en korv innehåller?” Sa hon rota och visste att hälften av de som satt där skulle kasta korvarna om hon berättade.
”Ja det vet vi” Mario försökte rädda alla från hungersnöd genom att få tyst på Alice. Hemma kunde han säga så för där fanns det andra alternativ men mitt i skogen var det enda andra alternativ bark och kottar. Mario ville inte äta det, det var lika äckligt som nävgröt som visserligen var nyttigt. Nej, det var bäst om alla höll tyst om innehållet i korven och bara åt utan att tänka för mycket.
Mario dränkte sin korv i ketchup så att den något motbjudande smaken skulle försvinna. Milan satt inte och grillade korv, han gillade skumtomtar.
”Men, varför har du köpt skumtomtar, du kunde väl köpt marshmallows?”
”Nej, Albin gillar skumtomtar”
Det borde Mario ha kunnat räkna ut själv, att Milan skulle fjäska som bara den för att få Albin nu. Albin nickade och höll med så Mario sa inget mer. Ville de äta skumtomtar som antagligen legat sedan julen så fick de väl göra det. Om de ville grilla tomtarna fick de väl göra det också, Mario skulle inte lägga sig i deras kärleksliv.
”Men va fan” Liam svor och vände huvuden igen, hans korv var i väldigt många delar men han försökte ändå trycka den på pinnen.
”Den går ju bara sönder” Liam kastade in de tre korvdelarna i glöden och gick därifrån. Mario tittade efter honom en lång stund innan han återgick till sitt ätande. Liams humör var ganska läskigt, när han ändrade humör från blyg till jätte arg och tillbaka till blyg bara sekunder senare.
Mario satte en ny korv på grillen och höll den över glöden. Medan han väntade på att den skulle bli färdig tittade han på Liam. Liam satt på strandkanten och tittade på vattnet.
När korven var klar la han det i ett bröd, tanken fick honom att skratta lite, men han avslutade sitt snuskiga tänkande och hällde ketchup på korven. Till skillnad mot Kims korv som hade ganska mycket tillbehör på sig såg den Mario gjort ganska fjantig ut.
Mario gick ner till vattnet och satte sig bredvid Liam.
”Här” Han sträckte fram korven, det kändes som en fredsgåva och gjorde det hela ganska töntigt.
”Jag är inte hungrig” Liam tog ändå emot korven och åt av den. Mario satt kvar med armarna runt benen och tittade på vattnet. Det var spegelblankt och inte en våg syntes till. Ytan rörde inte ens på sig, det var helt vindstilla. De satt där en stund, Liam åt upp korven och avböjde erbjudandet att få en till.
”Fotboll!”
Mario vände sig om och fick syn på Kim som kom springandes med en boll, han körde ner pinnar i sanden som mål. Det var alltså dags, något var de tvungna att sysselsätta sig med, men så nära maten, det kunde inte vara hälsosamt.
”Okej vilka ska välja lag?”
Såklart att det blev bråk, alla ville välja lag Mario ansåg att allihop hade småbarnsfasoner.
”Liam och Mario får välja för de är de enda som inte kommer börja slåss om det” Alice fick tyst på alla som vanligt. Hon hade säkert inte skrikit om att få välja.
”Du kan börja”
Mario kunde välja tvåa, han kunde faktiskt spela med vem som helst av dem. Det spelade ingen roll, han var inte så bra på fotboll och skulle antagligen dra ner hela laget. Antagligen var det så att ingen ville ha honom i samma lag. Därför ville Mario ha Alice i sitt lag, så kunde de fuska tillsammans.
”Alice”
Där sket sig Marios ide, och han som varit så säker på att Liam skulle ta Kim. Därför tog han Kim själv, han fick Milan och Julia i sitt lag också. Mario valde Julia så att Liam skulle slippa henne. Det blev en person färre i Marios lag också men Hanna satte sig snällt på avbytarbänken. Hanna var snäll men sa inte så mycket, hon gjorde mest det alla andra gjorde eller det alla andra sa till henne att göra. Det var synd att hon var kompis med någon som Julia. Lika synd som att Mario var tillsammans med henne, men hon hade väl någon dragningskraft.
Som vanligt fuskades det hela tiden, Mario spelade handboll istället för fotboll, Alice följde hans exempel. Kim fällde alla så fort han fick chansen speciellt Julia, som gav upp efter ett par minuter och badade med Hanna istället. Milan och Albin förstörde hela matchen genom att ligga i sanden, väldigt nära varandra. Mitt på planen dessutom, Simon stod i ett av målen som alla nu hade börjat skjuta mot. Alltså fick han alla bollar på sig. Det kanske inte var den bästa fotbollsmatchen i världshistorien men det höll dem sysselsatta en bra stund och Mario hade väldigt roligt. Så roligt att det nästan var olagligt. Liam undvek mest bollen och sparkade bara iväg den när den kom i närheten, han kanske inte gillade bollsporter. Det gjorde faktiskt inte Mario heller, badminton gick bra. Den bollen skulle inte göra ont om han blev träffad och den skulle inte ge honom blåmärken. Nu när de redan delat upp lag skulle det bli mindre smärtsamt nästa gång de skulle spela för då skulle det bara vara att ta samma.
Alla andra började springa ner i vattnet och försökte dränka varandra, utom Milan och Albin, de såg mer ut som att de försökte kväva varandra. Snart skulle antagligen de där två glida under bryggan.
”Ska du med och bada?”
Liam skakade på huvudet och rynkade på näsan.
”Jag har inga badbyxor”
”Jo det har du, jag hade hemma som var försmå”
Liam skakade på huvudet igen och rynkade på näsan mer än första gången. Mario lät honom sitta och gräva runt med tårna i sanden medan han själv sprang rätt ut i vattnet.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | SoGetLost - 13 dec 09 - 18:21- Betyg:  | jätte super bra:D
mejla:D | | WalkingTheDemon - 12 dec 09 - 20:49 | bra.
<3 | | Mp3 - 12 dec 09 - 20:04 | Den här delen var helt otrolig.
Jag gillar den, verkligen. Så mysig <3 |
|
|
|
