- Den mörka hemligheten, del 1. |
Detta är en vampyr novell,i denna del händer det inte så mycket. Jag har mest skrivit om vampyrens barndom och hur hon ser ut och allt,
så ni får bekanta er med henne. Kommentera gärna :)
Jag var adopterad, det hade jag vetat sen 1709. Att jag fortfarande levde nu i detta nya 2000 talet, skulle göra en massa människor förvånade och nyfikna.
Och en aning rädda också. Men de visste inte, inte visste heller mina adoptiv föräldrar hur länge jag egentligen hade levt på denna eländiga jord. Jag sa åt allihopa att jag var 18 år, men egentligen var jag flera hundra år gammal. Men det syntes inte på utsidan och inte på insidan heller, jag såg precis ut som en 18 åring. Bara att jag var mycket starkare och vackrare än de vanliga människorna.
Mitt svarta långa hår låg som en mantel ner för axlarna, min bleka iskalla hy gjorde en del väldigt fascinerade. Hur kunde jag vara så blek, ja alldeles vit i hyn när de flesta här i landet var normala i hyn.
Vissa var bruna av solen, andra var vanliga vita människor som fick röda kinder när de rodnade. Men så var det jag, den ända väldigt bleka & vita tjejen. Jag kunde inte kalla mig själv för "människa", visst hade jag varit det en gång i tiden.
Men inte nu längre. Min törst efter blod var inte längre lika stark som förr, eftersom jag försökte och tränade hårt att inte dricka människoblod eller annat blod heller. Jag försökte leva normalt, men ibland blev jag alltför svag och sprang till skogs för att avsluta ett annat djurs liv.
Min kropp var vältränad, jag var lång för att vara tjej och otroligt muskulös också. Mina ögon kunde ändras i flera färger, allt från gula ögon till alldeles svarta och röda ögon. När jag mådde som bäst var de guldbruna.
Men nog pratat om mina ögonfärger, det viktigaste var att mina gamla adoptiv föräldrar inte visste vad de hade i sitt hus. De visste egentligen ingenting om mig, medan jag visste allt om dem. Jag visste när de hade blivit födda,
jag visste hur deras liv hade varit, jag var till och med äldre än dem. Men det skulle jag aldrig kunna avslöja, för att vara vampyr var min väldigt mörka och djupa hemlighet. Som bara jag visste om. Ingen visste att jag var 300 år gammal och inte 18 år.
Mitt utseende hade inte förändrats ett dugg sen jag var på riktigt 18 år, jag minns som igår när jag blev en vampyr. Det var kvällen före min födelsedags fest, jag gick omkring i skogen på väg hem från en affär. Det var en lång väg hem och det var mörkt och kallt.
Grenarna knäcktes och det hördes ljud, nästan spöklika ljud runt omkring mig. Men jag var inte rädd, jag hade aldrig varit rädd för något. Alla tyckte att jag var en modig tjej. Men visst började mitt hjärta slå en aning snabbare i bröstet när en man i 20 års åldern plötsligt var framför mig.
Jag hade inte hört honom komma, han bara var där framför mig med svarta ögon som tittade ända in i själen på mig. Hans hy var vit och iskall, ett otrevligt leende vilade på hans smala tunna läppar.
Han hade sagt " Hur står det till min sköna, denna underbara kväll?". Jag hade inte vågat svara, mina föräldrar hade alltid sagt åt mig att aldrig tala med främlingar. Så jag försökte slippa förbi honom men hans starka hand omslöt min arm och han drog mig intill sig.
I ett stadigt grepp höll han mig och med sin andra hand smekte han min hals. Jag mindes hur livrädd jag hade blivit, hur mitt hjärta hade galopperat i bröstet. Jag mindes även hans långa hugg tänder och smärtan när de skar in genom huden på mig och träffade pulsådern.
Det svartnade för mina ögon och det sista jag hörde var hans glupska surplande läten när han drack mitt unga människoblod. Följande dag, på min födelsedag hade jag vaknat i sängen. Jag hade inte en blekaste aning hur jag hade kommit till mitt rum, när jag hade svimmat ute i skogen.
Jag tittade mig i spegeln, mitt ansikte var blekt och det påminde mig om mannen som jag hade träffat i skogen. Plötsligt gav jag ifrån mig ett högt skrik och stirrade på halsen, där på min hals fanns två hål, en bit ifrån varandra.
Lite torkat blod hade lämnat kvar från de små hålen och jag strök med fingret över såret. Rädslan bubblade upp inom mig och jag kände mig yr, försiktigt satte jag mig ner på sängen och började känna mig iskall. All rädsla försvann på en gång och hjärtat slutade bulta men ändå levde jag.
Jag märkte att jag inte behövde andas, att andas var bara en onödig grej för mig. Vad hade hänt? En otrolig längtan efter blod började kännas i kroppen och jag sprang smidigt ner till köket utan en endaste aning vad jag gjorde.
Allt jag tänkte på var blod och med en snabb hastighet och otrolig styrka hade jag bitit mina föräldrar och sugit dem till döds. Jag sög upp all deras blod, lämnade kvar deras kroppar på köksgolvet och försvann hemifrån.
Jag ångrade inte att jag hade dödat mina föräldrar, jag kände ingen skam i kroppen. Allt jag ville ha var mera blod och ända känslan som fanns kvar inom mig var hat.
|
| Kommentarer | | LittleHoney - 12 dec 09 - 19:58 | | tack :) | | blackgirl - 12 dec 09 - 17:08 | | fett bra och fin du är alltid så himla duktig på att skriva | | LittleHoney - 12 dec 09 - 16:21 | | tack ;D |
|
|
|
